Finns själen?

Ja det låter väl inte så pjåkigt, eftersom det är en subjektiv tolkning är det nog bara något man själv kan avgöra och berätta vad man själv upplever samt jämföra det med andra.

För att få den absolut bästa subjektiva tolkningen bör man träna sig i nuet som koncept, det är i "nuet" som denna tolkning blir som absolut tydligast. Har man tankar på dåtid och framtid kommer man inte kunna tolka subjektiviteten då man blir belastad av att tänka.

Annars är jag inne på tankekoncept som att vi faktiskt är olika personer i olika stadier, en person (eller jag) när vi är hungriga, en person (eller jag) när vi engagerar oss i politik...osv.

Är du inne på Gurdjieff? Hans "essens"-modell är inte så tokig.

Ja det är inte helt olikt faktiskt.


Och defintionen av att vara bör väl vara att inte tänka, utan att bara vara, motsvarande jag är i nutidsform.

Jag tror inte du vet vad ett cirkelresonemang är.

Det jag menar är om du byter ut "jaget" mot hjärnan i följande mening, så blir det lite konstigt:

"nu ska jag tänka med hjärnan" vilket blir "nu ska hjärnan tänka med hjärnan". Det jag menar är att jaget inte kan vara inne i hjärnan, det måste vara utanför. Men som sagt, jag vet inget. Detta är bara spekulationer.

Fåniga sådana.

Som Gurdjieff själv sen 'drog tillbaka' och ersatta med den mera komplexa "essens"-modellen* (från vilken intresset för min egen käpphäst "komplexitet" har sitt ursprung.)


Det är inte en fråga om en dikotomi mellan att tänka eller icke-tänka. Det är vilken roll tänkandet ges.

För dom som är obekante med Gurdjieff-systemet då är hans "essens" alternativet till den exoteriska abrahamismens "själ".

Medvetande är att registrera stimuli från den externa och interna världen. Självmedvetande är att kunna tänka kring dessa sinneserfarenheter. Det är väl ingen som riktigt kan förklara vad självmedvetande är för något men jag tänker mig att det har med språket att göra. Alla varelser med ett språk är alltså självmedvetna.

Skulle vara intressant att kunna se in i framtiden om människan utvecklas ännu längre och får någon till egenskap som skulle utveckla människans medvetande ännu ett steg. Och vad det skulle innebära.

Korrekt, men vi har en bra uppfattning om hur det har uppstått: Ökande komplexitet.

Ja, det låter rimligt. Men jag undrar hur nästa steg i medvetandets komplexitet skulle kunna se ut. Även om det förmodligen är helt omöjligt att säga något om det.

En optimering av medvetandets praktiska användning av sitt potential.

T.ex. som att medvetandets olika fasetter blir symbiotiska istället för som nu att slösa tid/energi på motstridande "intresser".

Varför tycker du det? Vad är din motivering?