Boden: Mordet på Vatchareeya Bangsuan, maj 2013

LÄS GÄRNA HÄR OCH ÖVRIGA ALLA SOM VILL VETA MER OM VAD AS INNEBÄR

http://www.1177.se/Vasterbotten/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Aspergers-syndrom/#section-2

Efter lång tid som från den 4-5 maj till första fyndet 22 maj och då man tog in misstänkte den 23 maj, så försvinner en hel del spår. Naturligt och han kan även ha städat, så jag tror inte det är så stor chans.

Däremot kan man hoppas att han gör en Mangs nämligen erkänner i efterskott, så man får klarhet i var platsen är för mord/styckning.

Klyschig text, men överlag, som schablon, korrekt. Eftersom texten granskats av Ylva Ginsberg får den passera.

OnT: Har du källa/sidhänvisning som styrker ditt närmast föregående inlägg?

Håller med dig att det inte var den mest vetenskapligt bästa källanvisning jag gjort- Så jag skärper mig!

Men det blir inte flera blodfläckar av en ryggsäck och inte blir det likdofter heller.
Det blir inte både på ramen på bilen, mattan på flera ställen, och på plastpåsen samt handskar.
Så mycket blir det inte av en träningspåse eller säck det är inte ens rimligt.

En som har Asperger har dåligt empati också det har du inte nämnt eller att dom kan ha dålig impulskontroll. Det är ju inga nyheter direkt.

Efter att ha läst alla dina inlägg så anser jag att det är noll sannolikt att han (KJ) kommer att bli fälld i domstol för detta brott.

Eventuell impulskontrollproblematik kan man betrakta på olika sätt vid AS: ett givet sätt att betrakta är förstås det faktum att nästan hälften av dem med AS har AD/HD, av vilka många definitionsmässigt har impulsivitet; en annan tolkning, som kan vara separat eller komplementär till den förra, är en rent mognadsmässig fråga, att AS-personer tenderar att vara senare mognade i flera personlighetsmässiga hänseenden; en tredje bidragande eller fristående förklaring kan vara den avvikelse i affektreglering som AS-personer har, som sekundärt kan ge affekterade beteenden, som ytligt betraktat kan te sig impulsiva.

Följt tråden till och från från start och läst det mesta, dock inte precis allt de senaste dagarna.

Har till slut lyckats ta mig igenom hela FUP.

Hör till de som nog trodde att den häktade var skyldig till hög sannolikhet innan jag läste den, men ju längre jag kom desto mer tveksam blev jag.

Är dock den första FUP jag läst, men brukar de vara så oerhört undermåligt skrivna? Det känns lite som pinsamt skandal att det tillåts vara så oerhört många skriv och stavfel. Respektlöst och känns inte särskilt rättssäkert när det gäller så viktiga saker. Men förutom de rena språkliga felen finns än mer tokigheter. Vid minst ett tillfälle där det redovisats dels både utskrift från ljudupptagning och en sammanfattning upplevde jag efter att läst sammanfattningen efter att "Men så sa han ju inte?".
Hur mycket dessa felaktigheter påverkar är ju svårt att veta, men det finns ett annat stort problem med hela hanteringen av förhören med den häktade som kanske inte är så lätt att se för många.

Jag råkar ha samma funktionsnedsättning som oftast glöms i disskusionerna här som den misstänkte har. AS är ju mer lockande "kuf" och "konstig", men i det här fallet är det tydligt att ADD:n är ganska dominerande och diskuteras problemen härrörande från detta ur en AS vinkel blir det luddigare. Det är en betydande komorbiditet mellan autismspektrumstörningar, framförallt det som innan nya riktlinjerna diagnostiserats som AS och ADHD/ADD. Detta leder till mycket förvirringar härledda från "jag den här personen jag haft kontakt som hade AS och denne var si och så" där det som avses inte hör just till den diagnosen. Generellt hör det inte till typfall med ren AS att man har signifikant dåligt (arbets)minne och de har oftast större sociala problem än vad den misstänkte uppvisar här (ganska många vänner som umgås med i ganska stor utsträckning och i olika sammanhang, dvs vännerna inte strikt kopplat till ett specifikt intresse utan det festas, diskuteras etc. i ett rent AS typfall är de flesta sociala kontakter ganska strikt kopplade till det gemensamma stora intresset som här airsoft/militärt intresse). Så i viss mån känns nog i det här fallet ADD:n som huvudiagnos, men med tillräckligt starka AS drag i vissa specifika områden för att "räcka" till även en AS diagnos.

Med den bakgrunden släpper jag AS biten då jag inte har den funktionsnedsättningen (även om nog en del äldre humaniora inriktade utredare gärna skulle vilja luta dit åt gällande generell naturvetenskaplig fallenhet, specialiserad mot dataområdet och än mer gällande tidigare intensivt WoW-raidande *host*)

Det som blir relevant i det jag reagerar på här är ADD och uppenbar tidsuppfattningsbrist och minnesproblem. Det kommer ifrån två problemområden, dels den grundläggande uppmärksamhetsstörningen, har du problem med uppmärksamheten uppfattar du helt enkelt färre detaljer "passivt" i omgivningen då även saker som aktuell tid/tidsåtgång tidpunkt, plats och liknande. En annan utmärkande del vid den här problematiken är bristande arbetsminne, mycket faller alltså ur på vägen, det blir svårt att hålla t ex telefonnummer i huvudet eller utföra huvudräkning osv. De här två delarna i kombination avgör hur mycket problem man får med det. Det är alltså inte ett problem i så stor utsträckning som så med minnet som man brukar tänka på det relativt exempelvis problemen vid begynnande demens/senilitet utan just med arbetsminnet vilket i sin tur påverkar hur mycket som stuvas undan i det huvudsakliga minnet (jämför med exempelvis en dator så har du RAM motsvarande arbetsminnet och exempelvis hårddisken det huvudsakliga minnet och felet är alltså inte på hårddisken utan bristande RAM minne).

Det som ofta är svårt att greppa här för de som inte har den här typen av funktionsnedsättning är att "jag minns inte" inte betyder riktigt samma sak som när de flesta säger det. För många gäller det då att man inte lyckas plocka fram/återskapa det som efterfrågas (man hittar inte filen på hårddisken fast den finns där gömd någon helt annanstans än man kommer på att leta) - i de fallen hjälper det ju mycket riktigt att "tänka efter" eller "fundera på det" eller "leta efter minnesbilder". Men säger sådana som jag att "jag minns inte" så är det tyvärr oftast så att filen aldrig skapats eller inte sparats ned från RAM till permanent förvaring på hdd. Då inser man att det blir helt meningslöst i många fall att tänka efter eller fundera eller leta oavsett hur mycket man försöker. För någon som normalt skulle minnas den information som efterfrågas om de bara tänker till lite är det här ofta svårt att sätta sig in i och det blir "tjat" och uppmaningar om man man säkert kan komma på det etc. Även från professionella som "borde veta bättre". Det är helt fruktansvärt att bli utsatt för, det är extremt frustrerande och i viss mån "pinsamt" att man faktiskt inte minns det som man förväntas minnas så man försöker pussla ihop och "gissa" för att komma fram något som känns tillräckligt troligt. Men det är inte då fråga om något "riktigt" minne utan en kvalificerad gissning utifrån t ex vad man brukar göra. T ex blir jag ofta tillfrågad vad jag gjorde när och var (enkla vardagssaker som att gå och handla eller äta eller gå till sängs) och oftast har jag inte en susning, men då man gärna vill ge ett svar speciellt när den som frågar vägrar nöja sig med sanningen att jag inte vet/minns så kanske jag gissar utifrån mina vanor att jag oftare handlar kanske på måndagar än andra veckodagar och svarar då måndag (fast egentligen ingenting säger att det är sant mer än att det är något mer sannolikt att det var så).
Men det "farliga" som sker sen är att det då ofta skapas en falsk minnesbild att jag faktiskt handlade förra måndagen då det är något som aktivt "bearbetats", dvs jag har ansträngt mig för att få fram svaret och pratat om saken med den som frågade och helt plötsligt har jag i alla fall efter ett svagt minne av att jag handlade på måndagen (att jag faktiskt handlade på onsdagen vilket jag inte kom ihåg ligger nu ännu längre bort utan helt plötsligt om jag frågas nästa dag om saken har jag ett svagt minne om att jag handlade på måndagen).
Nu är ju inte det så himla viktigt vilken dag jag handlade eller vad jag åt eller om och när jag besökte en kompis eller vilken väg jag tog dit eller hur länge jag stannade eftersom jag inte sitter häktad misstänkt för ett brott och får dessa frågor i förhör .

