Till och börja med, väldigt sorglig och tragisk händelse, det är nästan så att man inte tror att de är sant - men de är det, tyvärr.
Okej, men en liten fråga gällande kroaterna från Norra Bosnien i Sverige idag. Om de nu gick igenom samma helvete som ni muslimer, varför är dessa iskalla idag, när de pratas om Bosnien och i idrottssammanhang (som är så stort for folk i forna Jugoslavien uppenbarligen) - så ser de Bosnien som vilket land som helst, ungefär som ett land som Ukraina eller Ungern exempelvis. Känns som att de dissar er, de umgås inte med muslimer och de besöker regelbundet kroatiska kulturföreningar och dylikt.
De har en sak gemensamt med kroater från exempelvis Livno, de känner tydligen ingenting för den nation som de flydde ifrån - och vad värre är, när de kom till Sverige, så registrerade vissa sig som bosniaker till och med. Bara för att få stanna, då bosniakerna var de mest utsatta utav folkgrupper där nere. När väl PUT kom, då skrattade man i grupp och hånade Svensson för att hen gick på deras påstående att de var bosniaker, sedan började de leva precis samma liv som kroater från Kroatien och de ifrån Hercegovina.
Eller har jag fel? Jag pratar enbart ifrån egen erfarenhet, då jag är bekant med en del kroatiska familjer från Bosniska Krajina och städer som exempelvis Doboj - som också råkade ut för samma sak som Prijedor?
Slavko förtjänade inte ett sådant öde, eller en sådan plågsam och bestialisk död, ingen människa gör det. Inte ens en zigenare eller somalier.
Men Slavko brydde sig kanske "lite för mycket" för sitt och sin familjs eget bästa. Jag menar, han tillsammans med några vänner och bekanta, trodde tydligen på allvar att man skulle befria en stad som Prijedor - med dålig utrustning, och endast ett fåtal automatkarbiner och något raketgevär. Vem som helst hade kunnat räkna ut att deras aktion skulle misslyckas, när serberna tog i med pansarvagnar och riktiga bataljoner. Jag försvarar inte serberna och deras handling i detta fall, men du förstår väl själv att de var lite naivt handlat utav Slavko, och att han borde vetat att chansen var väldigt stor att han skulle misslyckas - och att de inte skulle leda till något bra för honom själv?
Gällande hans vistelse i Kroatien, vet man vad han gjorde där? Begick han något eventuellt krigsbrott? Observera, mitt syfte är inte att håna honom eller hans anhöriga, bara ställa några frågor. En annan sak om frågor kan vara för känsliga och för besvärliga.
Hur lyckades Slavko ta sig till Kroatien, när de var svårt och ta sig in i det "nyskapade" landet? De fanns mycket barrikader och liknande? "Barikade" på bosniska/kroatiska/serbiska.
Gällande hans död, och serbernas behandling utav honom. Finner inga ord, min vän. INGEN människa förtjänar en sådan behandling och tortyr, man mår dåligt när man ser bilden utav Slavko framför sig, gällande de med ögonen och hans kropp (?) vid en utbränd katolsk kyrka. Helt vanställd.
Att man sedan poserade och stoltserade med hans kropp, nej, kan inte beskriva min känsla för det med ord. Jag är också människa, vad ni än tycker om mig - och hur ni ser på mig. Har också känslor och ett hjärta, även om jag kan vara lite "knasig" och hård.
Jag har blivit det de senaste åren, på grund utav de som regeringen gör med Sverige, och även genom "möten" med just bosniska muslimer, kosovoalbaner och även dryga och iskalla kroater från Hercegovina - men även Norra Bosnien. De sistnämnda har jag mött eller tom umgåtts med ett flertal gånger. Man ser hur de funkar, även i de verkliga livet och på facebook. Vad Kroatien än beslutar sig för, och vill, så stödjer dessa Kroatien i bokstavligt talat allt. Precis som serber ifrån Bosnien och Hercegovina stödjer Serbien i allt, exempelvis Kosovo.
Som Milorad Dodik sa i ett klipp, "Republika Srpskas befolkning är enad. Vi stödjer Serbien och Tomislav Nikolic fullt ut, när de gäller Kosovo". Ungefär så låter de även bland kroater, fast de är kroater istället för serber.
Citat:
Ursprungligen postat av
ZmajOdBosne
1. Dom kroaterna från Norra Bosnien finns mestadels över floden Sava eller Knin där dom "bytt boenden" med serberna som bodde i Kroatien innan kriget. Eller så bor dom som diasporan i Tyskland, Sverige etc.
2.
Ja det gör dom eftersom dom genomlidit samma etniska rensning och haft minst lika tuffa förluster som påföljd som bosniakerna i Norra Bosnien. Därav "känner man samhörighet" med varandra än idag, då man aldrig råkat i konflikt med varandra i just den delen av BiH. Det sägs att Tudjman sket i dom, men det vet jag inte något om det stämmer eller ej - troligtvis sket han i dom då nästan alla kroater i norra BiH är borta.
3. Kroaterna satt med bosniakerna i samma läger "med samma villkor". Dock var dom i färre antal. Då många kroater bodde utanför Prijedor, Ljubija och Kurevo området så deporterades rätt många till
S.Most där det också fanns ett konc.läger av skälen då det låg närmare än Omarska/Keraterm - sett från Ljubijas riktning.
