Jehovas Vittnen, varför så impopulära?

Visserligen, men lagen om att inte umgås med hedningar upphörde i och med det nya förbundet. Förkunnandet från hus till hus upphörde däremot inte då.

Dessutom väntar jag fortfarande på din förklaring om vad som är mer effektivt än att träffa människor i deras hem?


Jag tränger mig inte på folk, så där, då var det löst.

Du antar att dom flesta känner sig trängda, men det stämmer inte. Det finns dom som blir t.o.m. glada över att Jehovas vittnen kommer på besök, trots att dom inte är intresserade av att studera eller bli Jehovas vittnen. Man är bara glada över att någon besöker dom och pratar lite med dom.

Du har egentligen ingen aning om hur vårt arbete fungerar, du har fördomar om hur det är.

Och varför skulle man inte kunna vara kristen på mer än ett sätt? Vad gör JV till den enda sanna kristenheten?


Enligt dig ja. Intressant att du t o m kan tala för gud.


Säger fortfarande inget om att gud inte skulle kunna välja mer än en.


Om man vet att man kan ha fel och dessutom har haft det flera gånger om, borde man inte då sänka svansföringen? För mig är det här arrogans rakt av.


Trots att gud talar till dem?


Varför kan gud inte ha mer än en utvald?



Du sa det ju precis igen ovan! Är man inte JV så förkastar man gud!



Inte alla. Vissa får ingen under hela livet.



Enligt bibeln enligt dig.


Varför gjorde inte gud så från början då? Krångla med massa krig och elände....

Jag vet vad BS betyder. Jag förstår över huvud taget inte vad det är du vill få fram. Du måste vara mer konkret är jag rädd. Börja från början.

Vänlighet räckar inte för att skyla över dom bristar som finns i JVs budskap och metod.



Konstigt att detta postulat inte manifesterar sig tydligare, om du nu inte användar kosmetisk statistik som underlag. För i så fall är en tillfällig ökning från 4% till 5% naturligvis korrekt från ett "det verkar bara öka"-perspektiv.


Mycket signifikant

QUOTE=Fiffiniffi
Något specifikt du tänker på?

Vad tänkte du här då?

En icke-exklusiv, icke-elitistisk, icke-predikande, intellektuellt hederlig live-and-let-live attityd, som genom ett personligt, praktisk exempel demonstrerar att kristna kan dela vissa av samhällets idealer.

Nej ingen fördel, och det är inget som Jehovas vittnen håller på med.

Däremot anser vi att det finns ett datum för när Jesus blev kung i himlen och kastade ner Satan till jordens närhet, som innebar ve på jorden i form av dom tecken som skulle visa att Jesus var nära dörren, t.ex. krig:

"Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten...Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike...
Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren. " (Matteus 24:6,7,32-33 Bibel2000)

Nej nej nej jag vill inte ha ett datum. Det har jag varit noga med. Jag ville bara ha en åsikt mellan tummen och fucking pekfingret med en höft om UNGEFÄR hur lång tid man kan förväntas vänta innan man kan avfärda pratet om domedagen. Ni tror ju att den kommer ganska snart vad jag förstått. Så OM du åker 300 000 år fram i tiden och inget hänt, vad skulle du säga då? Du har ju profetior o tecken o allting som du tror på, liksom....

Jag försöker inte sätta dit dig på något sätt, jag tyckte bara det var en lättsam och lite annorlunda men framför allt intressant fråga. Slappna av.

Jag undrade vad du menade. Precis som nu. Jag förstår ingenting av vad du vill få fram. Börja från början.

Vilket bara demonstrerar att ni även omtolkar er själv när det behövs för att skyla över profetia-tramset.

Så är det inte. Man är inte närvarande och snart ankommande på samma gång. Jesus säger bara att vissa ting visar att han skall komma. Han säger aldrig att något visar att han är osynligen närvarande. Tecknet i Matt. 24:30 och Luk. 21:25,26 är FÖREBÅDANDE. Och lärjungarna hade ingen uppfattning om att Jesus skulle vara osynligen närvarande (som faktiskt Jvs ledning har erkänt) så deras fråga handlade inte om något som skulle bekräfta vad som redan hänt. De frågade också om tecknet rörande templet, och det gällde självfallet ingenting annat än ett förebådande tecken. Samma sak i Matt. 24:3. Matteus är den ende evangelist som använder ordet parousia - Markus och Lukas gör det inte. Det bekräftar att det ordet inte har avseende på något annat än ordet "komma" som också används.

