Samlingstråden för etnicitetsförmedling i media

Tråden är uppe i över tusen inlägg varav ett stort antal utgör jämförelser mellan svensk och utländsk medias rapportering av samma händelser. När övergår något från vatt vara ovanligt till att bli vanligt tycker du?

Sedan kan du även förklara hur man på bästa sätt beskriver svensk medias censurtendenser utan att göra det i ett jämförande perspektiv. Det gå naturligtvis men kan du nämna ett sätt som tydligare visar svensk MSMs censur.

Vidare missar du den viktigaste poängen. Det är lätt att förstå att vissa journalister och tidningar anser att etnicitet aldrig är viktigt precis som vissa anser att kön inte har någon betydelse i något sammanhang eller att politiskt hemvist aldrig bör tillmätas betydelse. Men det som gör svensk MSMs censur när det gäller etnicitetsförmedling så uppseendeväckande är att ingen tidning anser att saken ska publiceras. Det är ett stort demokratiskt problem när den s.k. tredje statsmakten undanhåller information som en stor del av folket efterfrågar. Och ännu värre är att när folket vänder sig till alternativmedia för att få den fulla bilden av vad som hänt, blir de beskyllda för att vara rassar och nassar.

den frågan är nog för filosofisk för mig.

identitetspublicering i samband med brott ä rovanligt i Sveriege Det har att göra både med tryckfrihetsförordninges regler om förtal och pressens etiska regler.
Det är också ovanligt i norge som har likannde regler

4.3. Vis respekt for menneskers egenart og identitet, privatliv, rase, nasjonalitet og livssyn. Fremhev ikke personlige og private forhold når dette er saken uvedkommende.

4.7. Vær varsom med bruk av navn og bilde og andre klare identifikasjonstegn på personer som omtales i forbindelse med klanderverdige eller straffbare forhold. Vis særlig varsomhet ved omtale av saker på tidlig stadium av etterforskning, i saker som gjelder unge lovovertredere, og der identifiserende omtale kan føre til urimelig belastning for tredjeperson. Identifisering må begrunnes i et berettiget informasjonsbehov. Det kan eksempelvis være berettiget å identifisere ved overhengende fare for overgrep mot forsvarsløse personer, ved alvorlige og gjentatte kriminelle handlinger, når omtaltes identitet eller samfunnsrolle har klar relevans til de forhold som omtales, eller der identifisering hindrer at uskyldige blir utsatt for uberettiget mistanke.

Som sagt, i den här tråden finns det otaliga exempel där både norsk och dansk media klarat av att förmedla nationalitet, etnisk tillhörighet och religion utan att någon har fällts. Utan att det har blivit raskravaller. Utan att det har byggts gaskammare. Utan att världen har gått under.

Att peka på pressens publicitetsregler är så förbannat ynkligt. Ni tolkar dem som Satan tolkar bibeln, och ni använder dem bara när ni själva tjänar på det. Reglerna säger att ni ska ge korrekta nyheter. Den här tråden, liksom många andra här inne, visar rätt tydligt att så inte är fallet. Reglerna säger att ni ska vara varsamma med bilder så att de inte vilseleder. Hur går det ihop med erat vitpixlande? Reglerna säger att ni ska vara objektiva och lyfta fram flera åsikter. Tillåt mig att skratta.

Ni är för helvete journalister. Eran uppgift är att förmedla sanningen. Ni ska vara folkets ögon och öron. Ni ska bevaka samhället. Ni ska inte mörka, vända och förvränga sanningen så att det passar era egna syften eller politiska intressen. Om det till exempel visar sig att en folkgrupp ligger bakom 99% av alla åldringsrån i Sverige, skriv då för i helvete att den folkgruppen ligger bakom 99% av alla åldringsrån i Sverige. Det är ett problem. Det är eran uppgift att förmedla problemet till folket.