Jag känner även att nog mina svar på att bli utsatt för den typen av förhör de gjort i det här fallet skulle bli ganska lika i form som det blir här om jag satt häktad för något jag faktiskt inte gjort. (naturligtvis inte i närheten av identiska då jag är kvinna, över 30 och mycket lugn och inte har något intresse alls för alkohol eller någon form av stridsföring och även har en högre intelligensnivå än den häktade i det här fallet).
Många av de "felsägningar/försägningar/etc" som folk i tråden försökt plocka ut skulle alltså jag mycket väl kunna göra i den situationen och verkligen inte begått brottet. De har nog helt enkelt en betydligt mindre signifikans än vad man kunde dra som slutsats vid förhör av en individ utan liknande funktionshinder. Arbetsminnesproblemet och förmågan att sålla och sortera intrycken blir dessutom mycket sämre under stress, pressa mig tillräckligt med liknande upprepade frågor och utan att nöja sig med sanningen att jag faktiskt inte minns så tar det inte lång tid innan jag skulle tappa förmågan att plocka fram ens efternamnen på släktingar utanför allra närmaste familjen och ha helt glömt vad jag sa 3 meningar sedan. Att försöka få mig att minnas vad jag gjorde ett speciellt datum en vecka sedan vore helt meningslöst i det läget.

Någon har även påpekat att "ja men om han har så dåligt minne hur kan han då minnas att ställa in en bokad "träff"" - det är helt enkelt inte alls samma sak att minnas då det är olika delar av minnet som felar på det. Att minnas att man har bestämt något aktivt skälv handlar oftast om att plocka fram något man aktivt lagrat i minnet, att minnas när eller hur länge man gjorde något handlar alltså i de här fallen oftast om att man antingen inte uppfattat tiden eller inte aktivt lagrat undan informationen. Det första fallet är mycket lättare att komma till rätta med i någon mån med coping strategier (förutom det mer uppenbara att skriva ned viktiga tider och datum kan man även aktivt "plugga in" en speciell tidpunkt och hålla den aktiv i minnet en längre tid).

Det här leder även vidare till något som kanske för vissa låter helt fel (vilket det även är för "normalbefolkningen") - det är i många fall för "sådana som mig" lättare att komma ihåg en lögn än något som faktiskt hänt. Man brukar ju härleda svårighet att komma ihåg detaljer med att det är en lögn och man inte har en fullständig bild som en riktig minnesbild av ett skeende. Jo det stämmer ju om man har ett normalt fungerande minne som faktiskt lagrar sådana för det mesta! Har man däremot problem med att det många gånger inte lagras sådana utan också även mycket bristfälliga sådana så kan lögn/påhittat skeende vara en betydligt mer komplett "minnesbild" då det ju är något man aktivt tänkt ut och "placerat" i minnet. En lögn kan alltså vara lättare att minnas än sanningen i de här fallen. Speciellt om man har en god intellektuell begåvning och förmåga att tänka igenom scenarion. I alla fall i de lägen man lyckas koncentrera sig på saken (som exempel på hur mycket den intellektuella kapaciteten kan variera med koncentrationen kan det ta mig 10 timmar att skriva ett fåradigt personligt brev till en arbetsansökan eller vara oförmögen att koncentrera mig alls - medan under ideala former med extra koncentrationsboosters som koffein och druvsocker och utestängande av omgivningen skriver jag utan tidsproblem 2.0 på högskoleprov med mycket få fel även om det leder till total utmattning efteråt).

forts. nästa inlägg pga lång text

forts. från föregående inlägg

Om någon som läst alla förhören med den misstänkte lyckats ta sig igenom den här texten (jag kan helt klart förstå den är omständig och i viss mån rörig, men som antytt är min hjärna normalt i fullständig kaos med 100 saker på gång samtidigt så jag ber om ursäkt för det) börjar kanske problemen med hur förhören utförts att synas?

