Citat:
Ursprungligen postat av
Schlesien
Vad för källor utgår du ifrån när du drar dessa slutsatser om fikabrödets roll? Enbart Bergwalls twitter?
Fikabröd, kaffemöten och kaffepauser har väldigt stor roll i Sverige, och alla ritualer kring kaffedrickandet. Det vet alla som varit i arbetslivet. Det blir extra intressant om man jämför med andra länder. Vi har till och med lagstadgade fikapauser, som följs med stor punktlighet.
Jag ser SB som trovärdig, mer trovärdig än de flesta i denna härva, och i tråden kan man luta sig tryggt på
Stina-Lina, som håller reda på allt.
Det vi diskuterar är olika saker som faktiskt inte har med juridik att göra. Allt som händer nu är bara efterspelet i en sak som drivits utanför rättsordningen, men genom rättsordningen. En sak som är unik för ett demokratiskt land. Man fortsätter hålla en person frihetsberövad, trots att han visade sig vara oskyldig till seriemord. Man påstår sig ha grunder till detta och vilseleder fortsättningsvis med endast trovärdighet om att SB är farlig. Man vilseleder om att Säter har haft en vård enligt de regler som gäller för verksamheten. Och detta sker med förvaltningsrättens goda minne.
Legalitet inom straffrätten är ett ämne man undviker konsekvent trots att det är det viktigaste i denna sak, för utan legalitet ska en sak falla i en rättsstat.
Det som sker är så känsligt, för det är första gången man går till botten med en rättsskandal och visar upp dessa aktörer inom psykiatrin och rättsväsendet som de odemokratiska uslingar de är. De är så vana att få sin vilja igenom och bara genom tomma ord i kraft av sin position. De fortsätter sin orätt genom att skapa dimridåer om skuldbegreppet och genom att påstå att saken är komplex.
De har använt sina kunskaper och sin utbildning till att skapa orätt och en Thomas Qvick, på ett tilltrasslat och komplicerat sätt som väckte beundran då ingen vågade sig på att tala om att det saknades legalitet och yrkesheder i vad som pågått.
Det är just åtgärder och beslut mot kontraband inom fika och besök som pekar på den låga nivå dessa personer har när de går till en förvaltningsrätt och får framgång med att hålla en person de kränkt, fortsättningsvis frihetsberövad. Ingen har ifrågasatt deras banalitet och egennytta, i att påstå att SB är farlig utan dokumentation som bygger på den beprövade kunskap de anses ha.
Förvaltningsrätten finner Vlad trovärdig på samma sätt som tingsrätternas fann polisen, terapeuterna och åklagaren trovärdig i tingsrätterna, och dömde SB för 8 mord.
Ofta finner jag reaktionerna på det som skett mer intressanta än själva diskussionen. Det visar i detta fall att Säter är en institution utan klara regler och rutiner. Man improviserar och talar om hot utifrån, från SBs släkt och vänner, när det var Säters egen medicinering av SB som är deras problem och ansvar.