Som Juvenalis skrev redan under romarrikets moraliska förfall: Quis custodiet ipsos custodes? I fallet med svensk media är det uppenbart att ingen har bevakat er på många, många år.

ja det är pressen som tolkar pressens etiska regler. Pressen har nog till och med formulerat dem.

Okej. Det var alltså vad du tog till dig från mitt inlägg? Att få dig att bemöta kritik här inne är lite som att diskutera smarta livsval med en nedpissad sprutnarkoman på Plattan.

ja. jah håller nivån i tråden. om jag lägger in något på en annan nivå så är vi ju direkt tillbaks i att det inte blir kravaler i norge och danmark om de avslöjar identitetn på någon.
Nähä.

Och i sverige i norge och i danmark är namnpublicering undantag. Pressetiken är i stora drag densamma.
Men i nordisk jämförelse går det alltid att hitta ett eller annat exempel som kan vägas mot ett eller annat annat exempel. Det är den här tråden ett exempel på.

Här är en del av de danska pressetiska reglerna.

Meddelelser, der kan krænke privatlivets fred, skal undgås, medmindre klar almen interesse kræver offentlig omtale. Det enkelte menneske har krav på beskyttelse af sin personlige anseelse.

Familiemæssige forhold, race, etnicitet, nationalitet, trosbekendelse, seksuel orientering eller organisationsforhold bør alene nævnes, når det er relevant for sagen.

I så fall tycker jag att du ska fundera på dina ordval i fortsättningen eftersom du just nu påstår saker som tydligen är för filosofiska för att du själv ska kunna bedöma sanningen i dem. Det är svårt att ta dina inlägg på allvar under sådana förhållanden.

för mig är de pressetiska reglerna inte en filosofisk fråga jämfört med när vanligt går över till ovanligt eller tvärtom.
De pressetriska regleran är ganska likartade journalister emellen. Det är vanligt att journalister arbetar för mänskliga rättigheter och mot inskränkthet.

www.ifj.org/
"The journalist shall be alert to the danger of discrimination being furthered by media, and shall do the utmost to avoid facilitating such discriminations based on, among other things, race, sex, sexual orientation, language, religion, political or other opinions, and national and social origins."

"Det är vanligt att journalister arbetar för mänskliga rättigheter och mot inskränkthet."

Hur vore det om ni började jobba med att söka upp och förmedla lite nyheter och reportage? Det där andra kan ni väl lösa som alla andra altruistiska människor gör; Jobba frivilligt inom Amnesty, Svenska Freds, Frälsis eller Greenpeace?

"Okej".

Finns det någon (annan) journalist som kan bemöta mitt inlägg? Hur kommer våra nordiska grannar undan med att publicera etnisk tillhörighet? Varför tassar svenska journalister runt ämnet? Vilka negativa konsekvenser har det fått för Norge och Danmark att man inte mörkar etniciteten? Vad har blivit bättre i Sverige? Om en folkgrupp ligger bakom en stor del av ett visst brott, hur är det då inte relevant att nämna etniciteten? Är de andra länderna som gör rätt, eller är det Sverige som gör fel?

Kom igen nu, journalister. Försvara eran käpphäst.

vi arbetar med att söka upp nyheter och göra reportage under arbetstid. Ddet är det vi är anställda för. Ibland har vi enskida och abretsledningen olika upfattning om hur vi ska prioritera nyheter och reportage.

På fritiden är många journalister upptagna med annat.
apropås ideellta arbete, ett interationellt sammanhang.

http://www.reportrarutangranser.se/


apropås nyheter, inrikes politiskt sammanhang, det är väl bra att sds stabschef linus byund genom tidningen metro får reda på vd en av partiets riksdagsmän sysslar med

http://www.metro.se/nyheter/riksdagsman-gillade-nazistmarsch/Hdzmio!R3UcyeAJoYrHdDlYnEYNsQ/

SVT-text låter oss veta etnicitet på ett offer i USA, varför det är relevant i det här fallet är dock oklart: