Livet är borta på Jorden om 1750 miljoner år! Vad är meningen med livet EGENTLIGEN?!

Jag tänker på detta dagligen med att allt ändå försvinner en dag och får ingen ro i själen...

Har länge vetat att livet har ett bäst före datum i.o.m. att solen kommer svälla upp till röd jätte som ångar upp allt vatten på jorden... men nu vet man siffran: 1750 miljoner år! Livet har funnits 4 500 miljoner år så det är inte långt kvar... Jag undrar vad som är meningen med livet egentligen när allt liv ändå en dag försvinner!? Tror knappast vi kan utveckla teknik som kan ta oss till andra beboerliga planeter i rymden fram tills dess, vi kommer ha hunnit förstöra vår planet långt innan det vore möjligt pga alla miljögifter vi släpper ut... men ändå: varför är inte alla inriktade på att försöka uppfinna teknik och sådant som KANSKE kan ta oss till andra planeter i alla fall? Känns så värdelöst annars att ens skaffa barn och så om alla gener ändå bränns upp av solen en vacker dag om 1750 miljoner år...

Min mening med mitt liv har blivit att jag bara vill njuta så gott jag kan... så jag är alltså en hedonist som undviker all form av smärta jag anser vara smärta... barnafödande, olyckor m.m. Det har blivit min melodi trots att jag vet att det kan föra med sig psykisk smärta när man är sådär 45 och vet att man aldrig fick eller kommer få några barn man blivit biologiskt programerad till (?) men jag orkar inte lida av allt som gör ont på och i kroppen så nej tack! Speciellt när jag vet att mina gener ellimineras förr eller senare om 1750 miljoner år ändå - så varför ska man kämpa med att föra mänskligheten vidare ens? WHAT'S THE FUCKING POINT WITH IT ALL THEN!? Är vi bara "Guds" experiment?

Förutom att vara hedonist så försöker jag även tänka på miljön och djuren så gott det går - att hjälpa människor har jag inte mycket tillövers för! Det är ändå extrem överbefolkning på jorden och de flesta är korkade nog att inte förstå/bry sig att de bidrar med ännu mer överbefolkning så fort de får flera barn. Det borde vara en restriktion på att alla i hela världen bara får ha 1 barn hela sitt liv en generation - då skulle vi redan reducera oss till att vara 3-4 miljarder på jorden vilket skulle förbättra klimatet och allt (utom ekonomin då men vem bryr sig om den?) Jag funderar seriöst på att flytta från civilisationen och bara vara ett med naturen och djuren, lite som han i "into the wild" - riktigt bra film den där. Alternativt ska jag bidra till att motverka de onda krafterna i samhället och i bästa fall själv uppfinna både livselexir och rymdskepp/teknik som kan ta oss till en annan planet vi kan bo på...

Jag tror inte på religioner men det känns onekligen som om vi bara är någons test. Vem var så smart att skapa universum, hur var det möjligt? Vad fanns innan? Vad kommer sen? Dör bara alla galaxer etc och allt blir ett svart vakuum med svarta hål/vita dvärgar? Eller kommer den där "gud" äntligen göra något med universum som gör att döden slipper finnas? Kanske kan rentav människor skapa odödlighet? I så fall anmäler jag mig till att vara den första försökskaninen så länge man kan få se ung ut... ty UNGDOM ÄR DEN ENDA SANNA RIKEDOMEN VÄRD ATT ÄGA! Alla andra "tillfredställelser" i livet är värdelösa i jämförelse.

Jag ville förut bli världens äldsta människa, möjligen 130 år i alla fall men det känns onödigt när jag inser hur rutten man kommer vara då... det här kommer låta lite skrattretande men jag tänkte att efter min pension har jag massa med år för att SPELA t.ex. och göra sånt jag tycker är roligt men inte har tid för som ung men sen kom jag på att man kommer vara så himla trög då, med dålig syn och massa krämpor så inget är väl roligt i alla fall... om inte någon forskare kommer på ett mirakelelixir då men det är jag tveksam till...

Såhär i förbifarten vill jag uttrycka hur trött jag är på hur de flesta människor tror att planeten bara är vår. Den är även alla djurens och växternas - minst, om inte MER än vår! Jag är så otroligt trött på hur själviska många människor är... som tror att de har rätt till att göra vad de vill på planeten utan att inse vi stör dess balanserande energi och därmed undergräver vår egen existens. Kan inte någon bara skapa en Hitler-gaskammare för alla idioter som går runt på jorden i detta nu? (Med idioter mer jag alla som förstör naturen, dödar djuren och plågar personer). Världen skulle bli en mycket finare plats att leva på då...

Vad tror ni om allt det här? Skulle vara skönt med några lugnande ord mot mina kaos-tankar!

Det finns ingen mening. Det är bara evolution. Tror du inte att vi kommer komma så pass långt att vi kan få fram ett skepp som drivs av solenergi och så vidare som kan föra oss vidare genom rymden inom 1750 miljarder år? Kolla på utvecklingen som skett de senaste 100 åren.

Sen det du tjafsar om meningen med livet. Det har diskuterats i oräkneligt antal trådar. Gör vad fan du vill. Det är meningen med livet.

det jag tycker känns mest konstigt med livet just nu är sanningen att vi kommer att bo i samma miljö som robotar...det känns konstigt att veta att det kommer inträffa väldigt snart. ett samhälle blandat med biologiska människor och robotar. efter det så kommer hybriderna. rätt coolt men ändå skrämmande om något skulle gå snett.

man kanske kommer att kunna överföra medvetandet och personligheten över till en robot, men hur ska det gå utan känslor? vad är en människa utan känslor och vad blir en robot utan känslor = ja en psykopatisk massmördare eller liknande. utvecklingen kan baktända så inåt helvete om det går fel. =P

så finns det ju människor som Dmitry Itskov rysk miljardär, som har en vision om att bli någon slags gud vid år 2045. http://2045.com/ vill man verkligen leva för evigt eller ska man få välja själv när man vill dö?

Finns nog ingen mening med livet, annat än att sprida det. Vi människor kommer säkert dö ut, men vi skulle redan idag kunna sprida bakterier och andra mikroorganismer till andra delar av vårat solsystem, på sikt även till andra solsystem. Människans mening är kanske just det, att sprida livet vidare genom att sprida organismer som kan överleva i årtusenden under simpla förhållanden tills dess de hittar en ny plats att fortplanta sig på och återigen genomgå evolution till högre arter som i sin tur kan sprida dem vidare.

Varför skulle frågan vad meningen med livet är påverkas av att jorden är obebolig om en miljard år?
Levet har ev en mening så länge man lever det, dvs 80-90 år. Därefter spelar det ju ingen roll eftersom livet inte finns längre.

Du tappade mig vid "Fakten kommer från Aftonbladet".

Meningen med livet? Det finns naturligtvis ingen mening med livet. Inget syfte med vår existens. Vi går på denna jord till följd av någonting slumpartat. Men vad gör det egentligen?

Hur hade det påverkat dig och ditt sätt att leva, om du vetat att det funnits ett syfte med att människan kom till? Ingenting hindrar dig från att leva som du vill.12

Vem fan bryr sig om mänskligheten? När jag är död hoppas jag en stor asteroid dödar hela mänskligheten.

Bättre källa: http://www.sciencedaily.com/releases/2013/09/130918211434.htm

Inget för KM&G. Vi testar med Filosofi även om det ju inte direkt är en unik tanke/fråga i TS

Klimat, miljö och geovetenskap --> Filosofi
/Moderator

När man går från barndomens ovissa dagar och inser att livet faktiskt inte alls är beskaffat så som man tidigare tänkt sig kommer den första chocken. Därefter lugnar man förhoppningsvis ner sig en aning, trots det stora sveket att ingen belyste mänsklighetens obetydliga roll i kosmos redan från början.

Den andra chocken kommer när man inser vilka lustiga typer majoriteten av ens artfränder är.

Hur som helst; personligen har jag inga direkta problem med livets meningslöshet. Däremot blir det extra viktigt att fylla sin tid med någonting substansfyllt, när väl nyfikenheten kring universum i stort har väckts. Därför kan det vara nyttigt att söka sig till likasinnade som hellre diskuterar, säg upptäckten av Higgs boson, än att läsa kändisskvaller. Detta är såklart enligt personlig erfarenhet och inget universellt recept på (måhända illusorisk) mening.

1750 miljoner är en mycket lång tid. Vill du se en mening med den tiden, eller ha ett teleologiskt perspektiv, så är denna långa tid mer än nog för att livet på jorden ska sprida sig till andra platser i universum, och säkra sin fortlevnad. I själva verket torde människor liksom andra intelligenta varelser på andra planeter klara uppgiften på mycket mindre än en miljon år.

I feel you man, I really do.

Jag tycker det är synd att folk sitter här och säger att det inte finns någon mening med livet. Det är verkligen tragiskt. Allt har en mening, Livet och evolutionen i sig har en mening som bidrar till bland annat 6 miljarder mänskliga meningar med sitt liv. Vissa finner sitt kall, andra inte. Men kom inte och säg att vårt liv, vår existens och vår värld inte har någon mening. För då skulle det onekligen inte finnas någonting överhuvudtaget.


Någon här som känner som mig?

Var och en skapar nog lite olika mening i sina liv. För vissa kommer meningen inifrån och för andra är det något som betingats utifrån av den omgivande miljön.

Men jag tror inte det är 1750 miljoner år, snarare ett par hundra år eller lite mer. Eller mycket mindre om vi har otur.