Citat:
Ursprungligen postat av
Käg Malax
Frågan är väl dock om det är Josefsson eller Svensson som drar den slutsatsen om psykoanalysen i dess helhet, här och i din sista kritiska punkt nedan. Och även om det skulle vara Josefsson, är det inte en ganska vanlig kritik av psykoanalysen att den är mer inlevelse än bevisbar vetenskap?
Du har helt rätt i att det är Svenssons beskrivning - och man får hoppas att det inte är den bilden Josefsson ger av psykoanalysen i dess helhet. Per Svensson är en skräpkritiker, om uttrycket tillåts, så antagligen är det en förvrängd läsning av boken han ger. Det skulle föra mig för långt från ämnet att jämföra Vargmannens minnen med Quicks berättelse om "Simonhändelsen", eller beskriva vad riktig psykoanalys är till skillnad från frambesvärjande av "Simonhändelser"

Särskilt som jag inte har läst Mannen som slutade ljuga, och inte riktigt vet hur Norells terapi gick till.
Men den här beskrivningen, fortfarande tagen ur Svenssons recension, får mig att misstänka att Josefsson inte kunnat avhålla sig från att mytologisera:
"I Josefssons berättelse blir Margit Norell en motsvarighet till Gandalf i Sagan om ringen. Det är hon som samlar och leder den grupp som ska frälsa världen. Det är hon som sänder ringbäraren Sture Bergwall/ Thomas Quick till Domedagsberget."