Skvaller om Freddie Wadling, död 2 juni 2016

Är nyfiken på vilken som brukar anses vara hans bästa soloplatta? Eller om det bara är Cortex som är något att ha.

Jag skulle säga att Cortex slår allt han gjort efteråt. Allt.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article17606327.ab

Tja, det beror ju på vilken sida av honom du gillar. Hans debutalbum "Something wicked this way comes" (1989) är väl värd att spana in. Han blev folkkär med "En skiva till kaffet" (1999) med mysiga covers av Taube m.fl. "Skillingtryck och mordballader" (2000) är dock hans bästa svenskspråkiga skiva tycker jag. "Den mörka blomman / The Dark Flower" (2009) är också värd några lyssningar.

Annars kommer han till sin rätt i sina samarbeten med andra artister. Gillar man punk så var han ju med i varenda jämra punkband från Göteborg på 70-talet. Fläskkvartetten och Kingdom of Evol är kanske mest intressanta. Allra bäst är han enligt mig i duon Blue for Two.



Trist att det enbart är dystra nyheter man hör från honom nuförtiden
Men även om han onekligen har det svårt känns det som om han ofta överdriver sina problem ganska ordentligt (jag tror inte att han ljuger, utan bara att han är väldigt pessimistisk), som tidigare i år när han trodde att han aldrig mer skulle kunna sjunga.

Det där sista tycker jag att du ska ta med journalisten som ställt frågorna och redigeraren som utformat rubriken. Det är möjligt att intervjun har gjorts för att intervjua honom i allmänhet t ex och de här detaljerna då har kommit fram. Det är redigeraren som bestämmer vad man ska fokusera på i intervjun och vad man ska sålla bort samt vilken rubrik man skall ha. Journalisten ställer själva frågorna och skriver ut intervjun sedan hamnar materialet hos redigeraren.

Många tror att tidningar är någon slags välmenande allting-kommer-med megafon. Det stämmer inte. Man sållar ut och förstärker. Allting kommer inte med utan man väljer bort vissa saker och fokuserar på andra. Har man som intervjuobjekt otur så kan man råka ut för journalister som t ex är manipulativa, som då försöker skapa en personlig samförståndskänsla i intervjusituationen och kommenterar något som framstår som personlig reflektion av tycke och smak som inte har med intervjun att göra som att "jag tycker egentligen den och den är en djävla idiot", för att få intervjuobjektet som kanske är oerfaret att sätta tilltro till "förtroendet" men där man från journalistens håll bara strävar efter att få intervjuobjektet att "öppna sig" och säga saker som kanske annars inte skulle sagts, varvid man sedan utnyttjar situationen och enbart skriver vad intervjuobjektet sade och kanske slår upp det med en rubrik. Sedan spinner man vidare på det och ringer upp den som intervjuobjektet lockades att uttala sig om, så att man kan få till en pajkastning. Så renhåriga är vissa journalister, (ofta de som blir kända).

Sedan kan man t ex ställa frågor om en sak men placera in svar som egentligen besvarat en annan fråga i intevjun. En sådan teknik har te x Lia Boysen som är en etablerad Göteborgsjournalist men då får man som intervjuobjekt se till att förbereda sig och be om att tidningen clearar intervjun innan den går ut i press. Annars kan man få sig en överraskning.

Freddie Wadling litar tydligen på människor han jobbar med men blir då istället utnyttjad vilket är oerhört vanligt bland artister konstnärer och kreativa. Man gör ett bra jobb som andra finner värde och som bringar in pengar men pengarna skall då slussas via t ex en manager till artistens konto och hamnar då inte på det egna kontot i stor utsträckning utan i någon annans plånbok. Oftast är det ju manangern som sluter avtalet och ställer ut fakturan i artistens namn då faktureras managern som kanske dessutom fått eller via det finstilta sett till att få en fullmakt och så hamnar allt hos honom/ henne alternativt att inga papper är skrivna om artisten tror att "handslag" gäller. Vissa managers vill gärna få det att framstå så...

Eller så går pengarna till pulver.

Har sett honom flera ggr på 90-talet, och även (på fyllan) suttit och pratat med honom och hans fru. Dom var jättemysiga och verkade gilla varann väldigt mkt

Det är ju möjligt att han har rätt stora skulder som han måste betala av på. Det är ju rätt vanligt att psykiskt sjuka/missbrukspersonligheter drar på sig en del onödiga skulder vilket tenderar att följa dem resten av livet.

Freddie har säkerligen blivit lurad ett antal gånger, ingen tvekan. Men det finns en annan historia också och den handlar inte om att folk lurar honom utan att han är genomusel på att hålla i pengarna. Pengarna ramlar liksom iväg genom fingrarna så fort han fått dem. Vore det inte för Bella som styr upp så hade det varit ännu värre.

För ett par år sedan så gjorde en bekant till mig ett par låtar, det var inte riktigt färdiga låtar utan mer låtskisser, meningen var att det skulle bli ett samarbete. Freddie lade sång på och sålde sedan låtarna till nån trejdepart (minns inte exakt vad, möjligen nån teaterföreställning) och min vän fick inte en krona. Han fick veta det på omvägar och så nån lite smådålig ursäkt från Freddie. Har inte blivit något mer samarbete mellan dem efter...
Nu tror jag inte Freddie gör så regelbundet, och visst, det finns alltid två sidor av ett mynt. Har inte frågat mer om det, utan det där får de två göra upp mellan sig.

Men varför måste de flytta? Läste något om renovering av kåken?
Både Bella och Freddie är, precis som någon skrev ovan, väldigt vänliga och sympatiska människor, hoppas det löser sig.

Hahaha, det var det värsta jag hört! Freddie är en av Sveriges bästa sångare någonsin, inte ens i närheten av en medelmåtta! Du har nästan hela Sveriges musikkritikerkår emot dig, och det är inte för inte stora delar av den svenska musikeliten velat samarbeta med honom.

Nej, han kan inte - liksom unge herr Hellström - sjunga. Jag blev "medtvingad" till en konsert med Freddie för några år sedan i Uppsala. Det lät verkligen inte bra, men det var nog inte ändamålet med övningen. Det är ju synd om honom, och man kan känna HUR mycket sympati som helst. Men sjunga kan han inte. Fixeringen vid honom har nog mer att göra med att man har lyssnat på hans musik i den del av livet när man formas. Man (inte jag) förknippar honom med sin pubertet, föräldrarevolt etc. Och det har jag förståelse för - musik handlar inte bara om noter och ackord, det fattar jag.

Nä, någon musiker/sångare är han verkligen inte. Det låter gräsligt illa, förjävligt - ärligt talat. Men han kanske i kraft av sitt förfall och sin sjukdom är en portalfigur för folk med empati som minns "sina glada dagar".

Att "nästan hela Sveriges musikkritikerkår" har en annan åsikt anser jag bara bekräftar vad jag tycker. Men det är verkligen synd om honom....

Bra för dig att vi har Idol etc så du kan få höra lite skönsjungande kids.