Citat:
Mitt svar kanske inte är helt klockrent, men din frågeställning är också en svår sådan. Det finns inga enkla och självklara svar och gränsdragningar. Utan jag tror att man får känna sig för och låta det sunda förnuftet råda i regel. De allra allra flesta människor har ju trots allt ett sådant.
Hur ser du själv på det hela?
Hur ser du själv på det hela?

Jag tror att det kommer att bli viktigt i och med att fler blir nationella, kritiska till invandringen och/eller icke-PK att anamma symboler och yttre kännetecken. Det ska båda förstärka ingruppens sammanhållning och visa på styrka och integritet hos individen för den stora massan. Den icke engagerade svensken bör tänka "jaha han är en sån, som vill skicka hem negrerna/stoppa bankväldet/etc." när identifierar en person som nationell genom dessa yttre kännetecken. Han ska känna att detta är en person som vågar stå för tankar han har men inte vågar yttra själv.
Det här hänger naturligtvis ihop med marknadsföring av både rörelsen och kopplingen till symboliken. Jag tycker också att det finns ett värde i att kunna identifiera varandra inom rörelsen med hjälp av yttre kännetecken.
Hur man undviker det subkulturella är en svår fråga. Symboliken får inte bli dominant, och inte heller estetiskt frånstötande. "White Pride World Wide"-T-shirts i XXXL, bombarjackor och SA-uniformer går helt enkelt inte hem. Torshammaren kan vara en vettig symbol i många sammanhang, många svenskar utan politisk insikt har ett positivt förhållande till vikingar och asatro, samtidigt är symbolen enkel att koppla till den nationella rörelsen vilket också har gjorts historiskt. Att se till att detta inte urartar i subkulturellt trams är i stort sett en fråga om estetik. Smycken av olika slag är en bra idé, blaffiga märken på illasittande t-shirts är en dålig idé.