Jag förnekar inte det faktum att Hitler var, och är en gigant inom nationalismen. Går det ens?
Frågan är om det ens finns någon nationalist som kan jämföras med Hitler?
Citat:
Ursprungligen postat av Sebastiankarls5
Däremot menar jag att vi inte kan utveckla våran politik för 2000-talet och förhålla oss till den nationalism som Hitler och NSDAP företrädde då, dels för att den är 75 år gammal
Vad menar du med "förhålla oss till"?
Citat:
Ursprungligen postat av Sebastiankarls5
och dessutom så är den Tysk, inte Svensk...
Så om man kan bevisa att SvP lånat idéer från andra länder så måste SvP byta idéer eftersom det måste vara en svensk som kläckte idén först? Uppstod inte nationalismen från början i ett visst land? Blir det inte lite tramsigt och efterblivet om bara idéer som uppstått i Sverige ska accepteras av nationella svenskar? Typ som att man som nationalist inte får baka och äta pizza bara för att pizzan uppfanns i Italien.
Nationalismen är en universell ideologi som kan utövas av vem som helst, var som helst och när som helst. Den kan vara lika svensk såsom den kan vara tysk, fransk, spansk, italiensk eller grekisk beroende på var och av vem den utövas, och vad den har för mål. Om jag försvarar mitt hem från en inbrottstjuv så är det väl ingenting konstigt med det bara för att andra har gjort samma sak förut för att försvara sina egna hem? Dessutom förespråkar vi företrädelsevis germansk nationalism, och tyskarna är ett germanskt folk.
Jo precis det är denna hållning jag också har mer eller mindre, men jag vill få ett tydligt svar från SVP-hållet. Jag uppskattar den rakryggade och ståndaktiga attityden om att Sverige ska återbli svenskt, men problemet blir ju när man har denna ståndpunkt att man inte förstår innebörden. När är Sverige svenskt igen? När det finns 97% etniska svenskar i Sverige, eller när vi är komplett 100% + några invandrade pensionärer.
Det är en ganska intressant fråga. Personligen skulle jag vilja säga att det är den dagen som själva det svenska folkets fortsatta existens är säkrad. Detta innebär enligt mitt sätt att se på det att det stora befolkningsflertalet är av vitt västerländskt ursprung rent genetiskt samt tillhör den svenska västerländska kultursfären. Dessutom innebär det också att icke svenskar inte har minsta möjliga chans att kunna påverka samhället i en negativ riktning, dvs det fåtal som eventuellt finns kvar skall vara utestängda från alla former av samhällspåverkan. Sedan om det finns en extremt liten minoritet icke svenskar kvar som inte på minsta vis kan påverka majoriteten i en negativ riktning så är det för mej inget problem.
Det är en ganska intressant fråga. Personligen skulle jag vilja säga att det är den dagen som själva det svenska folkets fortsatta existens är säkrad. Detta innebär enligt mitt sätt att se på det att det stora befolkningsflertalet är av vitt västerländskt ursprung rent genetiskt samt tillhör den svenska västerländska kultursfären. Dessutom innebär det också att icke svenskar inte har minsta möjliga chans att kunna påverka samhället i en negativ riktning, dvs det fåtal som eventuellt finns kvar skall vara utestängda från alla former av samhällspåverkan. Sedan om det finns en extremt liten minoritet icke svenskar kvar som inte på minsta vis kan påverka majoriteten i en negativ riktning så är det för mej inget problem.
Vad jag tror han menar är att vi måste skapa en nationalistisk politik som är anpassad efter svenska förhållanden på 2000-talet. De förutsättningar vi har idag är inte på långa vägar desamma som på 20, 30 eller 40-talet och därför kan man inte annat än hämta inspiration från dåtidens politik.
Sedan får väl jag väl tycka att det finns inspiration närmare att hämta än i t.ex Tyskland, Rudolf Kjellén har ju författat en alldeles ypperlig bok som är skriven utifrån svenska förutsättningar. "Staten som livsform" är boken jag tänker på.
Vad jag tror han menar är att vi måste skapa en nationalistisk politik som är anpassad efter svenska förhållanden på 2000-talet. De förutsättningar vi har idag är inte på långa vägar desamma som på 20, 30 eller 40-talet och därför kan man inte annat än hämta inspiration från dåtidens politik.
