Citat:
Ursprungligen postat av
Fri
Jag trodde att man fokuserade ljuset från en yta av synfältet till en enda spektrallinje. Men man får alltså en spektrallinje för varje pixel som CCD:n kan upplösa genom i spalten? Och resten av exponeringen är då bortkastad, man använder bara ljuset genom spalten, en liten bråkdel av linsens yta? Samtidigt behöver man längre exponeringstid för att få bra upplösning på spektrallinjerna.
I optisk astronomi kan man (bland annat) använda dessa tre tekniker:
* Spalt + gitter + prisma + CCD:
Som gral förklarade: Man låter ljuset som kommer in genom teleskopet gå genom en mycket smal spalt. På så sätt får man bara ljuset längs med en linje. Detta ljus bryts av ett kombinerat gitter och prisma, dvs ett grisma och träffar CCD:n. Varje rad på CCD:n blir ett spektrum motsvarande en punkt på spalten. Man använder så mycket man kan av CCD:n, och om du bara vill ha spektrum av en enstaka stjärna så är det ju strunt samma om du kastar bort ljuset från alla andra stjärnor i synfältet. Spektralupplösningen beror på valet av grisma - och hur tätt pixlarna sitter på CCD:n. Antingen får du ett brett spektrum med dålig upplösning, eller ett välupplöst spektrum som är avgränsat.
* Fibermatad echelle-spektrograf:
Här matar du ljuset från en enda stjärna in i en fiber, som sedan matar detta ljus vidare till en separat spektrograf. Medger mycket högre spektralupplösning och bredare spektrum. Men bara en punkt i taget.
* Integrated field spectrograph (vet inte om det finns ett svenskt ord):
På ett eller annat sätt (t ex med en slicer eller fibrer) delar man upp bilden så att ljuset från varje punkt (inom ett begränsat område) skickas vidare till varsin spektrograf. På så sätt kan man få spektrala kartor. Nackdelen är väl att instrumentet blir dyrare - och du får oftast inte så väldigt många pixlar.
Sen kan du slutligen göra någon form av "spektroskopiska bilder" genom att använda smalbandsfilter - filter som bara släpper igenom ljus från en viss spektrallinje. Då får du ju inte ett spektrum, men du får en bild av allt ljus som har just den våglängden du är ute efter.
Citat:
Ursprungligen postat av
Fri
Galaxers rotation verkar vara ett exempel på bilder där rödförskjutning mätts över större ytor. Eller ser man det på färgskiftningen utan behov av spektrallinjer?
http://www.jb.man.ac.uk/distance/radio/course/images/sourcesII/m33montage.jpg
Den bilden är tagen med en radiointerferometer. Vid radiointerferometri får du alltid en "datakub", dvs en bild för varje kanal, eller ett spektrum för varje pixel, om du så vill.