Är det bara jag som tycker att livet är för roligt för att kunna jobba heltid?

Jag har bott i en etta i över 13 år utan problem. Har innan det bott i en 4a och en 2a. Visst, vill man bo stort, eller ha en dyr bil, eller andra saker som kostar så får man också jobba och tjäna in de pengarna. Eftersom TS verkar hellre vara ledig än jobba så är det bästa alternativet att få ner de fasta utgifterna.
Sen så är inte alls människors mål att skaffa familj. Det är inte 1800-talet nu.

Om man inte har som mål att bilda familj, vad vill man istället? Supa och knulla?

Ja, det låter vettigt.

Menar du allvar? Du kan inte förstå att det finns folk som inte har det som mål? Och du har aldrig mött några som har andra mål? Träffar du aldrig folk eller?

De flesta människor jag träffar, som inte redan bildat familj, vill skaffa familj, och har oftast en respektive.

Om man ska ge råd till befolkningen så räcker inte en deltidslön. Så enkelt är det.

Du får gå ut och träffa mer folk är mitt tips. Rätt många som har andra planer med livet än familj.

Jag är snart i 30 år fyllda. Snart klar med min utbildning och nu börjar allvaret. Under senare tid har jag haft praktik till 100% under perioder inför kommande yrke. Jag vet att jag måste vara vaken och klar på mina kommande arbetsplatser därför ställs det krav utanför mitt yrke på mig, hur jag lever.

Jag har i alla fall under dessa perioder ofta stigit upp klockan 06.00 på morgonen, trött som bara den. Jobbar på under dagen till 16:00. Kommer hem och däckar i soffan minst 1 timme, sedan är det dags för middag. Klockan blir 19.30 och läser lite mail och annat, tittar på tv till klockan 22. Sedan väntar sängen igen.

Jag börjar inse att det är ingen idè leva om allt ska gå ut på arbeta. Den enda avkoppling jag får är 2 timmars tv-tittande, och då har jag ingen familj. Jag vill tillbaka till mitt tidigare liv där jag kunde åka till Paris ett par dagar, spontant åka och fiska i ngn sjö, eller ta tåget till göteborg och till ngn ölbar på avenyn. Missförstå mig inte, jag älskar mitt jobb, men jag älskar livet också.

Hur orkar ni som enbart lever för jobbet och låter åren gå, vad är det då för mening om man inte vågar ha tid över?

Håller med ts. Livet är för kort för att slösa all sin tid på jobb. Själv har jag bestämt att jag vill jobba endast 50% och resten låta skattebetalarna stå för kulorna (pension) Tog tid med FK men det gick igenom till slut då de ansåg mig vara ett hopplöst fall och gav upp.

Bestämmer själv mina egna tider på företaget där jag tar extra sovmorgon och jobbar mina 4h sedan går hem, kopplar av med en kopp kaffe och bulle, porrsurfar lite, kolla på någon film och njuter av livet. Får bara ut 17-18k i handen + div. bidrag men det är det värt. Några fler som utnyttjar systemet till max? Kan politikerna fuska så kan vi väl också, eller?!

Min idé är kanske lite optimistisk, men jag tar hellre ett ruckel till hem med lite fritid än ett slott med ingen alls.

cheer!

Tror många som tänker som TS är deprimerade eller inte tycker om sina jobb.
Visst, man vill väl alltid arbeta mindre, men man har ju ändå inte orken på kvällen att hitta på så mycket. Och alla som varit arbetslös vet hur tråkigt det är.
Då kommer man i en sits, att ha arbete och tjäna pengar, eller vara arbetslös och ha tråkigt/inga pengar.

Roliga är ju att på sommaren, då känns det som om man har hur mycket tid som helst på kvällarna efter jobb. Varför blir det helt plötsligt bara jobb/tv/sova när det blir mörkt ute?
Jobbar man 8-17 så kan man vara äten o duschad vid 18-tiden. Då har man 5 timmar på sig att hitta på annat innan det är dags för sängen.

Sen ska man heller inte glömma att man faktiskt bara "arbetar" mån-torsdag, sen är det ju FREDAGSKVÄLL och helg!

Tänk på alla u-länder där arbetarna bor på fabriker och knappt ha råd att äta varje dag. Där kan vi snacka om deprimerande...