Raskens-En Svensk Klassiker

Jag har sett om serien med mycket stor behållning senaste veckan och serien håller verkligen.

Vid alla blåsvedda jävlarrrr vill jag även uppmärksamma alla läsare av tråden om att flera historiska dramaserier numera ligger uppe till gratis beskådan på Svt Öppet Arkiv, däribland Din stund på jorden och tidigare nämnda Träpatronerna med Bengt "Carl Ericson i Rederiet" Bauler i en av huvudrollerna. Den förstnämnda serien har jag inte sett än men Träpatronerna är grymt bra och bör ses av alla som är intresserade av Sveriges historia.

Mästerverket finns nu att se i öppet arkiv!

http://www.oppetarkiv.se/etikett/titel/Raskens/

Tack så mycket! Jag har bunkrat upp mig cola chips =). De var väl typ 1994 jag såg den i repris.

https://www.youtube.com/watch?v=Bu1lyfFYPvk

Jag har läst boken 2ggr och sett serien 1 och en halv. Boken (som är riktigt bra) skiljer sig en del mot tv serien. I boken ställs de flitiga Raskens och Ida mot de svaga och lättjefulla Klangen och Anna. Moberg hyllar de arbetsamma och skötsamma i romanen och Ida och Raskens har det rätt ekonomiskt bra fram till den dagen Raskens förfryser foten.
Tv-serien är en produkt av det politiska 70-talet. Nu gällde det istället att visa knektens och hans hustrus utsatthet gentemot rotebönderna och skildra fattigdom. Att lyfta fram bokens bärande ide att det går bra för de arbetsamma och sparsamma och illa för suputer och horor var det inte tal om.
Böckerna fick mig så intresserad att jag forskat lite i hur knektarna faktiskt hade det. Den genomsnittliga bonden på 1860-talet ägde 12 hektar. En knekt hade 10 hektar plus rätt att ta ved ur roteböndernas skog (dessa bönder var tvungna att odla skog till sig själva på en del av sina 12 hektar). Dessutom fick han utsäde, mat, hästskjuts av de andra bönderna plus några kronor av kronan. Bönderna hade nästan inga pengar i självhushällets sverige.
Någon misär var det inte tal om. Tvärtom var knektyrket attraktivt och bönderna placerade med glädje 2a eller 3e sonen på platsen.
Visst hade knektparet det svårt nödåret 1868 (pga missväxt) men det gällde alla bönder. Men det ville man inte visa på det socialistiska 70-talet. Utan man framställer det som om just rasken och hans familj lider.

Ligger redan på Tredje avsnittet =)).. Precis som jag minns den, otroligt bra, mysig, spännande, och rolig. Språket är härligt lyssna på.

Ser att några här skrivit att Hedebyborna är i klass med Raskens. De går för fan inte ens att jämföra! Hedebyborna handlar om skitnödig överklass och är vad jag brukar kalla medioker svensson-underhållning. Fixade inte ens att se ett avsnitt av smörjan. Raskens är äkta och genuint småländskt med hög igenkänningsfaktor. Hedebyborna är pretentiöst skräp, i samma låga klass som olika tillgjorda farser som brukade gå på TV på 80-talet

Ska se om mitt minne kan förtydliga det här.

Anna hävdar att hon är med Raskens barn så det börjar ställa för lysning, bland annat ska de köpa en ko. På marknaden får Rasken reda på av Kyrkvärdens Edvard att det är hans barn (Edvards alltså) men han vill inte ha barnet så Rasken får gärna "sopa farstun" åt honom.

När Anna har gift sig med Klangen passar hon på att vara otrogen när han är på tjänstgöring. Åtminstone antyds det när hon sitter hos Ida och beklagar sig, någonting i stil med "inte går det att räkna ut så noga när det blev till". Vem fadern är den här gången framkommer aldrig.

Klangen får tag på Karamellkärringen och här är jag osäker, men jag har för mig att det i boken nämns att hon har ett barn (pojke?) sedan tidigare.
Många år senare har Anna bosatt sig i Socken-Klarans gamla stuga och Rasken passerar där när han går hem från arbetet. Hon bjuder på sup och han blir kvar över natten, sedan är otroheten ett faktum. Det sägs aldrig rakt ut att Annas sistfödda är Raskens, men när Ida sitter och dricker kaffe med Bergströmskan går Anna och dottern förbi stugan. Ida ropar då in dem bara för att jävlas med den gamla korpralskan som hon inte tycker särskilt bra om. Hon bjuder ungen på kakor och förundras över hur "den lilla däkan brås på Rasken".

Summa summarum: Rasken får med Ida ett antal pojkar. Hur många är egentligen oklart för alla namnen nämns inte i boken, men i TV-serien ser man några extra i bibelns försättsblad där han skriver ner namn och födelsedag. Men det får man anta är TV-producenternas verk och inget de fått från Mobergs skrifter. På rak arm minns jag Gustav, Axel, Jon, Ernst och så Martin som dog som spädbarn. Med Nergårds-Anna får han alltså en oäkta dotter. Klangen får aldrig några egna barn utan sopar farstun åt andra.

Har bestämt för mig att boken säger att Rasken och Ida får nio barn. Fast nu blir jag fan osäker på om Martin räknas in där

Ida möter ju också flickan på vägen vid ett tillfälle och är mjuk och rar mot henne. Jag tror hon på äldre dar accepterat otroheten och känner rentav ömhet för Raskens avkomma, dottern som de aldrig fick.

Jag tror du har rätt (det är ju fan att jag inte hittar boken!) och dina ord vill få mig att minnas att det står något i stil med att hon har fött nio barn, och då räknas ju Martin in. Njaejaej... När Ida möter flickan på vägen är hon på väg hem från kyrkogården där hon satt blommor (på sin mors grav?). Flickan och en pojke står utanför Annas hus och Anna står och smyger bakom gardinen. Ida frågar flickan vad hon heter och får till svar att hon heter Anna och kallas för Lill-Anna. Sedan frågar flickan Ida vad hon heter och då svarar Ida "Rask". "Då känner tant farbror Rask också" säger Lill-Anna och berättar att han brukar komma till deras hem varje söndag och då brukar de få sockerstänger för att gå ut och leka en stund. Det är så Ida får reda på att Rasken är otrogen. Därpå följer ett klassiskt replikskifte, ganska roligt om man lyckas se bortom det bedrövliga, och nu tänker jag främst på TV-serien. Det är när hon gått i stugan och surat och Rasken har skrutit över att han fått en medalj för lång och trogen tjänst (hon hajar till när han säger "trogen"). Efter detta säger han att han ska gå neråt byn ett tag, fast nu vet ju alla vart han egentligen ska. Ida tittar efter honom bakom gardinen och hinner inte undan när han vänder sig om. Han gör då något ovidkommande med grinden och börjar gå. Hon springer ut och skriker om att han går åt fel håll.

- Såg du inte att du gick åt fel håll nyssens?
- Ja måtte väl för faen veta åt vilket håll byn ligger!

I boken står han dessutom och tuggar sönder pipskaftet för att Ida nu vet hur usel han är.

Men för att återgå till Idas accepterande. Jag tror inte hon accepterar att Rasken varit otrogen, men hon accepterar flickan och ropar in henne och Anna och bjuder på begravningskakor, mest för att reta Bergströmskan. Jag tror att Ida inte anklagar flickan för något för hon är trots allt den dotter Ida aldrig kunde ge honom

Tack för beskrivningen - det var ett tag sen jag såg serien...