Ville de faktiskt ha chans att få ut några riktiga detaljer från den misstänkte så förstörde de rejält redan från början och mycket troligt "skrev över" de minnesbilder som faktiskt fanns med framtvingade gissningar och hypotetiska resonemang till istället falska minnesbilder. Större delen av förhören blir ur sanningsynvinkel närmast värdelösa och än värre förstörde för att kunna få fram sådana senare.
Någon har uppenbarligen hjälpt den misstänkte mot de sista förhören att faktiskt hålla fast vid när han faktiskt inte minns när idioterna fortsätter tjata istället för att gissa och röra till det än mer med de riktiga minnen som faktiskt finns, men det är ju lite sent då tyvärr och så långt senare.
Nu menar jag inte att det skulle få någon att glömma om man mördat och styckat någon, sådana skarpa minnesbilder lagras nog klart för alla som inte är i sig en pågående psykos eller under kraftigt drogrus - men de detaljer de envisas med att fråga och försöka "dubbelkolla" där har de nog helt skjutit sig i foten.

Några saker som kunde gett ett bättre resultat. Se till att inledande förhör är så lite stressande som bara möjligt (om tillåtet lämpligare med bara en person som förhör så inte den förhörda hamnar i underläge vilket i sig är stressande) för att minimera stressens negativa minnespåverkan. Acceptera vederbörandes svar när han säger att han faktiskt inte minns, låter man bli att "pusha" och fråga mer då kan man återkomma utan att ha riskera att förvanskat eventuellt minne som kanske faktiskt fanns. Fokusera på helhetsbilder istället för detaljer, om man inte fixerar på exakt tidpunkt och duration av en aktivitet är det troligare den förhörde kan minnas kanske andra aktiviteter som skedde runt om och från detta kan svar på det första senare härledas. Hålla frågor raka och strukturerade i tid, inte lockas hoppa fram och tillbaka vilket bara skapar mer kaos i en hjärna som redan är präglad av ostruktur. Låta vederbörande svara klart helt innan ny fråga eller följdfråga, frågar man om innan det är klart är det alldeles för troligt att man vid koncentrationsproblem kommer ha glömt den första tankegången vid en tvingad omfokusering.

Nu kan ju även personer med de här problemen vara ljugande lömska djävlar precis som alla andra och det kan behöva "pushas" och provoceras lite där också *men* ska man ha en chans till så lite hopblandade detaljer som möjligt måste man gå igen omvanstående först, du har oftast förlorat din chans att få de detaljerna när man gjort den pushen.
Skiter man i detaljerna kan man naturligtvis gå "all in" direkt, men man bör då vara medveten om konsekvenserna att man inte riktigt kan ändra sig senare om man ser man behövde just de detaljerna.


Fixeringen vid nämnandet om "bucketlist" och äta människokött blir lite löjlig med tanke på hur många unga killar som gillar att diskutera sådant av typen "absurt/skrämmande/häftigt i tanken" - så pass att Filip och Fredrik tog upp och gjorde det i en av deras tvprogram serier (minns inte vilken just nu) - där Fredrik åt upp en bit av sin rumpa (väldigt symboliskt då de ju skar ut en mycket mycket liten bit).

Att teoretiskt prata om hur man skulle utföra olika brott utan att åka fast osv. eller hur det skulle vara att döda någon, om man skulle klara av att stycka någon osv. är ju inte heller direkt vanligt - tror inte jag stött på ett enda manligt "datanörd-gäng" där det inte disskuterats, oftast då av blyga, nördiga killar som knappt vågar slå ihjäl en fluga brukar tycka det är intressant.


Betyder det här att jag tror att han är helt sanningsenlig i den mån han minns osv.? Nej, han talar garanterat inte sanning om förloppet på lördagen den 4:e, men jag är inte så säker på att det som döljs är att han slagit ihjäl henne etc. rakt av. Framförallt finns det saker i förhören med de närmaste/familjen som tyder på att de försöker "täcka" för honom - i sin helhelt känns de förhören faktiskt som mindre sanningsenliga. Däremot är jag inte övertygad om att de vet riktigt vad de täcker för i alla fall inte alla, mer en känsla att de vet att vad han berättar om den helgen inte är helt sant och då vill de "hjälpa".