De rön som Adolf Deissmann publicerade i boken Licht vom Osten och som snart kom ut på engelska som Light from the Ancient East i början på 1900-talet revolutionerade förståelsen av Koine-grekiskan. Ett av orden som belystes i hög grad var parousia. Det var ett ord som användes om kejsares och kungars högtidliga ankomst till en plats, något som var i högsta grad synligt och uppmärksammat. En "osynlig" parousia var en fullkomlig omöjlighet. Bibelöversättare anammade genast de nya rönen, och The Revised Standard Version från 1946 slopade fotnoterna till "coming" som i The American Standard Version från 1901 hade angetts med "presence". Det stora verket av Kittel och Friedrich har åtskilliga sidor om denna tekniska förståelse av parousia. Det handlade först och främst om kejsarens synliga och spektakulära ankomst, då han hyllades av undersåtarna. Det gällde en ankomst "med stor makt och härlighet" eller som Schonfield skrev i sin NT-översättning, "med stor pompa och ståt". Efter Deissmanns rön är "närvaro" en inadekvat översättning av parousia när det gäller Jesu ankomst. Ankomst, eller t o m "kunglig ankomst" är bättre. Det visste redan de tidiga latinska översättarna av NT som använde ordet "adventus" ankomst, ett ord i latinet som vid denna tid hade samma tekniska betydelse som grekiskans parousia i samband med högt uppsatta härskare. Parousia är substantiv. Det används inte som verb, och därför används erkhomenon som verb i stället.

Och visst visar Jesus att det är en i högsta grad synlig ankomst han avsåg med parousia. Denna parousia skulle lysa som blixten från öster till väster (Matt. 24:27). Man kan inte tänka sig något mer synligt och uppenbart än det. Det skall jämföras med att inte ens Jv eller bibelforskarna hade en aning om att någon parousia började 1914. Det var något man "upptäckte" vid ett skrivbord mer än ett decennium senare! År 1914 var man fast övertygade om att parousian hade börjat - 1874! Också det var något man "upptäckte" först efteråt, inte när händelsen förmodades ha ägt rum.

Det är inte jag som har en egen tolkning av Bibeln här, det är Jv. Och deras egna tolkning av saken är hela tiden stadd i förändring. Min förståelse är självklar bland de flesta bibelkommentatorer.

Jv säger att Jesus inte verkligen kom tillbaka 1914 utan bara blev insatt som kung, så att denna händelse var hans återkomst. Men en förändring i himmelen är inte en återkomst till jorden på något sätt. Jv borde begrunda Luk. 19:15 som visar i en liknelse att Jesus kommer tillbaka EFTER det att han fått den kungliga myndigheten. Dessa två händelser är alltså inte samma sak.

Hur Kristi ”parousia” skulle vara. En parousịa eller närvaro kan naturligtvis vara synlig, och sex av de gånger det grekiska ordet förekommer i Bibeln används det om människors synliga närvaro, nämligen i samband med Stefanas, Fortunatus, Akaikus, Titus och Paulus. (1Kor 16:17; 2Kor 7:6,*7; 10:10; Flp 1:26; 2:12) Att en parousịa också kan vara osynlig framgår av att Paulus använder det besläktade verbet pạreimi när han säger att han är ”närvarande i anden” fastän frånvarande till kroppen. (1Kor 5:3) Och den judiske historikern Josephus, som skrev på grekiska, nämner Guds parousịa på berget Sinai – hans osynliga närvaro som blev tydlig genom åskdunder och blixtar. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], III, 80 [v, 2])

Angående Matt 24:27
Kristus Jesus klargjorde att hans närvaro inte skulle kunna hållas hemlig, lika lite som man kan dölja blixten som ”går ut från öster och lyser ända till väster”. (Mt 24:23–27; Lu 17:20–24) När de 70 lärjungarna som han hade sänt ut kom tillbaka och rapporterade att till och med demonerna underordnade sig dem när de använde hans namn, beskrev han Satans framtida utkastande från himlen som någonting säkert och visst med orden: ”Jag har sett Satan falla ner från himlen som en blixt.” (Lu 10:1, 17, 18)

Återigen det du skriver är din tolkning av bibeln.