Fast det är ju rätt så intetsägande och självklart. Det jag inte förstår är varför just alla fenomen utom nationalsocialism verkar påstås vara föränderliga och automatiskt anpassa sig efter tid och rum (eller gå under ifall de misslyckas med att anpassa sig till de nya omständigheterna). Det är ju ingen som anklagar socialdemokraterna för att vara otidsenliga bara för att det fanns andra socialdemokrater med snarlika men lite annorlunda idéer för hundra år sedan. Ingen menar väl heller att gravitationslagen är geografiskt missanpassad till Sverige bara för att Newton var engelsman. Så jag köper inte att man inte kan vara nationalsocialist i Sverige av idag eller att det alltid skulle vara fel att hänvisa till Hitler på något sätt (det är väl rätt och passande ibland och fel och onödigt ibland). Att nationalsocialismen sedan måste anpassas efter de nya förutsättningar som råder idag är självklart och inget som någon nationalsocialist säger emot:
Förnyelse men trogna principerna
Vi nationalsocialister förstår att det nya alltid måste växa fram ur det gamla, precis som livet endast kan föras vidare från föräldrar till avkomma. Viktigt i sammanhanget är att det här likasom i allt annat skapas en balans, dvs. att det gamla är avsett att föda det nya, inte stelna och dö, men att det nya måste vara troget det gamla. Vi måste förstå att den gamla ståtliga eken som växt i tusen år även den till slut måste dö och att den lilla obetydliga plantan som växer bredvid den representerar framtiden när de tusen åren har gått. Vi förstår att förnyelse är nödvändigt i kampen om tillvaron och därmed att vi aldrig kan tillåta vår nationalsocialistiska världsåskådning att stelna i en gammal form. Men vi måste även inse att förnyelsen måste hålla sig trogen principerna, den måste vara trogen den egna naturen.
Med sikte på framtiden
Vi nationalsocialister är revolutionärer till skillnad från nationalisterna som i grund och botten är reaktionärer. Vi vill förändra samhället och vi har en vision om hur det framtida samhället ska se ut. Vi får inte låta nostalgi för det förflutna skapa ideologisk förvirring. Vi nationalsocialister anfaller, vi förstår att den svenska nationalstaten som en gång existerade aldrig mer kommer att existera och vi avser inte att försöka sätta in livsuppehållande insatser för att rädda något vars tid har passerat. Istället måste vi, om vi vill att vår sort ska fortsätta leva, skapa en ny vision om framtiden och sedan kämpa målmedvetet för dess förverkligande. Som nationalsocialistiska revolutionärer måste vi se framåt, på framtiden – inte hela tiden titta tillbaka och begråta det som gått förlorat och aldrig kommer tillbaka.
Klarhet och konsekvens ger styrka För att nationalsocialismen skall bli en livskraftig världsåskådning i vår tid måste vi avskärma oss från den stelnade nationalismen, vi måste bringa klarhet. Vi måste visa att vi inte är fastbundna till det gamla utan är en del av något nytt och spirande. Sammanblandningen mellan den revolutionära nationalsocialismen och den reaktionära nationalismen har inneburit att vi har förlorat mycket värdefull tid och nationalsocialismen har fortfarande inte befriat sig från denna hämsko. Vi måste konstatera att vi inte kan nå full styrka om vi inte först bringar klarhet och är konsekventa. Vi måste inse att reaktionen saknar framtid men att vi har en framtid och att vi därför inte kan tillåta att reaktionen drar med oss ner i avgrunden. Vi måste därför hänsynslöst avskilja det reaktionära tänkandet från vår kamp.
Vi bygger framtiden
Rasen kan endast överleva om den tar initiativet från våra fiender och börjar attackera på alla fronter. Vi måste anamma framtidens idéer utan att för den delen bli förgiftade eller korrupta, utan att köpslå med våra principer. Vi måste förstå att vi inte kan stoppa någonting förrän vi har en bärande världsåskådning som kan motivera varför. Man kan säga att vi måste kunna skilja på vår reaktionära vilja att stoppa ett byggnadsverk och vår revolutionära vilja att skapa ett eget byggnadsverk. För att ta ett enkelt exempel: Reaktionen vill stoppa bygget av en moské i en stad och vi sympatiserar med detta. Men vi måste här förstå att denna kamp är meningslös så länge kampen mot detta inte tar avstamp i en världsåskådning med en egen vision om vad som bör byggas där i dess ställe, en idé om framtiden som kan konkurrera med, i detta fall, en doktrinär och välorganiserad rörelse som islam. För utan vision, vad är alternativet om där inte byggs en moské? Ska marken istället användas för att bygga ännu ett McDonalds eller en bögklubb? Utan en stark och klar världsåskådning kommer motståndet alltid att vara för svagt.
Sedan får väl jag väl tycka att det finns inspiration närmare att hämta än i t.ex Tyskland, Rudolf Kjellén har ju författat en alldeles ypperlig bok som är skriven utifrån svenska förutsättningar. "Staten som livsform" är boken jag tänker på.
Jäkla oläsvänligt format det där. Finns texten i mer läsvänligt format och som pdf? Och vad är det som är bra med boken bortsett från att författaren är svensk (boken verkar ju förövrigt vara författad innan NSDAP bildades (1916) och borde då vara mer otidsenlig än NS)?
