Citat:
Ursprungligen postat av
Robbhood
det har jag förstått att ljudet ökar då man tänker på det, och visserligen så lär man sig säkerligen leva med det på ett någorlunda sätt, men det är ju ändå någonting som stör varenda dag, och då du säger "så jag står bara ut", så antar jag att du har arbete, Familj och så vidare som gör det värt ?
och jodå det kunde ha varit värre, Kunde ha varit döv och bara hört pipet, Men som sagt, vi ser olika på saker och ting, och för dig så är det uppenbarligen värt att leva med. som jag ser det så är det mycket tveksamt
Om du tänker på det viset så är det inte tinnitusen som är det som är ditt problem.
Jag är 64 år och har nån månad kvar att arbeta på deltid innan jag blir pensionär på heltid. Jag har en hel del kroppsliga problem, för utom hörseln och tinnitusen, som gör att jag inte orkar/klarar av att jobba heltid.
Visst är livet värt att leva, även om det är för mig är begränsat till en viss del. Ålder gör en ju dessutom inte piggare.
Är du bara 22 är har du ju hela livet framför dig. Det är alldeles för tidigt att ge upp. Det finns ju hur mycket spännande och intressanta saker som helst att göra. Ett problem i vårt samhälle idag är att vi uppfostrats till att bara tänka på oss själva. Det skapar ju både ångest och hopplöshet.
Jag tror att vi är till för att leva med och för varandra.
Det finns en sång som både beskriver problemet och ger en fingervisning om en lösning.
Känns bördan tung du bär, hjälp en vän i nöd.
Är du missnöjd med ditt liv, bryt åt någon bröd.
Har du kanske svårt att tro, glöm dig själv en tid
Gör en annans nöd till din och du finner frid.
Endast den skall bliva rik, som har lärt sig ge.
Ty att giva är att få, stor välsignelse.