Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Inlägget var inte så seriöst menat kanske, men det är väl flera som fått i runda tal en miljon per år som de suttit inne?

Men mera seriöst är frågan om skadestånd inte enkel. För det första måste man utreda om morddomarna de facto är det som inneburit att han hållits under tvångsvård, det är inte helt klart eftersom anledningen att han hamnade på Säter är en helt annan och den domen har vad jag vet inte Bergwall protesterat mot. När den frågan är avklarad måste man fundera över hur stort ansvar Bergwall själv har för detta rättsspektakel, och om det innebär att ett skadestånd av den anledningen bör jämkas.


Frågan om ett ev. skadestånd är ganska intressant juridiskt.

Jag håller med om det och jag har tidigare också skrivit att SBs chanser till skadestånd är små. Nu försökte jag med hjälp av skadeståndsdiskussionen visa att man inte kan bortse från SBs eget ansvar. Men det var alltså mest på ett teoretiskt plan.

De som fått stora skadestånd har fått det för den tid de suttit i fängelse oskyldigt dömda (d.v.s. sedan de friats efter resning). Som jaharenliten skriver satt SB redan inlåst på Säter dömd till vård och det gjorde han alltså oberoende av morddomarna. Detta visas inte minst av att han fortfarande sitter inlåst trots att han nu friats från samtliga mord. Det är alltså helt klart att morddomarna inte utgör (hela) skälet till att han tvångsvårdas.

Det jag inte riktigt förstår i ditt resonemang är att du hävdar att det juridiskt inte funnits grund att hålla Bergwall inlåst?

Han dömdes 1992, eller när det nu var, till tvångsvård och den upphör först när läkarna anser att han är frisk nog att kunna släppas ut. Att han var i behov av vård då i början på nittiotalet är väl ganska klart och eftersom läkarna på Säter kontinuerligt bedömt att han behöver vårdas och inget presenterats i förvaltningsrätten som egentligen ifrågasatt Säters bedömning förrän vid senaste, och kanske sista, förhandlingen har det väl funnits formell juridisk grund att hålla honom inlåst? Om nu den nya utredningen kommer fram till att han kan släppas ut gäller det ju hans tillstånd idag och inte hur han var under Quickåren.

Men samtidigt är det klart att vården på Säter varit en starkt bidragande faktor till Bergwalls tillstånd åtminstone om man bortser från inledningen på hans vistelse på Säter och det är också klart att när den upphörde för dryga tio år sedan och begränsades till i stort sett bara förvaring förbättrades Bergwalls psykiska hälsa avsevärt. Att det är så framkom vid senaste förvaltningsrättsförhandlingen. Och det måste enligt min mening vägas in i bedömningen huruvida morddomarna förlängt hans vistelse på Säter. Det är frågan om frihetsberövandet, sen tillkommer även skadeståndsfrågan gällande den felaktiga vården och vad den medfört för men och lidande i övrigt.

Att SB dömdes till fortsatt tvångsvård 1992 el 93 baserades på att han mördat.
Dvs allt från 1992 var nonsensklassning av SBs mentala status. Fattbart....?

Nu har jag inte läst något av besluten från den tiden så det är svårt för mig att kunna avgöra om det ovan är riktigt.

Om det är som du skriver så förstår jag vad du och Vresrosen menar, men har ni gått igenom dessa beslut och vet att det är så? Jag har inte läst vare sig Råstams eller Josefssons böcker så om det är hämtat från dem är det något jag missat.

Man kan säkert finna Säters klassningar som nonsens, men rätten har bara haft dem att döma efter.

Han var på väg ut, och skulle få eget boende då något inträffade på Säter. Det var beslutat och det fanns en planering för ett liv för SB i egen lägenhet.

Jag vet inte vad det var som gjorde att han blev ett tillgängligt offer för dessa märkliga terapeuter med sina terapier. Det har inte framkommit hur detta gick till och vem som beslutade om dessa konstiga behandlingar eller tillät detta. Det är ingen som nämt eller visat en formell grund till att avbryta utslussningen och påbörja denna cirkus Qvick. Men det är en viktig brytpunkt, för beräkning av skadeståndet.

Även om det fanns grund först till att SB var på Säter, eftersom han var dömd att vara där, är det Säter som avgör när han ska ut. Det verkar som förvaltningsrätten bara har varit en formalitet för Säter, allt blir avgjort på förhand. Rätten har inte frågat efter dokumentation, och låtit avsaknad av formella beslut och journalanteckningar passera.

Men nu är det dags att Säter visar dokumentation, från tiden som visar att SB var i behov av fortsatt vård, och varför man ändrat sig om frisläppandet av SB och vårdbehovet.

Säter tog tillbaka beslutet om att SB skulle friges, och överlämnade SB till diverse terapeuter, poliser, och aktörer inom rättsväsendet som begick ett rättsövergrepp, när de skapade en seriemördare, med ett märkligt öde som nerdrogad och utsatt för terapier som skadade honom.

Det är en konsekvens av avsaknaden av propotionalitet och objektivitet, i synen på vårdbehovet där förvaltningsrätten visat sig vara en rätt/domstol som inte arbetar självständigt. Förvaltningsrätten går på Säters tomma ord och kräver ingen dokumentation i så allvarliga saker som frihetsberövande av en enskild människa. Under mycket lång tid. Begrepp som legalitet är direkt främmande för förvaltningsrätten, som ser sin makt stå över lagen. De är inte vana att ens få frågeställningen om laglig grund, då de tar sig rätt att besluta trots avsaknad av legalitet när kollegors tidigare beslut ska försvaras.

