[Frågetråden för uppehållstillstånd - frågor som rör uppehållstillstånd /mod]

Men herregud, det är ju inte riktigt klokt. Saknar ord..

Nu vet jag inte helt säkert om vi hamnat i Västerås men jag gjorde en luring och sökte på adressen på Eniro på assistentens namn. Och han bor i Västerås. Så jag tar för givet att vi har hamnat i Västerås då. Och enligt teamledaren i Västerås så håller de just nu på med ärenden som kom in i Januari. Men hur kan då tjejen som hade intervju samtidigt ha fått besked 4 dagar efter intervjun?

Ni kan läsa lite här också

http://m.familjeliv.se/forum/thread/69745859-uppehallstillstand-med-anknytning

Man blir ju skapligt irriterad när man ser att folk får uppehållstillstånd redan efter 3 mån medan andra får vänta mer än 7 mån.. Beror på vilket land man kommer ifrån kanske.

Ja verkar som de plockar slumpmässigt ibland

Ja "slumpmässigt" kan man nog kalla det men det går nog ofta till så att varje handläggare har en FET bunt med ärenden på sitt skrivbord som han/hon ska hantera.
Tänk er nu att det är fredag eftermiddag, Hasse Handläggare sitter på sitt trånga kontor i migrationsverkets lokaler och tittar modstulet på den stora högen ansökningar framför sig.

"Hur sjutton ska jag hinna med detta så att alla får besked inom den utlovade vänteteiden" tänker Hasse och känner kärlkrampen picka lite extra under skjortan.

Hasse bläddra lite slumpmässigt i högen och tänker på den iskalla fredagsölen som står i kylen hemma när hans blick faller på en mapp som ser lite annorlunda ut.

"Vad är det här......flerårig, dokumenterad bekantskap, foton från både Sverige och det främmande landet med bägge sökanden poserande tillsammans och med respektives vänner/familj.....flygbiljetter....mailkonversationer.... gemensamma språkkunskaper....korrekt och komplett ifylld ansökan...."

Hasse tittar sig omkring och drar sedan ansökan från sin plats långt ner i högen och stämplar ett fett "GODKÄNT" över framsidan och tittar nöjt på den något mindre ärendehögen på skrivbordet innan han glatt stänger ner datorn, slänger kavajen över axeln och beger sig hem mot fredagsölen.

Handläggare är människor dom med.


Lycka till alla ni som väntar!

Ni som varit nöjda med er handläggare. Kan ni skicka ett pm till mig om deras namn? Så kanske jag kan flirta in mig hos nån av dem att åta sig ärendet

Snubblade över den här intervjun på nätet. Är det där sant så har jag ingen jävla framtidstro på det här landet.

http://www.exponerat.info/rlm-intervju-med-en-migga-pa-migrationsverket/

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article17695047.ab

Får väl ge mig in här också då. Webbansökte 10:e maj.

Min partner var på ambassaden på intervju 16:e juli.

Från land till land kan väntetiden för ambassadintervjun uppenbarligen vara väldigt olika. Detta var i Sydamerika iaf.

15:e oktober ändrades väntetiden till 10 månader och det känns som det är dödsstöten för mig och min partner. Vi har varit så inställda på att ses ungefär till jul och nu känner man hur det svävar iväg långt bort. Vi är ogifta sedan innan, inga barn, ingen brottslighet. Det känns ju som ett skratt i ansiktet att 10 månader ska ses som en maxtid osv... man kan ju inte sitta o hoppas o sen läsa hur länge folk på typ familjeliv har fått vänta... vissa länder verkar ta längre tid?

Ang. om den sökande få vara i Sverige under tiden så kan ju MV inte kolla detta. Min sysslings partner var här i omgångar under handläggningstiden. Han hade schengenVISA... så nu känns det som enda utvägen att ordna ett schengenvisa och på det sättet vara tillsammans. Visst det blir dyrt med en extra flygbiljett men det känns också som att väldigt få förhållanden orkar med att vara isär i 1 år

Som jag har nämnt tidigare i tråden är det faktiskt väldigt vanligt att man väntar i Sverige, även fast man inte får det. Tex min flickvän gjorde det. De drog henne åt sidan vid passkontrollen på Arlanda och frågade lite vad hon gjorde här och så, men det var inga större problem än så. Hon fick komma in utan bekymmer och sedan fick vi hämta ut hennes uppehållstillstånd vid det lokala migrationsverket. Jag säger dock inte att det är helt säkert, kanske kan det hända att det orsakar problem eller att man nekas inträde, även om jag inte har hört om det.

Ert största problemet är att hon har fått en fet stämpel i passet där det står att hon har ansökt om uppehållstillstånd. Detta bör det komma frågor om oavsett vilken land inom Schengen hon åker till.

Och ja, olika länder tar av förklarliga skäl olika lång tid. Kommer personen från ett rättssäkert I-land som går att lita på går det självklart lättare än om man kommer från något korrupt U-land i Afrika.

Det går att få förtur men det skall vara rätt så svårt. Några skäl som dock alltid ger förtur är:
*Om sökande eller sökandes partner är gravid
*Om det kräves för att ett barn skall kunna börja skolan till terminsstarten
*Om det finns livshotande hälsoproblem/sjukdomar

Det migrationsverket själva skriver om illegal vistelse i landet (även vad gäller sådana som har vistats länge illegalt och sedan plötsligt får för sig att söka om tillstånd) är att det kan påverka bedömningen, men att det alltid görs en individuell bedömelse. Det verkar med andra ord inte så strikt alls, om man inte tillsammans med den illegala vistelsen har andra saker som talar mot att man skall få ett uppehållstillstånd.

För övrigt så är den där väntetiden ni har fått en maximal väntetid och det bör gå snabbare. Nu har de visserligen fullt upp med alla Syrier och våra politiker har bestämt att flyktingar skall prioriteras.

Mitt råd till er är att om ni tror att ert förhållande kan påverkas negativt av denna långa väntetid så är det bättre att hon kommer hit. Då har ni ju liksom ingneting att förlora. Ni får dock bestämma själva hur ni gör, men kolla ordentligt upp alla ev. risker först.

Jasså, en stor fet stämpel? det har jag inte hört om, det får jag kolla upp om min partner fått hehe. Men det bästa verkar ju vara att min partner åker till en kompis i Danmark eller Tyskland och sedan vidare hit med båt eller tåg. Skönt o slippa förklara grejer menar jag... men jag tror att min partner är väldigt uppgiven. Mitt liv rullar ju på som vanligt här, med en intensiv saknad inombords så klart.. men för honom innebär det ju månader av ytterligare väntan och att fördriva tiden på ett intelligent sätt. Men jag tänker mig att det inte borde vara ett problem om han bara fick ett schengenvisum. Sen hade jag ju gärna viljat kunna bevisa för MV att vi träffats igen på grund av den långa väntetiden... åka o ta bilden framför Rådhuset i Köpenhamn kanske? :P Men man vill ju inte att dom ska fatta misstankar om att man lurat systemet... suck