Varför älskar folk att ta lån ?

Jag kommer från en mindre stad och där lånar man sällan till annat än bostad? Och det ser jag inget fel med om jag ska vara ärlig. Studielån och bostad ser jag inga större problem med (så länge bostadslånen rimliga). Anledningen till att jag kan tycka det är okej med bostadslån och studielån är att dessa saker mer eller mindre är något som man faktiskt har nytta av resten av livet.

Det skulle vara kul att höra någon annans tankar kring dessa lån.

Alla andra lån till t.ex. bil eller teknikprylar ser jag själv som onödigt, jag anser mig leva ett lyckligare liv med att slippa ha ett billån än att köra runt i en ny bil med lån...

Tror faktiskt att alla är ytterst medvetna om att de en dag kommer att betala tillbaka beloppet + ränta och att det är något de allra flesta har med i beräkningarna innan de ansöker om lånet. När jag växte upp, vilket inte var alltför länge sedan, så minns jag att bostadsräntorna låg på 8-12% och då antar jag att blancolån var ännu dyrare. Jämför man med de senaste årens räntor så har det i princip varit "gratis" att låna pengar, i vissa fall är det till och med det.

Ibland får man uppfattningen att många tror att ALLA lån har skyhöga avgifter och räntor, och visst må det finnas avarter men de allra flesta lån har ändå vettiga villkor och avgifter. Det gör att vi i västvärlden har haft möjlighet att hålla uppe vår sysselsättning då vi är mer beroende av försäljning av varor och tjänster eftersom vi inte längre producerar varorna vi behöver.

Visst är det bra att spara först, men det gäller också att konsumera, tyvärr (?) verkar det vara så att ju mer man sparar desto snålare blir man. Så är det iaf för mina familjemedlemmar, de som har mest pengar på banken är också de som har minst "grejjer". Vilket iofs är ganska logiskt eftersom de ändå inte har spenderat sina pengar.

Själv får jag alltid höra från mina arbetskollegor om hur jävla pantad man har varit som har lånat till konsumtionsvaror, t.ex. dyra möbler och dyr elektronik. Men själva är de alltid så bra att de sparar först och spenderar sen. Visst är det bra, men å andra sidan så köper de inte en stereo för
40 000. Men däremot så är det tydligen ok att köpa senaste Iphone från en telefonoperatör och "bara" betala 599 kr/mån (men då ingår ju allt!). Sen att det visar sig att mina konsumtionslån har varit räntefria och i princip gratis förutom aviavgift på 29 kr/mån (290kr totalt för 10 mån delbet) medan deras Iphone i slutändan kostar 2000 kr mer än om de hade betalat kontant så är det trots allt alltid jag som är den som har blivit blåst enligt dem.

Men visst, jag sparar gärna tills jag har råd att köpa det jag vill ha kontant, men eftersom jag ville ha kvalitetsprodukter redan när jag var i tjugoårsåldern och inte behöva köpa en skitstereo och IKEA-möbler som jag sen ändå måste göra mig av med när det är dags att uppgradera till bättre.

Mitt råd är att köp kvalitet redan från början, om det är med lånade pengar så kan det ändå vara bättre än att tvingas köpa något junk som till slut får kastas när man väl har sparat ihop till det man egentligen vill ha.

Folk som inte kan hantera pengar kommer aldrig att ha några pengar, oavsett inkomst, och det är tyvärr därför många hamnar i skuldfällan. De tar ett par lån, får lite problem med betalningarna och tänker att ett "litet" lån för att täcka förra månadens räkning är en bra idé, problemet är bara att det är samma visa månaden efter och så är cirkusen igång.

