Jehovas Vittnen, varför så impopulära?

Hundra och tusen år är korta tidsrymder om vi talar om eoner. Sedan påstod jag bara inte att det skulle bli jobbigt, bara riktigt tråkigt. Tillslut blir det måndag hela veckan.

Det i min mening som verkligen gör livet värt att leva är att det med absolut störst sannolikhet är den enda tiden vi lever.

Men Ekasnah, det här duger inte. Texten kan inte både sägas vara exakt och inte exakt på samma gång. Uppenbarligen förkastar du det som Jv i andra sammanhang driver hårt, nämligen att Gud övervakat avskrivningen så att texten idag fortfarande är densamma som ursprungligen skrevs. Man blir kallsvettig när man ser er hycklande dubbla hållning till texten. Dessutom kan ingenting försvinna helt i avskrivningen ens om en konspiration skulle föreligga. Texterna var för spridda för det. Och inte nog med det. En del texter till NT är äldre än 200-talet. En stor handskrift kan mycket väl vara från det första århundradet, som forskare funnit. Det gäller särskilt P46 med Paulus brev.

Dessutom skulle kristna inte nöja sig med att gömma Namnet i för många obegripliga hebreiska bokstäver om de hade haft den uppfattning som Jv har. Hade de haft Jvs uppfattning skulle de ha skrivit ut Namnet på grekiska, och detta skulle aldrig ha kunnat tas bort eftersom det skulle visat hur väsentligt namnet var i själva kristendomen. Septuagintas bruk av det hebreiska tetragrammet hängde samman med uppfattningen att det inte fick uttalas och därför inte fick skrivas ut på grekiska så att det kunde uttalas. Vi har samma fenomen i moderna judiska bibelöversättningar. I 2 Mos. 6:3 brukar det stå tetragrammet på hebreiska i dessa moderna judiska översättningar, aldrig ett riktigt återgivande på det moderna språket, eftersom det inte får uttalas. De förkristna exemplar av LXX som använder det hebreiska tetragrammet är ett av många belägg för att judarna redan i förkristen tid hade upphört att uttala Namnet.

Vill du inte förstå vad jag skriver eller är jag för otydlig?
Vi tror att texten idag är så exakt att vi kan förstå bibelns budskap och sanning.
Om det innebär att vartenda ord är exakt som det skrevs ursprungligen är en annan fråga och det behöver man inte lägga i ordet exakt.
När JV säger att bibeln är exakt bevarad så menar vi utifrån att den att den är så exakt att vi kan förstå dess budskap.

Nja skulle jag svara på det.
Originalhandskrifterna blev ju utslitna och försvann och om sedan alla som skrev av var påverkade av vidskepelsen att namnet inte fick finnas med så skulle namnet snabbt ersättas med Kyrios och Theos.

Jag räknade med att du skulle komma med detta citat från Jvs studieupplaga av 2003. Kolla och du skall finna att det är borttaget i 2013 reviderade upplaga! Det är förståeligt. Horts ord skrevs innan fynden av LXX-texter med tetragrammet gjordes. Hort säger att Ps. 34:8 använder kyrios, men Jv själva säger ju att LXX använde tetragrammet där det stod i hebreiskan, inte kyrios! Faktum kvarstår att hebreiskan till den aktuella texten har tetragrammet, och det fanns LXX-texter som också använde tetragrammet. Om det stått Kyrios, Herren i den text Petrus citerade, skulle det vara ett förhållande som rent allmänt skulle vara besvärligt för Jv. Då kunde det ju stå Kyrios överallt i LXX som citeras! Nej, här har man målat in sig i ett hörn. Och eftersom det är odiskutabelt att det finns mer än en hebreisk översättning som har tetragrammet i 1 Petr. 2:3 så har man medvetet kompromissat med sina översättningsprinciper. Vi har ett citat, ett användande av en formulering ur GT, och hebreiska översättningar med tetragrammet finns.

Men skulle inte Petrus kunna ha ändrat formuleringen till "Herren" från tetragrammet? Förvisso! Det är det som jag hela tiden har påstått har ägt rum i ALLA citat! Skulle det ha skett i 1 Petr. 2:3 bör det kunna ha skett i andra citat.

Jag förstår mycket väl vad du skriver. Du har varit tydlig nog när det gäller din egen uppfattning. Men nej, min vän, det är inte vad Jvs ledning och Jvs litteratur säger. Den säger att Gud har vakat över avskrivningen så att vi har en fullständigt bevarad text så att orignialen inte behövs. Skall jag behöva posta en lång rad citat som visar det jag säger? Om Gud skulle tillåta något viktigt att försvinna har han bedrivit en urusel vakthållning över avskrivningen. Det är sannerligen inte det som Jv brukar skriva. Försök bara inte med något påstående om att ni på era kurser får lära något som inte är i harmoni med vad litteraturen säger. Det är litteraturen som ger Jvs officiella uppfattning, precis som det är katekesen som ger katolska kyrkans officella uppfattning.

Vi kan inte veta om orignalhandskrifterna är borta. De kan i en del fall finnas bevarade på något sätt utan att vi vet det idag. Och det är dessutom ett faktum att vi har mycket tidiga avskrifter. P46 har för inte så länge sedan omdaterats till det första århundradet av vissa forskare.

Ni är ju för roliga...glömt bort Jefta och hans dotter? Var var guds natur då?

En fullständigt strawman av vad han skrev.

Ett efterliv som varar i en evighet innebär att man förr eller senare upplevt allt ett oändligt antal gånger. Vi snackar Groundhog day upptjackat till oändligheten. För mig låter det inte heller det minsta lockande.

Hur vet du att efterlivet kommer att vara för evigt? Har du belägg för ditt påstående?

Givetvis inte, jag tror inte ens på ett efterliv. Jag går bara på vad religiösa brukar påstå. Där brukar evigt efterliv vara mer regel än undantag.

Jag visade att det inte är sant att Jv "klarar sig med bibeln". De klarar inte sin lära med enbart Bibeln, och årtalet för Babylons fall är ett sådant fall. Det kan inte fås fram med enbart Bibeln.

Mishna dokumenterar förhållandena i templet och samhället och vad som sägs förtjänar den största historiska tilltro. Så är t ex fallet med beskrivningen av påskfirandet i templet. Uttalandet att prästerna använde Namnet i templet men använde ersättningsord på andra platser finns t o m i två helt olika traktater, både i Sotah 7:6 och Tamid 7:2.

Dessa uttalanden gäller åtminstone förhållandena från ca 100 f. Kr. till tiden för templets fall år 70. Troligtvis gäller det också en bra bit före 100 f.Kr., med tanke på den ännu äldre Jesajarullen från Döda Havet, som vittnar om att Namnet ersattes vid uttal. Texten om att hälsa med Namnet gäller en tidigare period.

Att uppgiften i Sotah 7:6 och Tamid 7:2 gällde också på Jesu tid är odiskutabelt. Den lärde juden Filon, en äldre samtida till Jesus, bekräftar detta. Hans uttalande görs i samband med en beskrivning av översteprästens klädedräkt:

"En guldplatta hade också tillverkats i form av en krona med fyra inristningar som angav ett namn, som bara de som har renade öron och tungor får höra och uttala i helgedomen, och ingen annan människa och inte heller på någon annan plats. Det namnet har fyra bokstäver." (Philo with an English Translation by F.H. Colson, Vol. VI, London & New York 1935, s. 503-505)

Forskare har fäst den största vikt vid detta uttalande, men Jvs ledning har ignorerat det helt. Skulle du behöva själva den engelska ordalydelsen kan jag komplettera med den. Filons verk fyller 10 små volymer i den stora Loebupplagan med både grekisk och engelsk text och dessutom har den två volymer med supplement.

Uttalandena i Mishna och hos Filon bekräftas av andra källor vid denna tid och tidigare. Josephus stöder förvisso, men det finns så mycket hos honom att det får vänta till ett särskilt inlägg om enbart honom.

Den förkristna judiska församlingsordning som hittades vid Döda Havet i slutet av 1940-talet är ett kristallklart vittnesbörd om det som Filon senare skrev. Inget material som hittades kan ha tillkommit efter år 68, då den romerska hären förstörde området och biblioteket av försiktighetsskäl spreds ut i grottorna. Det mesta man hittat är mycket äldre än så, bl a den berömda Jesajarullen.

Jag citerar från Geza Vermes välkända översättning:

"Om en man har uttalat det mest Vördnadsvärda Namnet, om så bara av tanklöshet eller på grund av chock eller av vilket annat skäl, som helst, medan han läser Boken eller välsignar, så skall han sändas bort och aldrig mer få återvända till Rådsförsamlingen." (The Complete Dead Sea Scrolls in English, 1997, s. 107)

Detta påminner starkt om vad Rabbi Abba Saul senare påstod, nämligen att den som uttalade Namnet med de rätta bokstäverna inte hade någon del i den kommande världen. (Mishna: Sanhedrin 10:1)

Att Jesus anpassade sig till denna syn vet vi av att han ersatte Namnet i hänvisningen till Ps. 110:1 med den typsiska omskrivningen "Makten", enligt Mark. 14:61,62. Dessutom hade han inget kritiskt att säga om de judiska ledarnas inställning till saken, fast han hade så mycket annat att kritisera dem för.

Och Jesu lärjungar förhöll sig på samma sätt. Stefanus ersatte Namnet med "Härlighetens Gud" när han anknöt till 1 Mos. 12:1 i Apg. 7:2. Hebreerbrevets författare ersatte Namnet med "Majestätet" i Hebr. 1:3 och 8:1.

Det där med Namnet är intressant. Vad är ursprunget och orsaken till detta tabu att inte uttala Guds namn? Finns det något stöd för det i GT? Eller är det del av någon judisk tradition som inte har något egentligt stöd i GT?

Varför är bibeln då självmotsägande?