Citat:
Jag har inte försökt skönhetsmåla de ursprungliga protesterna. Det kanske har skett ett missförstånd.
Det jag alltid hävdat är att det dött protestanter tidigt i denna konflikt, vilket mycket kan beskyllas på enskilda soldater, generaler och poliser som handlat utifrån deras historiska makt. Det har funnits många poliser, soldater och andra myndighetstjänstemän som försökt sätta sig över de enskilda medborgarna i Syrien under lång tid och detta har faktiskt även varit en orsak till varför vissa dog i början av protesterna, man har helt enkelt inte varit rädd för folket, utifrån ett militärt perspektiv.
Det är dock såhär att många poliser och soldater dödades de första dagarna under protesterna. Något man absolut inte ska försöka svartmåla, vilket media försökt med. Detta ledde såklart till en högre ton från säkerhetssektorn och tillslut eskalerade det. I många fall tog man sönder glasrutor och satte eld på bilar för att uttrycka missnöje. Man misshandlade poliser och tog sönder myndighetsbyggnader. Detta kan vi inte kalla för fredliga protester, dessa var våldsamma och det var även dessa som tillsammans med säkerhetspolisernas agerande ledde till den onda cirkeln som tyvärr visade sig inte gå att bryta.
Jag anser att det är viktigt att våga se detta ur flera perspektiv. Många av dem som protesterade fredligt blev tyvärr skjutna, ibland medvetet. Dessa medvetna skjutande från poliser och soldater anser jag bör ha ledat till rättegångar mot just dessa individer. Sedan går det även att diskutera huruvida den våldsamma massan i de fredliga demonstrationerna kunnat orsaka att enskilda soldater känt sig trängda och därför avfyrat skott som träffat en fredlig demonstrant, istället för en annan som håller ett järnrör eller en skarp pistol.
Det har begåtts fel på båda sidorna, regeringens och även i den del av protestanterna som varit våldsamma. Jag är övertygad om att många av de som tidigare skanderade "demokrati och frihet" i dag stödjer de reguljära styrkornas kamp, trots deras nederlag i gatorna. Inte för att de älskar regeringen, för det gör dem inte, inte jag heller, utan för att de anser att den s.k. oppositionen inte är deras representanter, inte är deras frihetskämpar.
Det jag alltid hävdat är att det dött protestanter tidigt i denna konflikt, vilket mycket kan beskyllas på enskilda soldater, generaler och poliser som handlat utifrån deras historiska makt. Det har funnits många poliser, soldater och andra myndighetstjänstemän som försökt sätta sig över de enskilda medborgarna i Syrien under lång tid och detta har faktiskt även varit en orsak till varför vissa dog i början av protesterna, man har helt enkelt inte varit rädd för folket, utifrån ett militärt perspektiv.
Det är dock såhär att många poliser och soldater dödades de första dagarna under protesterna. Något man absolut inte ska försöka svartmåla, vilket media försökt med. Detta ledde såklart till en högre ton från säkerhetssektorn och tillslut eskalerade det. I många fall tog man sönder glasrutor och satte eld på bilar för att uttrycka missnöje. Man misshandlade poliser och tog sönder myndighetsbyggnader. Detta kan vi inte kalla för fredliga protester, dessa var våldsamma och det var även dessa som tillsammans med säkerhetspolisernas agerande ledde till den onda cirkeln som tyvärr visade sig inte gå att bryta.
Jag anser att det är viktigt att våga se detta ur flera perspektiv. Många av dem som protesterade fredligt blev tyvärr skjutna, ibland medvetet. Dessa medvetna skjutande från poliser och soldater anser jag bör ha ledat till rättegångar mot just dessa individer. Sedan går det även att diskutera huruvida den våldsamma massan i de fredliga demonstrationerna kunnat orsaka att enskilda soldater känt sig trängda och därför avfyrat skott som träffat en fredlig demonstrant, istället för en annan som håller ett järnrör eller en skarp pistol.
Det har begåtts fel på båda sidorna, regeringens och även i den del av protestanterna som varit våldsamma. Jag är övertygad om att många av de som tidigare skanderade "demokrati och frihet" i dag stödjer de reguljära styrkornas kamp, trots deras nederlag i gatorna. Inte för att de älskar regeringen, för det gör dem inte, inte jag heller, utan för att de anser att den s.k. oppositionen inte är deras representanter, inte är deras frihetskämpar.
Jag förstår vad du skriver Zuparn och jag både respekterar och ser upp till ditt sätt att vrida och vända på det här helvetet till krig.
Självklart har fel begåtts från bägge håll, och även om jag faktiskt skakat hand med Bashar 2 gånger och tycker han gjort ett jävligt bra jobb sen han tog över efter sin farsa, så är jag inte ett dugg blind för de hårda metoder som både han och de i hans led förfogar över. Fel begicks nog definitivt av bägge sidorna. Det jag dock har svårt för är tanken på att det vi ser idag var en naturlig eskalering till följd av att lite demonstranter och poliser dog.
Jag vet att det inte är så lite, men det som hände då i begynnelsen är vardagsmat i den regionen. Hur många demonstrationer har inte slagits ner blodigt i Egypten, saudi, Qatar, Bahrain, Turkiet, Irak? Varför sker inte den utvecklingen där? Varför small det inte bara till där? Så fort ledarna i vissa av de länderna gjort mista lilla antydan till eftergift har läget lugnat ner sig. Varför hjälpte ingenting Bashar sa eller gjorde i början?
Jag ser 3 möjliga förklaringar:
1. Syrier är ett långt mer agressivt och oresonligt folk än andra "araber". Alla vi som är därifrån eller bott där en längre tid vet att så inte är fallet.
2. Långt fler är emot sin regering i Syrien än i andra mellanösternländer.
Samma här, vi som kommer därifrån vet att så ej är fallet, plus att en regim aldrig skulle kunnat hålla sig kvar om så var fallet. Enligt Thunderman så är ju sunni i majoritet i Irak?
3. Syrien är det enda landet av de jag nämnt där man väst är mycket angelägna om ett regimbyte. Enda variabeln som jag kan hitta som skulle kunna förklara den ovanligt snabba eskaleringen
