Ateisternas barnsliga argument emot Gud...

Trams, Gud tillhör den ätbara dimensionen vilken manifesterar sig genom magkänsla och i viss mån hunger.

Gud finns tillgänglig på alla våra tallrikar, det gäller bara att våga smaka med ett öppet sinne.

Vad är vitsen med att försöka "motbevisa" ateister genom dessa evinnerliga halmgubbar? Det enda ni religiösa fanatiker behöver göra är presentera bevis för existensen av vad ni påstår finns. Tills ni gör det får ni nog acceptera att det finns folk som inte tror som ni. Vad är problemet?

Från en vetenskaplig synvinkel så känns denna diskussion på följande vis;

X: jag tror det bor smurfer på Mars
Y: varför tror du det?
X: jag har en bok där det står att så är fallet.
Y: en text i sig är ju inte något vidare bra belägg...
X: du har inga som helst bevis för att några smurfer inte finns på Mars, alltså är det troligt att det gör det
Y: ge mig bevis så tror jag på dig

Och detta vet du hur?

Nej... mata den inte... då kommer den följa efter dig.

Gissningsvis svarar han "vedaskrifterna". Varpå jag, likt tusen gånger förr, ber honom bevisa dess gudomliga status. Antalet svar på den frågan? Ja du kan ju gissa.....

Vilket tydligen (<-- ironi) demonstreras av alla dom 'inre andliga kompasser' som tyvärr inte har ett gemensamt "andligt" norr.


Tråkigt att denne imaginäre entitet inte kan meddela sig tydligt och éntydigt.

Det kanske är dags att Doå lär sig lite apastologetik.

Först och främst, vad skulle du kunna tänkas godta som bevis för vår Allsmäktige Skapares existens?

Att bevisa Gud för en hårdnackad ateist (andligt blind), är som att försöka bevisa färger för en färgblind...

Ja, av egen erfarenhet!

Beror snarare på din ovilja att lyssna på Honom...

Tar du 1 steg mot Gud, så tar Han 10 steg mot dig...men du måste först visa Honom att du verkligen vill träffa Honom, att du har en brinnande längtan!

jisses

Jag säger som Basil Fawlty: "You might as well ask the cat"