Mail Order Bride (2006)
Steve har lite problem med kvinnor, så han skaffar sig en ”Real Doll” för att få lite intimt sällskap. Problemet är att han rätt snart kommer på att det inte är en docka. Det är nämligen inget mer än ett lik som någon har gjort om till en docka. Den programmerar sig själv med hjälp utav den information ifrån olika TV program som den tittar på.
Jag har ett ganska starkt minne utav att ha sett en dokumentär på någon av de svenska televisionskanalerna för kanske en åtta-nio år sedan om män som levde ihop med sina sexdockor, så kallade "real dolls" och vissa gick så pass långt att de hade relationer med sina dockor i stället för att vara ute i samhället och träffa människor. Hur man nu ser på detta faktum och reflekterar kring oftast äldre män som inte har någon sexuell kontakt med likasinnade människor, kvinnor eller har vänner överhuvudtaget ter sig hela det här väldigt sorgligt för mig. Kanske också märkligt om man skall vara fördomsfull och fördömande som individ, något som jag inte väljer att vara och således tar avstånd ifrån det, det är upp till männen att leva sina egna liv som de själv behagar. Däremot inte sagt att alla är minst lika toleranta emot den här utvecklingen som jag själv är, folk kastar säkert onda blickar och snackar skit bakom ryggen på dessa män som väljer att gå sin sexualitet till mötes och lever ut sina drömmar utifrån dom förutsättningar som de har.
Efter ett par år efter att dokumentären hade visats på tv kom filmen Lars and the Real Girl på vita duken, med en då relativt ung Ryan Gosling, fortfarande Hollywoods gyllene son som klättrade på karriärstegen och fick beröm och lovord ifrån alla i branschen. Jämfört med Mail Order Bride så var Gosling-filmen en relativt lättsmält och rolig, rentav komisk i sin absurditet där Mail Order Bride går helt åt det andra hållet och låtsas som att Lars and the Real Girls existens inte finns. I filmen står en medelålderskille i centrum, Steve som knegar på ett vanligt amerikanskt företag och klättrar i hierarkin som råder, slickar sin chefs anlete till röv och på fritiden dricker han öl och umgås med en kompis, samt ser på skräckfilmer. När filmen börjar vet vi inte mycket om Steves tidiga relation till kvinnor, förutom att han haft ett förhållande med en kvinna och nu lever han singellivet igen, med allt vad det innebär. Han saknar helt enkelt den kvinnliga närvaron i hemmet och köper således en real doll (spelad av en riktig skådespelerska och ingen riktig docka) som fungerar mera som en sexrobot än docka.
Regissören David Quitmeyer spelar Steve, och har tidigare bland annat regisserat filmen Slaughter Disc som Greigh skrev en recension om tidigare. Själv fann jag inte Slaughter Disc så värst givande, det var mest softcore-porr i samma stil som Joe D'Amato fortsatte med efter att hans karriär gick käpprakt nedåt efter att Laura Gemser drog sig tillbaka ifrån filmen. Mail Order Bride är en kortfilm, tillika en inblick i hur det skulle kunna se ut i en framtid där androider tjänar under män som sexslavar, och just i nuläget ser den framtidsvärlden inte helt avlägsen ut då man i Japan just forskar kring detta. Steve är en ganska normal kille trots allt, inte som männen i dokumentären som jag pratade om, han visar upp sina porrfilmer för sexdockan som härmar och utför handlingarna utifrån vad för typ av sexuella handlingar som man visar henne, men som med all depraverad kultur slutar det inte lyckligt.
Som kortfilm på dryga fyrtio minuter fungerar denna bra i det avseendet att den har en bra mängd med våld, sex, naket och allting annat som man kan önska ifrån denna typen av film. Jag hade däremot önskat att man gått djupare in på relationen mellan Steve och sin PC-2000 som dockan heter, i stället blir det enbart ett par korta, enskilda scener dem emellan medan resten av tiden ägnas åt annat, som kan ses som utfyllnad. Men just som kortfilm är det ett stabilt och godkänt hantverk som kunde ha varit roligt att se som långfilm.
