Den stora, allmänna opinionsundersökningstråden

Bjereld, statsvetare? Han är aktiv inom sossarnas broderskapsrörelse. Varje bokstav han skriver drivs av vänsteragenda och ta-emot-40-miljoner-flyktingar-idag-agenda. Han har ingen trovärdighet som statsvetare. Överhuvudtaget verkar de flesta statsvetare vara vänsteraktivister i fårakläder. Jenny Madestam är en av de få jag respekterar, inte alltid den vassaste kniven i lådan men uppfriskande neutral i sina funderingar kring SD. Hon har ett fågelperspektiv och ser partierna som aktörer, som brickor i ett spel, och analyserar spelet utan att ta tillfället i akt för att trycka ner åsikter och önsketänkande i vrångstrupen på läsarna.

Jämförelse mellan Bjereld och SCB.
Det är inte så stor skillnad.

Kanske är det så att Bjereld baserar sin prognos utifrån SCBs mätning i maj 2013. Men vilken trovärdighet ligger det i att prognostisera valet i september 2014, utifrån en enskild mätning i maj 2013? Det är ju helt hål i huvudet.

Hade han åtminstone isf gjort det utifrån poll-of-polls vid tidpunkten för denna SCB mätning, så kanske jag hade haft iallafall lite till övers för hans antaganden. Men om det faktiskt är så han resonerat, så nej. Blankt nej.
Som statsvetare förväntar jag mig mer än så. Jag vill inte tro att hans prognos så enkelt kan förklaras. Det måste rimligtvis ligga något annat eller mer bakom.

EDIT: För övrigt är det oerhört trångsynt att göra en prognos baserat enbart utefter nuvarande opinionsvärde. Det ligger i en prognos natur att vilja skatta ett framtida resultat, medan en mätning är en skattning av nuvarande opinion.

Jag kan ju inte svara för Bjerelds åsikt, men att vara återhållsam med att dra slutsatser om ett valresultat byggt på mellanvalsopinion är förmodligen vettigt. Det är ju också så att 7.3 % (skenbar precision, givetvis) är en rejäl ökning från 5.7, och samtidigt inte överraskande långt från 10.

Jag vet inte om jag helt enkelt är för ointelligent för att förstå ditt inlägg, men jag tolkar det fetade som att du antingen menar återhållsam i det prognostiserade opinionsresultatet (1), ELLER återhållsam i att ens försöka sig på en prognos (2).

1. Varför lägger han sig då under medelvärdet i poll-of-polls? Ser han någonting som tyder på en nedgång?
2. Varför ens göra en prognos, om man bör vara återhållsam i mellanvalstid?

Det känns som att Bjereld har noll koll, eller så vill han påverka med självuppfyllande profetior, alternativt siar med vetskap om någonting vi inte ser. 2 av dessa alternativen känns dock osannolika för en statsvetare. Så min fråga är alltså om han ser någonting som tyder på en nedgång?
Jag förstår helt ärligt inte, it does´nt add up.

Förmodligen bedömer han att de som förklarar sig vara Sd-sympatisörer just nu kommer att vara färre på valdagen. Sådant har hänt de flesta partier. Det beror ju på vilket material han har och vilka historiska data som används och om erfarenheter från andra högprofilerade partier pekar i samma riktning. Men man kan ju tänka sig att mellanvalsopinion tenderar att ge höga värden åt småpartier som har en enkel och tydlig politik och att "facit" (för det får vi väl kalla valen, i brist på bättre) skiljer sig, ibland betydligt.

Rimligtvis har han en agenda, precis som 90 % av alla som skriver i denna tråd. Däremot är det en annan agenda.

Bjereld är inte min man i detta, men Oscarssson tar jag på allvar: http://www.henrikoscarsson.com/2013/09/opinionshosten-tar-sin-borjan.html#links

Tack för länken.
Man ser ganska tydligt på hans sida att det är 3 partiers som utmärker sig, när man tittar på mätningarna sedan valet 2010. Moderaterna, socialdemokraterna och sverigedemokraterna. Dessa 3 uppvisar störst avvikelser kring deras valresultat 2010 (svarta linjen).
Av dessa 3, är det endast sverigedemokraterna som ännu inte uppvisat en rejäl nedgång.

Ledsen att krossa dina illusioner med fröken Madestam är en toka av rang.

Fadderfamiljer kan öka integrationen

http://www.expressen.se/ledare/jenny-madestam/ledare-fadderfamiljer-kan-oka-integrationen/

https://www.flashback.org/t2043843

Vi måste prata om mångkultur

http://www.expressen.se/ledare/jenny-madestam/vi-maste-prata-om-mangkultur/

https://www.flashback.org/sp44944702

I Almedalen var det ett statsvetarseminarium med tre statsvetare och två politiker i panelen. Politikerna var Ulf Adelsohn och Mona Sahlin, och båda hade betydligt större koll än de förvirrade statsvetarna som bara upprepade att "allt blir nog som det brukar bli".

Statsvetarna hade dessutom inget grepp om regeringsfrågans komplexitet efter nästa val, medan både Sahlin och Adelsohn förstod mycket väl vad som stod på spel.

Det kan sägas att både Adelsohn och Sahlin trodde på ett riktigt stort SD efter nästa val medan statsvetarna talade om "luft i SD:s opinionssiffror".

(Efter det seminariet försvann det sista lilla av min kvarvarande respekt för den här yrkeskåren.)

Madenstam lider av samma sjuka som alla andra etablissemangsfigurer. Hon är för naiv för att greppa tanken på att vi importerar lassvis med Mellanösternklaner där man exempelvis löser meningsskiljaktigheter med kvinnliga medlemmar genom att statiskt applicera sin kroppstyngd på deras kranier, via undersidan av foten. Hennes uppfattning är att det hela löser sig om vi låter alla vara med - som när barn leker på dagis ungefär.

Endast cyniska och någorlunda garvade människor kan göra neutrala och sakliga analyser av SD, mångkultur och integrationsproblem. De borde bjuda in nån afghan till tevesoffan som tillbringat ett par dygn i talibanska tortyrhålor. Han kommer sätta ner fingret på alla väsentliga punkter om han några minuter på sig, så kan vi skippa alla "förstå sig på"-paneler hädanefter.

/SD-trollet

Jag tror det kan vara lika intressant att då titta på de ungefär jämstora partierna Mp, V och Sd (Likheten är att de är små, de är tydliga och de är profilerade hårt i och mot sina kärnfrågor (jämlikhet, miljö och invandring, typ)).

Då ser man en samvarierad uppgång på två av dem (jan-feb 2012), men med en tillbakagång till någon sorts stabilt "normalvärde". Då skulle man kunna kunna gissa på en liknande förutspådd effekt hos Sd, och då skulle man kanske kunna grunda en nergång till 7 % från 10 % utan större dramatik, helt enkelt med argumentet att det är en normal varians från ett över lång tid stabilt genomsnitt för den typen av partibildning.

Baksidan med att gissa runt variationer för Sd blir då givetvis att man inte har så mycket historik och att Sd är "nytt" och oförutsägbart (minns t ex järnrören, som troligen straffat alla andra partier utom Sd). Däremot är det för tidigt att ställa in Sd i samma fack som statsbärande konstellationer, som Alliansen respektive S. Där kan man inte påstå att Sd platsar.

Åsikter om partierna. Att hon har PK-åsikter är väl närmast en självklarhet. Men hon är mer intresserad av att förstå SD och väljarna för att kunna göra korrekta analyser, än att driva en agenda genom sina analyser. I morgonsofforna efter valet 2010 var hon en av de få som kunde prata om SD utan att det rann nånting brunt ur byxbenen, eftersom hon inte sket på sig av beröringsskräck.