Ja, det och att de förmodligen inte har någon koll på ränta och avgifter. Jag stötte på en tråd på ett annat forum där folk var tokilskna över att ICA-bankens lånekalkyl inte stämde överens med vad de fick betala vilket är ett ganska talande exempel (kalkylen räknar enbart på amorteringskostnaden, ränta exkl.).
Jag vet inte riktigt om jag håller med dig ang. studielånen, de flesta av dagens studenter har noll insikt och går år in och år ut på sina socionomutbildningar som, för de flesta, inte leder till ett skit annat än skulder upp över öronen. Som jag skrev i "universitetstråden" i utbildningsforumet ska man så klart försöka hitta ett yrke man tror att man skulle trivas med men man måste samtidigt inse att det helt enkelt inte finns något behov och att förhållandet mellan utbud och efterfrågan är skevt inom en del branscher.
Det farliga är att många låntagare (dig inkluderad...?) räknar på vad räntan ligger på idag, inte vad den skulle kunna vara i ett "worst case scenario". De flesta långivare har förmodligen klausuler i avtalen där de skriver att de har rätt att justera räntorna efter eget tycke och då är det ganska illa att sitta med möbler och svindyra stereoutrustningar på avbetalning...
Det beror väl lite på vad man har för behov. När jag köpte min förra telefon var det t.ex. 1,000SEK billigare att ta den på "avbetalning" jämfört med att köpa den kontant. Ang. obegränsade abonnemang så hänger det ju helt på hur mycket man använder telefonen men för många i dagens samhälle är det en "livsviktig" pryl och att då betala 300SEK i månaden för obegränsat med samtal, SMS och surf är inte särskilt orimligt i mina ögon.

Samma förbrukning i kontantkort skulle förmodligen generera en månadskostnad på någon tusenlapp eller två.

Detta.

Folk belånar arslet av sig för att slippa ha sina barn i negerområden och dylikt. White flight ftw.

Fuck låna, det enda man ska låna till i mitt tycke är bostad. Resten sparar man till eller klarar sig utan.

Man bör inte även låna till bostad. Jag väntade helt till jag hade sparat upp nog till att köpa villan kontant, men jag kräver ju inte att bo på Södermalm eller annat lyxkvarter. Jag köpte ett hus på en liten ort i Skåne. Det räcker, vi har allt.

Att låna är som att bo i ett korthus. När du inte klarar av delbetalningarna, råkar bli arbetslös, ni går från varandra (nåt som de flesta SVÄR aldrig kommer till att hända, och som nästan alltid händer)

...då faller korthuset, många kan inte ens återvända till ett vettigt liv.

Lån = förlust. Oavsett skatteavdrag, du får ALDRIG 100% avdrag på skulder, så lån vill alltid förbli förlust.

Börja spara upp till en vettig framtid, ni Svenskar!

Ja som sagt, det beror väl på vart man ska bo. I Stockholm är det nog extremt svårt att köpa en bostad medan t.ex. i mindre orter kan man casha en bostadsrätt.

Med tanke på att min boendekostnad gick ner trots lån och amorteringar så rekommenderar jag köpa framför andra hand. Men det är ju individuellt.

Jag har väldigt svårt att tro att det finns så värst många som vill låna pengar för lånandets egen skull, utan det är nog snarare viljan eller begäret att konsumera som är det som styr, och har man inga pengar att handla för så måste man låna. Det är tråkigt att det finns så många som lever över sina tillgångar och konsumerar mera än de har medel att betala med, och således måste låna för att finansiera sitt beteende. Till viss del kan man kanske skylla på affärer och finansinstitut som så villigt erbjuder lån för att köpa diverse egentligen ganska onödiga eller åtminstone oftast inte livsnödvändiga prylar som hemelektronik, bilar, möbler och semesterresor, men i slutändan är det i alla fall den som tar lånen som bär ansvaret.

Beror ju på. Som sagt i tidigare trådar om ungefär samma sak har jag berättat att jag brukar belåna när jag köper bil (20-30k klassen).

Anledningen till att jag tycker det är ett bra alternativ. Kostnaden är inte så stor.

Det är lättare att betala en räkning varje månad när lönen ramlar in och man har bra med pengar än att spara och låta bli dessa pengar. Resultatet blir helt enkelt att jag slösar bort den summan mindre på krogen.

Sedan har jag fast sparande likaså men det blandar jag inte in i bilaffärer. Har hellre kvar pengarna på kontot som buffert. För som sagt så blir inte kostnaden så värst mycket större. Och räntan är väll avdragsgiltig?

Har man inte råd att med bostad för 1 miljon kan man ju bo billigare. Hyreslägenhet t.ex.

Totala kostnaden behöver ju dock inte bli allt för mycket större än om du köper med lån.

Helt klart, och det är också därför jag skrev "liten ort".

MEN, att köpa en bostadsrätt i en LITEN ORT är inte nåt jag skulle vilja rekommendera då det är svårt att sälja där.

Går föreningen back i en BSR förening, vem tror du då som betalar? Du äger ju inte fastigheten - bara rätten till att bo där. Då är det bättre att köpa en villa (fast inte i storstaden då!)