Citat:
Ursprungligen postat av
Fri
Ja, det har de. Se där, du förstår ju när du vill!
I auguusti 1914 stal staten alla pengar som fanns i Sverige (utom mynt av guld och silver som fanns i omlopp). Staten ersatte guldkronan, som var en konkret äganderätt till ett fysiskt föremål, med fiatpengar, alltså bara tomma siffror som hittas på hur som helst av den som har vapenmakt nog att med våld tvinga fram denna plundringsmetod. Fiatpengar är bara kvittona på guldkronorna. Det var det enda som staten lät folk behålla efter attstaten stulit alla deras pengar.
Sedan dess har staten på 100 år ökat mängden SEK med 15000%. Godispriserna har inte ökat 20:fald, de har ökat 150:falt sedan staten stal alla svenskars pengar. Fiatkvitton kostar det ju ingenting att bara falskmynta fram ur tomma intet, bara man har vapenmakten att tvinga folk lyda order att tvingas använda dem. Hur föreställer du dig att det kan förekomma en marknadsränta där ingen tillåts välja fritt, utan alla lider under andras våld? Vad menar du t.ex. att "marknadsräntan" var i Auschwitz?
Saknar fortfarande din redogörtelsde för de dramatiska plötsliga förädnringar i byggande och demografi som härom åren fått bostadspriser att krascha i måjnga länder, bl.a. USA och Spanien, det är ett brett spektrum. Den enda gemensamma nämnarebn för alla bobubblor och bokrascher, är ju statens falskmynteri och ränteförfalskning. Du framhärdaer i förnekandet av detta uppenbara faktum. Det vore intressant att en gång se något argument för din konstiga tes om att räntan är irrelevant för bostadspriser och din tro på att räntan dels är marknadsmässig idag och dels att en marknadsmässig bolåneränta skulle kunna vara 3% under de överskuldsatta förhållanden som vi har idag. har alla människor så väldigt mycket nettosparande över att de gladeligen lånar ut sina i förväg ihoparbetade pengar till en familj som köper en villa i Stockholms län för 4½ miloner kronor? Hur mycket har du själv lånat ut privat av ditt eget sparande till bostadsköpare för 3% (när statens iunflationsmål äter upp 2% av dem)?
Sedär, en klassisk guldmyntsfotförespråkare. Du och Gideon Gono kan hålla handen och hoppas på framtiden.
När det gäller den dramatiska och plötsliga förändringen i byggande och demografi som härom åren fick bostadspriserna att krascha i många länder ,kan jag redogöra för dig i korthet. Vill du ha mer utförlig information rekommenderar jag en av väldigt många böcker i ämnet (till exempel den
här. Du förstår, det var ingen plötslig förändring i byggande. Förändringen pågick ganska länge. Man kan säga att det hela började när den amerikanska federala regeringen fick för sig att alla skulle ha rätt att äga sitt boende, inte bara folk med pengar. I ett till en början informellt samarbete med den privata marknaden såg de via Fannie Mae och Freddie Mac till att det byggdes i fattiga områden och hjälpte fattiga människor få lån. Det var en dålig idé till att börja med, men värre blev det när diverse instrument skapades för att tjäna pengar på den plötsliga tillströmmningen av (indirekt) statligt kapital på husmarknaden. Eftersom kurvan pekade rakt upp, och finansieringen var billig genom dessa outtalad statliga institutioner, byggdes det som aldrig förr… Det byggdes hela villastäder på platser ingen ville bo. Om du åkt bil utanför Florida, så ser du än idag dessa massbyggen. Det fanns ingen brist på bostäder i dessa områden, det byggdes inte för att täcka någon sorts efterfrågan på boende. Det byggdes i spekulationssyfte.Liknande expansioner skedde i Spanien, med statlig intervention.
Och så sprack det hela. Det fanns inte längre några köpare, eftersom de inte trodde på fortsatt uppgång. Och folk som verkligen behövde någonstans att bo valde plötsligt istället något av de många hyresrätter som fanns att tillgå. Just i USA var det extra illa med tanke på deras "Non-recourse loans", där folk lämnade ifrån sig nycklarna, tackade för sig och hyrde ett hus/lägenhet istället.
Idag står hus tomma på många ställen i USA. I Spanien finns hela små byar utan invånare. Det byggdes vida överstigande behovet av bostäder.
Ser du på städer där bostadsbristen varit påtaglig länge och fortfarande är stor, så har "kraschen" mer varit ett litet hack i kurvan. New York har inte haft en krasch. Staden London har inte haft någon krasch. Inte heller Stockholm. Vad har alla dessa gemensamt? Bostadsbrist och för långsamt byggande.