Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Jo visst ligger ansvaret hos kretinerna, men som jag ser det vältrar Josefsson över lite för mycket av ansvaret på just Margit Norell och flumterapin. Jag tror mer att det allra viktigaste för hans ljugande var den tunga medicineringen, faktiskt. Drogerna. Och att det trots allt var han själv som kom på idén att hitta på att han begått ett mord. Sen började det rulla, och där var ansvaret hos flera. Kvinnan som skapade Thomas Quick - hade man kunnat säga om det var hon som satte igång och fråga ut honom: om han hamnat i terapi hos henne och hon började uppmuntra honom att minnas fler brott. Men så gick det ju inte till. Dessutom tycker jag för mycket av boken handlar om att beskriva Margit Norells liv. Tycker inte riktigt det har med saken att göra.

Här är grundproblematiken till att galningar som Quick och andra kan (eller försöker) få fritt bevandra gatorna trots grava störningar (som därutöver förblivit obehandlade):

http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykiatrireformen

Jag anser än i dag att reformen var fruktansvärd, inhuman och samhällsekonomiskt oförsvarbar. En stor andel av de övergrepp, rena överfall och andra impulsdåd som idag sker, utförs av människor som inte klarar av en vardag av eget boende, ansvar etc. Quick skulle utan problem kunna släppas idag om sinnessjukhusen fanns kvar och han där fick ett eget boende.

Om man läser också HRs bok så kommer man fram till att erkännandet av morden började med att SB var vid en badsjö med personal och yttrade "tänk om jag gjort något riktigt hemskt!".Personalen skulle ju då naturligtvis inte ha spätt på detta utan funderat över sin taktik. Istället blev det till övergrepp och mord som aldrig skett.Och jag tänker att det var inte han ensam som kom på detta med morden han blev ledd till erkännandena och var också osäker på om han verkligen gjort dem åtminstone i några fall.
Om jag inte läst alldeles fel så läste jag just igår kväll att MN faktiskt frågat SB hur det kändes att ha begått olika mord.-hon hade alltså själv terapisamtal med SB,några gånger och utan att först ifrågasätta eller så gick hon direkt på och sa att han begått mord.

Och självklart är det så att den voluminösa mängden narkotika spelade in och åstadkom tänker jag att SB tappade alla hämningar.Och narkotika det ordineras av läkare.Hur mycket än en vårdad ber om det är det läkaren som ska sätta gränser liksom övriga anställda på en rättspsykiatrisk klinik

Vad gäller MN var hon inblandad i Säters förehavanden från 70-talet om jag minns rätt då via Barbro Sandin som så småningom vände MN ryggen utan att ge henne ett enda ord av erkännande.Jag tycker också att det är viktigt att just se vem MN var för det förklarar hur mycket hon styrde den psykoterapeutiska verksamheten i landet.Hon hade ju kontakter,analysander och handledda överallt.
Jag minns själv den här eran som en period som sparkade undan benen på allt förnuftigt tänkande.
Men också många som till slut insåg hur styrda de var och "gick ifrån henne men då var skadan redan skedd

Så läser man både HRs bok och DJs får man en mer komplett bild! Tycker jag,fast det är ju jag det!

Jag måste nog erkänna att jag lutar mig mest på associationen att Christianson var inkallad som minnesexpert för att påstå att SB's minnen var verkliga, att Norells teorier handlar i mycket om att framkalla minnen, och att Christanson var lärljunge hos Norell. Jag tycker att det räcker.

Ja han var inte bara lärjunge hos Norell,han gick i terapi hos henne i många år och relationen uttrycker han blev den mest betydelsefulla,avgörande och viktigaste i hela hans liv.Hon var som "hans mamma". .Förutom det gav MN handledning till honom som gick ut på att leta efter "förträngda minnen..

Och hon hade såpass mycket insyn i SBs terapi att hon ansåg att han var hennes patient.Ja hon skrev rent av ett manuskript till en bok som skulle heta Tomas Quicks värld".Tillsammans med Ståhle.Den kom dock aldrig ut

Lamberz påstår ju att vittnespsykologens intygande att SB:s minnen var äkta inte vägde så tungt utan att det var teknisk bevisning som fällde honom. Fast vad som döljer sig i Lamberz skalle är svårt att förstå. Han tror uppebart att Quick är skyldig till en del av morden och tar inte till sig några argument.

Hittade en rätt bra artikel från efter Hannes Råstams bok av en specialist i allmän psykiatri och rättspsykiatri, Rodhe. Hon reder ut lite begrepp också, en psykoanalytiker/terapeut måste lära sig skilja mellan patients fantasier och verklliga minnen.


Citerar lite, det här är ju skåpmat nu men ändå.

"Samtalen med Quick inleddes av en läkare som inte var utbildad terapeut. Att ge sig in i en psykoterapiprocess utan adekvat utbildning är oprofessionellt och vittnar om bristande respekt för yrket. När Quick börjar prata om att han »kanske mördat någon« tar läkaren honom okritiskt på orden och reser tillsammans med Quick (i hemlighet?) till trakten av Sundsvall där Johan Asplund mördats. Det som sedan händer när chefspsykologen tar över samtalen i samband med läkarens semester är obegripligt och än mer allvarligt. I stället för att slå larm och hjälpa både Thomas Quick och läkaren ur den härva de gemensamt råkat in i tycks hon ha givit den professionell legitimitet. Hela processen kunde ha stoppats här, men eskalerade i stället."

Det som bäst beskriver misstagen på Säter är ändå avslutningen:

Jag kom att tänka på att Eric Fromm,som MN hade kontakt med.Han insåg idiuotin och bröt med henne!! Det gjorde för övrigt också hans dotter.

Ju mer man läser om detta dessdo mer inser man omfattningen,och undrar hur i helskotta det kunde få rulla på.Men som Du skriver NurseRatched hade det stoppat vid porten innan denna chefspsykolog kom in hade det aldrig blivit någon härva

Ja, jag citerar alltså Karin Rodhe i den artikel som länkades till men jag vill trycka på vad jag tidigare skrivit; Det undermedvetna, som psykodynamikerna arbetar med, är en realitet men vissa psykodynamiska terapeuter drar helt felaktiga slutsatser av de analyser de gör i sin terapi.

(Den här tråden är inte rätta platsen att påminna om det psykodynamiska teoribygget men oidipuskomplex och penisavund är sådana saker som ofta missuppfattas som att små pojkar verkligen vill mörda sin pappa och äkta sin mamma eller att vi kvinnor verkligen går och önskar att vi skulle vara utrustade på det sättet; I verkligheten är de psykiska mekanismerna mycket mer subtila och rationaliserade till att omfatta helt andra yttringar.)

Bra artikel av Karin Rodhe som reder ut begreppen lite. Jag tycker fortfarande att det är något av en paradox att det var en hokus-pokusvariant av psykoanalysen som fick ett sånt inflytande.
Rodhe nämner Freuds revidering av sin teori. Man kan tillägga att det finns de som menar att han gick för långt, och tolkade även berättelser om verkliga övergrepp i barndomen som fantasier. Men det är en annan historia.
Psykoanalysen är väldigt missuppfattad, och ibland även förvrängd och missbrukad.

Här låter du ju nästan vettig, Staffan. Håller du dig ifrån porrfantasierna dina så kanske dina inlägg får vara kvar. Psykiatrireformen har ju kritiserats en hel del. Men det kanske är en luring, snart blir du full i fan igen och drar till med nåt spejsat igen.
Men. Bortsett från att psykiatrireformen antagligt var mindre lyckad så har den inte så mycket med det här att göra. Och eget boende på ett sinnessjukhus är väl inte samma sak som att släppas fri.
Men annars, bra jobbat, seriöst, barntillåtet, civiliserat.

Verkar som du lyckats med att ta din medicin idag. Bra. Fortsätt med det.

Psykiatrireformen var utopisk då man trodde att det var institutionen i sig som gjorde att att patienterna inte klarade sig. De vi ser gå runt på gatorna nu är oftast inte alls farliga utom möjligen för sig själva. De som verkligen är farliga sitter, eller i alla fall ska sitta, på anstalt. Sten Erik Eriksson är väl bland de mer kända fallen, han som sexmördade en pojke 1967. En mera doldis är Niclas Löfdahl som också sitter inlåst för gott. Och så i varje fall tills vidare Sture Bergwall.