Har du bajsat på dig i vuxen ålder?

Vet inte om jag klassar det som att skita på sig men... Skulle för nåt år sedan skita i skogen och sket rakt ner i byxorna som jag hade dragit ner till anklarna. Det var jävligt jobbigt.

På fyllan en gång!

Var på väg hem efter krogen, hade ca 3-4km att gå, hade varit nödig längre tid under kvällen men ändå hållt mig (vem vill bajsa på krogen).. 2-300 meter kvar!, börjar jogga, "yes jag klarar det här" - fan att du ska, sa magen.

En gång när jag var på bussen så fick jag världens akut-diarré, satt och höll mig i 20 minuter men det kändes som fyra timmar.
Hann inte hem så fick gå av i en liten stad och försöka hitta en toa där, till slut kände jag att det verkligen inte gick att hålla mig mer, och då jag inte ville få bajs i byxorna så drog jag ner dom och hukade mig, var dock extremt pissnödig samtidigt så fick liksom hålla ner byxorna med ena handen och hålla kuken med andra, allt samtidigt som skiten bokstavligt talat sprutade ut ur röven.

Allt detta skedde i centrum i staden på en trottoar, bilarna och cyklisterna som åkte förbi måste ha trott att jag rymt från något mentalsjukhus haha.

Haha, underbar tråd!

Två gånger.

Första gången när efter att jag ätit på en KFC-liknande restaurang i ett afrikanskt land. Hela natten spenderade jag med att springa fram och tillbaka mellan hotellrummet och toaletten. När toalettpappret var slut i samtliga bås på närmaste toaletten drog jag helt sonika till nästa - natten kändes med andra ord väldigt lång. Runt femsnåret vaknade jag säkert upp för tusende gången och kände att jag behövde gå igen, även om jag bara skitit vatten de senaste två timmarna. Jag vänder mig om för att resa mig och hastigt och lustigt så bara kommer det. En liten oskyldig fis förvandlas till något fasansfullt och flertalet av mina vuxenpoäng dras av.

Den andra gången, i morse. Nyligen vaknat och sitter i sängen samtidigt som jag läser morgontidningen. Dagen innan åt jag stark mat och antar att vi där har förklaringen till detta missöde, som även det började med oskyldiga gaser och avslutades med att jag berövades mitt hopp på en bättre värld.

En annan gång var det väldigt nära att jag skulle göra bort mig något överdjävligt, men den situationen räddades. Det var en höstdag för kanske två år sedan då jag i kölvattnet efter en tids magsjuka var tvungen att åka in till Stockholm för att närvara vid ett möte. Redan på tåget dit känner jag att det börjar bli dags men bestämmer mig för att vänta tills jag är framme. Väl inne på T-centralen inser jag att jag inte alls skulle ha väntat och att goda råd nu är dyra. Jag följer skyltarna fram till byggnadens toalett men inser snart att det handlar om tior, då jag bara har en femma i plånboken. Mannen i kassan hänvisar till en växelautomat längre bort. Växelautomaten tar bara hundralappar så jag får ställa mig i kö till en bankomat. Vid det här laget börjar jag svettas, för fan vad ont det gör!
Efter att ha stått en kvart i kön så kommer jag fram till bankomaten och sticker in kortet, varpå den står och laddar i säkert trettio sekunder innan den visar ett felmeddelande. Jag inser då att jag kommer att dö.
Dock slår det mig plötsligt att det finns ett McDonalds på andra sidan gatan, så jag beger mig dit. Helst av allt hade jag velat springa men magen förhindrar mig och istället lämnar jag t-centralen likt en gammal och bruten dam.
För att korsa Vasagatan så måste jag passera över två körfält via två övergångsställen. När jag står och väntar vid det första så inser jag att det här faktiskt kommer att gå åt helvete och börjar därför fundera över hur jag löser situationen post-skit. Dödsnödig vinglar jag över övergångsstället och tar ett krampaktigt tag runt en lyktstolpe. Magen skriker och plötsligt kommer jag på mig själv med att stå och skrika.
"Fuuuuuuck!" brölar jag samtidigt som jag står nästan dubbelvikt. Klockan är runt 0930, dagen är tisdag/onsdag/torsdag och jag står mitt på Vasagatan i Stockholm omgiven av hundratals människor, och alla tittar på mig.
Jag lyckas dock att "keep my shit together" och lunkar över till andra sidan gatan då vi får grönt. När jag väl kommer in på McDonalds så ser jag att det här inte alls finns någon kundtoalett, och jag drabbas med eller mindre av panik. Ut på gatan igen, kolla alternativen. Där! SAS hotellet! Över Vasagatan igen. Mer skrika, mer kramper. In i lobbyn.
"Ursäkta, var har ni toaletterna?"
"Nej asså de är bara för våra gäster"
Vill ställa mig och skrika igen, får syn på en utländsk städerska.
"Execuse me sir, but could you tell me where to find the toilets, please?
"Over there"
Hon visar mig runt ett hörn och fram till en dörr med en toalett på. Jag staplar in, låser bakom mig, sätter mig ner och bara njuter.