Är förvånad att de inte verkar ha pressat MB hårdare på sina uppenbara lögner om SMS en den kvällen. Där har du ju någon som faktiskt kan förväntas minnas sådana detaljer och där berättelsen inte stämmer överrens mellan historien och antalet SMS samt frekvens och tidigare vanor. Nu är inte jag bekant med exakta regler för när exempelvis husransakan får utföras, men om han inte varit mer sammarbetsvillig att berätta sanningen om innehållet i de SMSen tycker jag personligen nog att det borde kontrollerats. Speciellt i samband med så mycket större motiv uppenbara motiv än den som nu är misstänkt.
Inte för att det känns så där jättetroligt med säg ett scenario där mord skett på något sätt i koppling med MB och sedan av någon anledning lik eller delar där av transporterats i den misstänktes bil så känns det ändå möjligt utan inblandning av stora konspirationsteorier och foliehattar.

Ang 112*lur slagningen så är det typiskt möjlig fickringing från min gamla telefon då 112 är möjligt att slå utan att öppna knapplås och just *lur var knapplåset - hur det var på VB's telefon vet jag inte. Däremot har jag även känt tonårstjejer när jag själv var sådan som slog eller hotade med att slå det numret av helt andra anledningar än det ska användas.

Vi får väl se hur det går, men jag känner mig betydligt mindre säker på att den misstänkte är rakt av och dessutom ensam skyldig till att mördat sin vän.
Men jag hoppas verkligen att jag inte igen behöver läsa så slarvigt skrivna förhör, det är rent ut skamligt och borde rendera någon slags konsekvens hos de ansvariga. Vissa jobb borde man inte få ha som dyslektiker utan kompensation (t ex kan ju förhör skrivas ut av någon annan än den som förhör om nu denne inte klara att göra detta korrekt), är det fråga om slarv är det än mer oförlåtligt med alla dessa fel. När det gäller dokument som ska användas för att bedöma en om en människa ska straffas för ett brott borde detta inte få ske. Det är ju fyllt av inte bara stavfel utan även syftningsfel och felskrivna namn och även till och från i utskrift från ljudupptagning fel person som anses sagt något.
((min text innehåller säkerligen många fel, då jag dels har min uppmärksamhetsstörning samt skriver detta mitt i natten med sömnbrist, men så är det ju faktiskt bara ett inlägg på ett forum och inte ett officiellt dokument som ska hjälpa till att avgöra en annan människas öde))


Då detta blev en stor textmassa så får jag väl bjuda på en
TL;DR
1. FUP är skrämmande illa skriven med alltför många slarvfel
2. Förhören med den misstänkte har skett på ett så, med vedebörandes funktionsnedsättning i åtanke, klantigt sätt att det troligen inte innehåller många korrekta detaljer samt att tillvägagångssättet i sig gjort eventuella framtida förhör troligen inte kan ge mycket bättre resultat.
3. Det är i det närmaste helt meningslöst att försöka "sätta dit" en person med denna typ av dåligt minne genom att fråga om samma sak flera gånger gällande detaljer. De minns helt enkelt inte i många fall även om det som sas första gången var sanning.
4. Vill man veta närmare varför jag sammanfattar det till 1 och 2 får man lov att helt enkelt läsa texten.

Men vad anser du vara det perfekta mordet? Jag menar att det är ett mord där kroppen aldrig hittas och ingen direkt kan kopplas till det. Jag är personligen övertygad om att så skett någon gång....?

En som är karatetränare verkar inte ha vare sig impulskontroll eller empati.

Bedrar sin omgivning genom att upprepat knulla runt, ljuga för sin partner dagligen om SMS, misshandla folk och dela ut mordhot till både höger och vänster. Vad blir det för diagnos?

Hur många gånger har MB varit misstänkt för brott vs. KJ ?
Vid konflikt, hur många gånger har KJ backat och hållit sig undan jämfört med MB ?

Nej, det är du som sitter och kverulerar istället för att svara på frågor här: