Polis bussar hund på och slår ner berusad man (videoklipp på dn.se)

Av 10 § polislagen följer att en polisman i vissa särskilt angivna situationer - i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt - får använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd. Så är t.ex. fallet om polismannen möts med våld eller hot om våld eller om polismannen möts av motstånd när han ska verkställa ett frihetsberövande. I likhet med vad som gäller för andra personer har polismän dessutom rätt att bruka våld i en nödvärnssituation.

När det sedan gäller den del av händelseförloppet som åtalet närmast avser, dvs. skeendet efter det att P.F. hamnat på marken, instämmer hovrätten i tingsrättens bedömning att det genom D.A:s och F.A:s uppgifter är visat att F.M. gav P.F. ett slag med knuten näve som var så kraftigt att det förorsakade näsblod, smärta och ömhet. Frågan är om F.M., som åklagaren påstått i gärningsbeskrivningen, hade kontroll över P.F. då slaget utdelades.

Av de uppgifter som har lämnats framgår att det var fråga om ett mycket snabbt händelseförlopp från det att polisbilen kom till platsen och till dess att P.F. belades med handfängsel. De uppgifter som F.M. lämnat om P.F:s motstånd i det läge då F.M. fått ner denne på rygg kan inte anses motbevisade genom de uppgifter som D.A. lämnat. Därtill kommer att D.A. i det protokoll över fängselbeläggning som han upprättade efter händelsen angav att P.F. belades med handfängsel på grund av sitt aggressiva och våldsamma beteende. Sammantaget finner hovrätten att F.M:s uppgift om hur han uppfattade situationen får godtas. Det är därmed inte visat att P.F:s motstånd hade upphört och att F.M. alltså hade kontroll över denne när han utdelade slaget. Under sådana förhållanden kan det inte anses klarlagt att det våld som F.M. utövade var oförenligt med 10 § polislagen. Åtalet för misshandel ska därför ogillas.

Åklagaren har i andra hand yrkat ansvar för tjänstefel i enlighet med vad som närmare anges i gärningsbeskrivningens andra stycke. Som hovrätten redan anfört är det inte visat att P.F:s motstånd hade upphört när F.M. slog honom. Det är heller inte klarlagt att F.M. i det läget hunnit uppmärksamma att en polispatrull kommit till platsen. Därtill kommer att det, som redan nämnts, var fråga om ett mycket hastigt händelseförlopp där F.M., som genom ingripandet trätt i tjänst under sin ledighet, ensam hade att hantera den berusade P.F. Även om F.M:s bedömning av situationen inte var helt korrekt och hans slag mot P.F. sett i efterhand framstår som olämpligt och hårdhänt kan hans våldsanvändning inte anses ha varit oförsvarlig. Även åtalet för tjänstefel ska därför ogillas.