Förvaltningsrätten undviker det juridiska problemet med att slussa problemet vidare inom psykiatrin. Nu mörkas deras roll i hanteringen och de lutar sig på sakkunskapen inom psykiatrin, trots att det egentligen var en juridisk surdeg. Orsakad av en rätt som inte gjorde sitt jobb när Säter kunde hålla SB inlåst år efter år utan grund, och till och med efter resningarna.

Det skulle till medias närvaro för att komma med det halvtaskiga beslutet att lämpa över problemet på Göteborgsteamet. För utan media är man rättslös i Sverige, och advokaterna ser till att engagera media när de vill ha rättssäkerhet. Så bedrövligt är det.

Det är en rättsskandal som inte många personer förstår vidden av, och min uppfattning är att man valt ut bekväma syndabockar, för att skydda de som har yttersta ansvaret. För det är i förvaltningsrätten och i domstolarna besluten tas, och stollarnas yrkanden och önskningar skall gallras bort.

Och du tycker jag har ett dåligt förhållningssätt till tvångsvårdade patienter? jag tror du ska akta dig för att uttala dig om "psykiatrin" i största allmänhet, dessutom.

Jag är ingen jurist (även om vissa juridikstudier ingår i min utbildning) och uttalar mig aldrig tvärsäkert om just det.

Det vore klädsamt om du inte gör det om vården, efter ditt genmäle till mig, som avspeglar ditt djupa förakt för vård i allmänhet och psykiatri i synnerhet.

Du framstår annars lätt som en idiot.

Det enda rätta är att släppa ut pedofilsture nu. Om han får några miljoner i skadestånd för sin mytomani kanske det dessutom tar lite längre innan han börjar råna banker igen. Det är värre för alla småpojkar som kommer i hans väg, men med lite tur tar de honom ganska omgående. Sätt honom då i fängelse istället då det uppenbart att han är frisk som en nötkärna och vare sig behöver vård eller fri tillgång till knarkmedicin.

Det har tagits upp ett antal gånger tidigare men jag gör det igen. Två saker missar du helt: den första är att det inte är så säkert att Bergwall var mogen för att släppas ut då 1992-93 även om det kanske fanns planer från Säter på en sådan utskrivning. Jag har hört Bergwall berätta om hur det var han själv som aktivt tog initiativ till att börja berätta om mord han "kanske" skulle ha begått och att han själv ville ha psykoterapi. Mot bakgrund av hans tidigare historia ger det i varje fall mig en osäkerhet om han var redo för en utskrivning. det kan vara så att en utskrivning hade fungerat men det kan mycket väl vara så att den fått avbrytas även om man inte trott på hans mordhistorier.

Det andra är att det rättsliga förfarandet är uppbyggt så att mål prövas genom att det finns två parter, den intagne och hans ombud på ena sidan och en åklagare på andra. Jag vet inte exakt hur många mål som avgörs och vilka möjligheter rätten praktiskt har till egna undersökningar, men jag kan tänka mig att det är ganska begränsat och om då den intagne och hans ombud väljer att inte aktivt medverka och försöka leda i bevis att tvångsvården bör upphöra är det svårt för rätten att fatta något annat beslut än att gå på åklagarens linje. Man kan ju tycka att det är solklart att de borde ifrågasatt Säters bedömning och krävt in en oberoende men när man tycker det skall man komma ihåg att det baseras på ett material som inte rätten har att fatta beslut efter. De skall döma på det som presenteras i rätten och inget annat. Tvprogram, böcker mm av bla. Råstam utgör inte deras underlag.

Men ledamöterna lever inte i någon sluten bubbla heller och debatten i media kan inte ha undgått dem. Särskilt efter att resningarna började gå igenom så kan det finnas fog att tycka att de självständigt borde ifrågasatt Säters möjligheter att göra en opartisk bedömning. Men det är inte helt lätt att säga utan att ha verklig kunskap om hur de skall och bör arbeta och även den frågan lär väl bli föremål för granskning vad tiden lider.

Som jag förstår det är det verkligt rättsosäkra den rätt den tvångsvårdande institutionen har att vägra den intagne en opartisk bedömning gällande dennes tillstånd och vilken vård som är lämplig. Hade Bergwall haft rätt att kräva att få bli undersökt av andra än Säters läkare hade frågan om hans fortsatta tvångsvård varit mycket enklare. Detta under förutsättning förstås att psykiatrin klarar av att göra oberoende bedömningar, men det är delvis en annan fråga och något som jag vet ytterst lite om. Ännu mindre än vad jag vet om hur förvaltningsrätten har att arbeta.

För övrigt tycker jag att förorda en ny undersökning var ett mycket bra beslut, såväl för Bergwall som för rätten. Säters trovärdighet i det här är mycket låg och deras bedömning något man nog helt kan bortse ifrån och då återstår i dagsläget enbart Bergwalls egen (och den man själv kan göra utifrån hans framträdande i media), och det säger sig självt att den är inte är opartisk. Så mycket hänger på vad som kommer fram i den nya bedömningen, inte bara för om vården skall upphöra utan också för frågan om ett eventuellt skadestånd.

Jag skrev inte att det finns en skadeståndsrätt innanför murarna och en annan utanför murarna. Inom den rätten så är det olika tolkningar i olika situationer, en skillnad hur man tillämpar den. Som med alla andra lagar, förordningar, regler etc. Var det så svårt att begripa? Ja det är skillnad innanför väggarna på ett dårhus och utanför . I skadeståndsrätten så finns det undantag om man kan anses vållande till skada. Ett undantag är om man är psykiskt sjuk. Ett annat om man är barn. Frågor på det?

Mina kommentarer angående kretiner inom polis, åklagare, psykiatrin avser att jag anser att de bär HELA ansvaret till skandalen.