3/5
Steve har lite problem med kvinnor, så han skaffar sig en ”Real Doll” för att få lite intimt sällskap. Problemet är att han rätt snart kommer på att det inte är en docka. Det är nämligen inget mer än ett lik som någon har gjort om till en docka. Den programmerar sig själv med hjälp utav den information ifrån olika TV program som den tittar på.
Jag har ett ganska starkt minne utav att ha sett en dokumentär på någon av de svenska televisionskanalerna för kanske en åtta-nio år sedan om män som levde ihop med sina sexdockor, så kallade "real dolls" och vissa gick så pass långt att de hade relationer med sina dockor i stället för att vara ute i samhället och träffa människor. Hur man nu ser på detta faktum och reflekterar kring oftast äldre män som inte har någon sexuell kontakt med likasinnade människor, kvinnor eller har vänner överhuvudtaget ter sig hela det här väldigt sorgligt för mig. Kanske också märkligt om man skall vara fördomsfull och fördömande som individ, något som jag inte väljer att vara och således tar avstånd ifrån det, det är upp till männen att leva sina egna liv som de själv behagar. Däremot inte sagt att alla är minst lika toleranta emot den här utvecklingen som jag själv är, folk kastar säkert onda blickar och snackar skit bakom ryggen på dessa män som väljer att gå sin sexualitet till mötes och lever ut sina drömmar utifrån dom förutsättningar som de har.
Efter ett par år efter att dokumentären hade visats på tv kom filmen Lars and the Real Girl på vita duken, med en då relativt ung Ryan Gosling, fortfarande Hollywoods gyllene son som klättrade på karriärstegen och fick beröm och lovord ifrån alla i branschen. Jämfört med Mail Order Bride så var Gosling-filmen en relativt lättsmält och rolig, rentav komisk i sin absurditet där Mail Order Bride går helt åt det andra hållet och låtsas som att Lars and the Real Girls existens inte finns. I filmen står en medelålderskille i centrum, Steve som knegar på ett vanligt amerikanskt företag och klättrar i hierarkin som råder, slickar sin chefs anlete till röv och på fritiden dricker han öl och umgås med en kompis, samt ser på skräckfilmer. När filmen börjar vet vi inte mycket om Steves tidiga relation till kvinnor, förutom att han haft ett förhållande med en kvinna och nu lever han singellivet igen, med allt vad det innebär. Han saknar helt enkelt den kvinnliga närvaron i hemmet och köper således en real doll (spelad av en riktig skådespelerska och ingen riktig docka) som fungerar mera som en sexrobot än docka.
Regissören David Quitmeyer spelar Steve, och har tidigare bland annat regisserat filmen Slaughter Disc som Greigh skrev en recension om tidigare. Själv fann jag inte Slaughter Disc så värst givande, det var mest softcore-porr i samma stil som Joe D'Amato fortsatte med efter att hans karriär gick käpprakt nedåt efter att Laura Gemser drog sig tillbaka ifrån filmen. Mail Order Bride är en kortfilm, tillika en inblick i hur det skulle kunna se ut i en framtid där androider tjänar under män som sexslavar, och just i nuläget ser den framtidsvärlden inte helt avlägsen ut då man i Japan just forskar kring detta. Steve är en ganska normal kille trots allt, inte som männen i dokumentären som jag pratade om, han visar upp sina porrfilmer för sexdockan som härmar och utför handlingarna utifrån vad för typ av sexuella handlingar som man visar henne, men som med all depraverad kultur slutar det inte lyckligt.
Som kortfilm på dryga fyrtio minuter fungerar denna bra i det avseendet att den har en bra mängd med våld, sex, naket och allting annat som man kan önska ifrån denna typen av film. Jag hade däremot önskat att man gått djupare in på relationen mellan Steve och sin PC-2000 som dockan heter, i stället blir det enbart ett par korta, enskilda scener dem emellan medan resten av tiden ägnas åt annat, som kan ses som utfyllnad. Men just som kortfilm är det ett stabilt och godkänt hantverk som kunde ha varit roligt att se som långfilm.
3/5
__________________
Senast redigerad av Rakii 2013-10-16 kl. 12:13.
Senast redigerad av Rakii 2013-10-16 kl. 12:13.