Intressant detta med att flera som var kommunister/vänster numera erkänner att man var helt fel och är numera nationalister.
Ta reda på från nationalister vad var det som gjorde att man gick från kommunist till att bli nationalist. Detta kan sen användas muntligt och i pappersform till att omvända fler. Var det kanske att man såg att värna om arbetaren är omöjligt så länge som man har invandring? Invandring dumpar ju lönerna och försämrar villkoren för svenska arbetare.
*Såg nu att just detta togs upp på mötet.
__________________
Senast redigerad av White Christmas 2013-10-27 kl. 23:44.
Fast det är ju rätt så intetsägande och självklart. Det jag inte förstår är varför just alla fenomen utom nationalsocialism verkar påstås vara föränderliga och automatiskt anpassa sig efter tid och rum (eller gå under ifall de misslyckas med att anpassa sig till de nya omständigheterna). Det är ju ingen som anklagar socialdemokraterna för att vara otidsenliga bara för att det fanns andra socialdemokrater med snarlika men lite annorlunda idéer för hundra år sedan. Ingen menar väl heller att gravitationslagen är geografiskt missanpassad till Sverige bara för att Newton var engelsman. Så jag köper inte att man inte kan vara nationalsocialist i Sverige av idag eller att det alltid skulle vara fel att hänvisa till Hitler på något sätt (det är väl rätt och passande ibland och fel och onödigt ibland). Att nationalsocialismen sedan måste anpassas efter de nya förutsättningar som råder idag är självklart och inget som någon nationalsocialist säger emot:
Det jag vänder mig emot är de som vill kopiera dåtidens nationalsocialism rakt av, då den politiken var framtagen för att fungera för det tyska riket och dess folk. Att hämta inspiration ser jag dock inget hinder i.
Citat:
Ursprungligen postat av M.Saxlind
Jäkla oläsvänligt format det där. Finns texten i mer läsvänligt format och som pdf? Och vad är det som är bra med boken bortsett från att författaren är svensk (boken verkar ju förövrigt vara författad innan NSDAP bildades (1916) och borde då vara mer otidsenlig än NS)?
Jo, riktigt otrevligt format. Finns säkert bättre källor där man kan få den någorlunda formaterad, men jag har inte orkat kika då jag har boken här hemma.
Den tyska nationalsocialismen är formad utifrån tyska förutsättningar där Hitler utgår från det tyska folkets lynne, kultur och ursprung medan Kjellén gör det samma fast i svensk tappning. Det som gör det lite problematiskt kring mitt resonemang är att Hitler hittade mycket inspiration i Kjelléns tankegångar och skrifter, något som föll väl ut i den tyska nationalsocialismen. Men här vill jag nog citera Söderman "Skörda där man står" och hävda att vi bör titta på våra egna svenska storheter innan vi söker oss vidare ut i Europa för inspiration.
Men vad är "nationalsocialism" då? Är det NSDAP:s 25-punktsprogram? Är det Mein Kampf som är nationalsocialismen?
För 25-punktsprogrammet är inte särskilt applicerbart på dagens Sverige, och Mein Kampf är förvisso en bok alla nationalister bör läsa, men vad har den för relevans för dagens Sverige? Visst ... väldigt många tankar och mycket filosofi från boken är tidlös, men det mesta handlar ju ändå om vad som var aktuellt då, för 87 år sedan. Hitlers kunskap om ras var inte heller särskilt utvecklad; den tidens rasforskning var ingenting alls i jämförelse med dagens.
Jag förnekar inte det faktum att Hitler var, och är en gigant inom nationalismen. Går det ens? Däremot menar jag att vi inte kan utveckla våran politik för 2000-talet och förhålla oss till den nationalism som Hitler och NSDAP företrädde då, dels för att den är 75 år gammal och dessutom så är den Tysk, inte Svensk...
Det går att vara universiell utan att vara internationalistisk, ett homogent kollektiv med gemensamma mål och strävan kan uppstå vart som helst. Men det är sant, man måste inte se till Tredje Riket eller NSDAP för att förstå nationalismens principer. Tyskland före och under 2:a världskriget är för evigt bundet till Hitler och nationalsocialismen, men det går att ta nationalsocialismen ut ur Tredje Riket och anpassa den efter tid och rum. Ideologin som Hitler utformade är inte dogmatiskt bunden till en tid, som en organism kan den anpassa sig efter miljön och hela tiden söka nya vägar för att frodas. Men det är viktigt att förstå, konkurrens leder inte framåt. Sverige är svenskarnas biotop, all konkurrens är en självförvållad kamp om livsmiljön. Vi kan inte vinna, bara befästa eller förlora.
__________________
Senast redigerad av Bananrepublikan 2013-10-28 kl. 14:06.