4. Slavko Ecimovic : Hans farföräldrar var ifrån Livno området men Slavkos far hade kommit till Prijedor som ung för att jobba och bosatte sig där. Slavko föddes i Prijedor (Kurevo) och växte upp i staden. Han var utbildad som maskiningenjör och jobbade i staden efter sina studier där han även bildade familj. Han fick två barn med sin fru Cecilija, dom var katoliker till tron men Slavko hävdade alltid att han var bosanac, då hans rötter var från BiH oavsett. Han beskrevs som en händig man med fötterna på jorden och var "kompis med alla" under Titos styre. Hans smeknamn var "Mehanicar" då han uppfattades som väldigt händig av omgivningen.
När kriget bröt ut i Kroatien så insåg han vad som höll på att hända, enligt källor så var han en vända i Kroatien på kroaternas sida mot JNA under 91 och kom tillbaka sedan, för han insåg att kriget snart skulle snart sprida sig till hans hemtrakter. Han förmedlade sitt budskap runt i sin omgivning, och det fick senare visa sig att han hade rätt. Kriget hade kommit framför hans tröskel i hans hemstad. Folk (ickeortodoxa) började sättas i konc.läger av serbiska paramilitära styrkor och den dåvarande serbiskdominerade milisen under våren 92. Det var inte bara muslimer och katoliker som drabbades även den lilla massan tjecker* och ukrainare fick gå samma öde till mötes som dom två förstnämnda och blev antigen etniskt rensade eller dödade. Det var total galenskap under den våren i staden Prijedor.
Då bestämde sig Slavko för att göra något åt den rådande situationen som infunnits i staden den perioden, han formerade en grupp med dåligt beväpnade män, cirka femtiotal uppe på Kurevoberget i Ljubija - 12km från stadskärnan. Slavko hade sitt hus längs med Sana floden i området Tukovi - på vägen mellan S.Most och Prijedor. Den 22a maj 92 gjordes en offensiv mot samhällena runt omkring staden, bl.a Hambarine, Carakovo och Kozarac anfölls av serbiska styrkor. Anfallet resulterade att konc.lägre fylldes av män i vapenför ålder dvs från 15-70 åringar blev offer, dom som inte dödades förstås. Enligt uppgifter från Röda Korset dog cirka 400 människor den dagen bara i samhället Hambarine, dom som inte dog placerades i konc.läger medan kvinnor och barn blev tvångsfördrivna från området. 30e maj inleddes en motoffensiv av "Slavkos manskap" man tog sig ner från Ljubija området och forcerade längs den västra sidan av Sanafloden tidigt den morgonen, anfallet började 4.30 på morgonen och man slog sig igenom dom första "checkpointsen" vid centrum, detta resulterade till att cirka 16 serbiska soldater dödades och efter några intensiva timmars strider befann dom sig i stadskärnan av Prijedor. Slavkos mannar var som sagt dåligt beväpnade endast lättare automatkarbiner och något "raketgevär" fanns tillgängligt, detta var förstås inte tillräckligt då serberna svarade med pansarvagnar och riktiga bataljoner.
Senare på eftermiddagen den 30e maj återtog dom serbiska styrkorna kontrollen och upplöste det relativt tunna motståndet som dessa 50-tal män representerade. Slavko togs till fånga och fördes till lägret Omarska,
där slogs han blodig att folk inne på lägret inte kunde känna igen honom. Han avled senare som påföljd av sina skador och vittnen sägs att han hade taggtråd invirat runt munnen och att hans ögon var utstuckna. Serberna poserade med hans döda kropp genom staden och till slut hamnade hans kropp, av det som fanns kvar av honom hängd utanför en utbränd katolsk kyrka (obekräftade källor). Även hans föräldrar och resterande familj dödades (förutom sonen och dottern) som påföljd och hans hus, är det inte mycket kvar av heller för den delen. En hemsk historia helt enkelt, omänskligt. Men det var vardagsmat i Bosnien 92-95.
Finns säkert något stavfel, är trött. Ni får ha överseende.
Källor:
*
http://www.avaz.ba/vijesti/teme/ko-ce-saprati-ljagu-s-imena-ubijenog-dr-zeljka-sikore
http://mojpd.com/starastranica/index.php?option=com_content&task=view&id=341&Item id=57 - Under kommentaren "Ivana" så är det hans dotter som kommenterat artikeln. Hon bor nu i Zagreb, som jag läst i någon tidigare artikel med henne intervjuad av någon tidning.
Bok: "Kolika je u Prijedoru carsija" - Nusret Sivac
http://blog.dnevnik.hr/boric/2006/07/1621296474/rezak-hukanovicdeseta-vrata-paklapola-godine-zatocenistva-u-logorima-smrti-omarska-i-manjaca.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Prijedor_massacre
http://uk.reuters.com/article/2012/08/06/uk-bosnia-camp-idUKBRE8750X020120806
http://www.skynews.com.au/world/article.aspx?id=912472
http://mojpd.com/starastranica/index.php?option=com_content&task=view&id=2460&Ite mid=43
http://en.wikipedia.org/wiki/Dr._Eso_Sadikovi%C4%87
http://www.avaz.ba/vijesti/iz-minute-u-minutu/sjecanja-na-dr-esu-sadikovica-zatocenika-omarske
). 
Man vet inte vem som är dummare, den som hängde upp flaggan den svartvita arabflaggan eller journalisterna som skrev artikeln.