Gjorde det förra veckan. Hade bubblig mage, alltså jag kände verkligen hur hela magen rörde sig å det lät väldigt högt. Så skulle bara fisa ut en snabbiz...tji fick jag.

Ja det har jag och det gick till såhär.

Jag hade varit på hemmafest på en ö i Göteborgsskärgård tillsammans med några vänner och supit till rejält. Vaknar upp ute på ön, bakfull som en gnu. För att kurera vår allas bakfyllor så uppsöker vi öns ända pizzeria för lite klassiskt bakfyllekäk.

Efter det så beger jag mig hem, mår fortfarande riktigt dåligt men inbillar mig att det skall gå över. Det är nog bara en ovanligt jävlig bakfylla trots allt. Jag ringer en tjejkompis som jag var lite KK med på den tiden och frågar om hon inte skall komma över. Hon tackar ja till min inbjudan och beger sig mot mig, är en jävla resa med kommunaltrafik.

När hon väl dyker upp så mår jag fortfarande riktigt illa och har sprutlackerat toan både en och två gånger vid det laget. Men en god värd som jag är så försöker jag ändå vara social då jag dragit dit stackaren så vi sätter oss för att kolla på tv. Men det går inget vidare, jag blir bara sämre och ligger i fosterställning och kvider mig av mina våndor. Hon inser min situation och frågar om vi inte skall gå och lägga oss istället, jag tycker självklart det är en utmärkt idé. När vi gått och lagt oss så får jag gå upp en 2 - 3 gånger för att sätta mig och skita vatten på muggen. Efter varje procedur så får jag tvätta arslet med duschen, så illa är det.

Efter ett tag tror jag att nu finns det inget mer och lyckas till slut somna in. Men så vaknar jag mitt i natten av att något inte står rätt till. Jag känner att det är helt blött om röven. Det tar några sekunder innan jag i mitt nyvakna tillstånd inser vad som kan ha hänt. Paniken börjar skena iväg och jag för sakta ner handen för att inte väcka tösen vid min sida för att inspektera det fuktiga. När jag för upp den igen så ser jag att den är helt missfärgad och bajsbrunt diarrévatten. Nu är paniken på topp.

Där ligger jag i min egen skit, bokstavligen och funderar över vad jag skall ta mig till. Reser mig sakta upp och stiger ur sängen för att studera omfattningen av katastrofen. Efter det så bestämmer jag mig för att jag måste väcka flickebarnet. Hon vaknar till och jag säger, "rör dig inte" medan jag pekar på den bajsbruna pölen i sängen. I samma sekund som hon ser den så gör hon ett gasselhopp över pölen på någon mikrosekund samtidigt som hon stönar ut ett tidigare okänt läte.

Skammen är total. Jag vill bara dö. Hon är dock väldigt förstående och förstår det trauma jag för tillfället upplever. Var bara riva ut allt och gå till tvättstugan klockan 03:00.

Vi hade kontakt långt efter det, men i dagsläget har vi tyvärr ingen kontakt alls. Jag vet inte hur många hon berättat det här för, men jag har enbart berättat det här för ett fåtal. Ingen anekdot man tar upp vid festliga tillfällen direkt.

Om man inte pissat och bajsat ner sig som vuxen så har man inte levt är mitt motto!

Tog malariamedicin en gång, jag är tydligen 1 av 1000 som blir inkontinenta av den så en natt under feberdrömmarnas rus vaknar jag upp i en säng som är helt nerpissad. Inte direkt min stoltaste stund.

Bajsat på mig minst två ggr som jag minns, kan bara dela ena tillfället annars så outar jag mig.
På fyllan skall jag å polaren pissa i en buske. Kass i magen var jag men det var inget problem förrän polaren kläcker ur sig något av det roligaste jag hört på länge och jag bryter ut i ett asgarv varpå jag blir lite slapp och ut kommer en geggig sörja. Tänkte, det var nog inte så farligt, det kom nog inget och tänker inte mer på det. Sen åker jag hem och först hemma märker jag misstaget.

Den andra gången i varmt land, skulle bara släppa en fis.

Oturligt nog ja.. Va på resa i thailand, dagen då det ær hemresa. Familjen stannar och køper grillad kyckling på gatan (bad move) Sitter på flygplatsen och væntar, och tro fan inte att 40 min innan boarding blir man magsjuk..Han inte till toa och kænde hur man gjorde ner sig lite på flygplatsen Men som tur va fanns det kalsonger och byxor att køpa på taxfreen och fick spendera næstan hela flygturen på toa... inte rolig flygning om vi sæger så.

I lumpen! Vi hade varit ute i fält i nästan en vecka, med endast grönpåsar som föda. Min mage hade totalkolapsat och jag blev tvingad att avbryta övningen för att befälen var rädd för att jag fått magsjuka. Jag fick åka in till basen och jobba med den extremt tråkiga sysselsättningen att agera kommunikation åt min grupp.

Nåväl - det var lunchdags och jag var tvungen att spendera den med vår tjocka, äckliga tant som av någon anledning blivit inkvoterad i plutonen. Hon hatar mig och jag hatar henne. Jag sitter likväl och är trevlig samtidigt som jag ska få i mig den första riktiga födan på nästan en vecka. Jag lider mig igenom samtalet med henne, försöker slänga i mig maten snabbt så jag slipper henne. Plötsligt känner jag hur det bubblar till i magen. Satan. Jag tror att det bara är en fis, men vågar inte lita på det. Det spelar ingen roll, det rinner likt förbannat ut en liten bajsklutt, mitt inne i matsalen, bland alla människor - mitt emot detta jävla fläskberg till kärring bajsar jag ned mig iförd M90.

Jag känner att jag helst bara skulle vilja lägga mig ner, gråta och skita ut resten - men likt en god soldat så stålsätter jag mig och håller god min. Jag plockar upp brickan, går och lämnar den och traskar raskt ut från matsalen. Jag tvingas gå de 100 meterna från matsalen till vårt logement samtidigt som magen gör allt vad den kan för att totalhaverera. När jag äntligen kommit fram så springer jag in i duschrummet, som lyckligtvis var tomt på grund av övningen. In i duschen, rengöra byxorna och de stålgrå, allt med ångesten växandes. Ingen kom in och jag var äntligen i säkerhet.

Tror aldrig någon i min grupp har skrattat så mycket som när jag berättade om detta för dem, för vad är en bra bajsa på sig historia, om man inte har någon att berätta den för?

Skithugg är inte att leka med. Jag fick ett sådant mellan huset och logen. Man bara viker sig och förhoppningsvis släpper det. Denna gång gjorde det inte det men genom Guds försyn han jag droppa byxorna och det hela förlöpte på ett lyckligt sätt! Att släppa väder med magen i okänt skick har tyvärr hänt - en gång hade jag varit på gymmet, kom hem till ett hotellrum. När jag naken la mig på sängen efter duschen och skulle släppa en jubelskit resulterade det hela inett spraylackerat överkast. Jag minns inte ens hur jag tog mig ur denna prekära situation..

Exakt, finns inget annat man kan göra. Är man den som berättar blir det svårt att retas, annars tar dom sin chans.

Dessutom är du absolut inte den första eller sista att skita på sig i uniformstjänst.

Hört talas om diarré?