Jag lider av prokrastinering(uppskjutarbeteende).

Haha, grym på detta med! Började plugga på uni för snart 10 år sen men inte fan är jag klar. Fine, var sjukskriven pga operationer ett par år av dem men borde kunnat vara klar för länge sen.
Hade seminarie idag och skulle läsa tre böcker tills dess, 1000 sidor totalt, började kl 16 igår och då är det jävligt tidigt för att vara mig.
Skitjobbigt ibland men hjärnan rationaliserar ju bort saker man måste göra med helt meningslösa ursäkter. "Kan bara plugga när det är ljust ute", "städar inte när det är mörkt", "pluggar inte på helger" etc etc.
Älska alla gånger man suttit i duschen och kramat knäna när det är tenta nästa dag men man kan ändå inte få arslet ur vagnen och göra skiten.

Jag har också det här problemet, både nödvändiga och onödiga saker skjuter jag upp. Mot bättre vetande. även om jag är sjuk väntar jag in i det sista, och oftast har det slutat med ambulansfärd till akuten med outhärdlig magont och andra besvär. Jag rekommenderar alla att t a itu med små och stora problem så snart det bara går, annars blir det värre. Läste en artikelserie om uppskjutar-beteende. Minns ej vad de rekommenderade som lösning, men jag kände verkligen igen mig. Jag sticker lätt huvudet i sanden.... Lättja och oförmåga. Kanske neuropsykiatriska orsaker i botten. Om läraren på någon kurs jag läser säger att det här kan ni ta senare, det är inte bråttom att lämna in, ja då lämnar jag in i sista stund innan jag ska få betyg. Jag är kvicktänkt men ändå långsam.

Nu bor jag i en liten lägenhet. Här måste man vara effektiv, annars blir det Total Mess. Man får diska ständigt, städa ofta och hålla ordning i garderoben. Det är bra för mig, jag får verkligen se till att få saker gjorda när jag har begränsat med utrymme. Jag har det finare nu än när jag bodde större. Vad gäller studier och andra plikter får man anstränga sig även om det tar emot. Man klarar vanligen mer än man vill tro. Och det är ju skönt att bli klar med saker i tid! Ibland behövs förståndiga personer som hjälper till att pusha på, på ett icke anklagande sätt. Jag minns när jag hade konstutställningar; jättejobbigt, så mycket förberedelser och ofta sköt jag upp allt. Men ibland skärpte jag mig, gjorde i ordning allt i god tid och kunde vara helt lugn och förberedd på vernissage-dagen.

Hittade precis ett namn på det jag lidit av hela livet :Prokrastinering. Det innebär en handikappande handlingsförlamning. Den rör sig mest om hushållsarbete men när jag pluggat har den varit lika förödande. Det var dagarna innan som jag kom till skott. Enda gången jag får nåt ordentligt gjort är om nån ska komma (händer mkt sällan) eller när jag ska få mens 1 gång/halvår. (ja nåt är fel där med) Nåt händer med hormonerna där. Jag mår så dåligt av detta och skäms. Ska pröva 30-minuters metoden som stod här nånstans. Behöver hjälp med detta men var vänder man sig?

Ja jösses, det här känner jag verkligen igen. Jag är uppskjutare av rang!

Vet inte hur många gånger jag har försökt piska igång mig själv, kan va ngt enkelt som att posta ett brev eller ngt riktigt allvarligt. Ibland gör jag det, ibland inte.

Gör jag det inte så är jag stressad för att det hänger över mig, gör jag det så har jag ångest för att jag gör det och känner liksom ingen lättnad. Jag vet inte hur det kan bli så..

På jobb, grupparbeten och om vänner behöver hjälp går det bra då är jag minsann inte lat. Man vill ju inte ställa till det för andra.

Har just sökt en högskoleutb på 180p, undrar just hur det ska gå..

Som nämnts tidigare så kan det vara bra att schemalägga saker som att duscha, diska osv men för min del så är det småsaker man lätt skjuter upp och dessa är svåra att scemalägga.

Men något jag kom på nu som man skulle kunna göra är att scemalägga en timme varje dag till att göra alla småsaker som behöver göras. Blir man färdig efter 5 minuter så ger man sig själv en klapp på axeln och kan ta ledigt och roa sig resten av tiden. På sätt ser man till att hålla det.

Har det blivit bättre för någon? För mig är det samma problem. Men igår sa jag till mig själv att jag ska plugga (som alla andra gånger, men senare skjutit upp, hoppat över..) och då ställde jag ner datorn på golvet och drog ut alla sladdar. Det funkade faktiskt, för då fanns det inget annat som jag kunde göra in mitt rum. Det som är tråkigt är att jag behöver en bra miniräknare. Och det finns bara på datorn..

Har hör att många rekommenderar att skriva upp vad man ska göra. Hur gör ni då? Skriver ni exakta tider när ni ska göra saker?

Har ni märkt av någon skillnad när ni slutat med kaffe?

Jag har själv lidit svårt av fenomenet. Dock ser jag det i backspegeln endast som ett symptom på låg självkänsla och kass självbild/självkännedom. Visst kan det vara en bra idé att försöka tvinga sig själv att göra saker som man annars hade skjutit upp men tro inte att det är en genväg till bättre mående. I dagsläget följer jag devisen "skjut inte upp till i morgon det du kan göra redan idag". Det funkar utmärkt men är mer en stor bonus i mitt förbättrade psyke än något sjukdomstillstånd i sig som jag lyckats bli kvitt. Det är hur som helst så jag upplevt det.

Tänkte jag skulle söka hjälp. Är det vårdcentralen man ska kontakta?

FB verkar ju inte hjälpa, finns bara andra som skjutit upp det. Till imorgon.

Prova få en rek till VP i så fall, VC kan nog inte sånt, vet inte vilket piller om hjälper mot beslutsångest. Kanske nån KBT eller nåt men VP är där du ska snoka. Remissen får du dock ifrån VC så... Bit i det sura äpplet. Kan vara riktiga pappskallar på VC. Men var tålmodig, DOCK skjut inte upp det. Hehe (kunde inte hålla mig). Dom fattar inte allt. Rekordet när jag ville ha en Psyk kontakt var nästan ett år. Dom är inte snabba heller. Sen när dom ringde tillbaka så sa jag, nej jag har fixat det själv. tur att jag inte var suicidial i alla fall. Då hade jag nog inte svarat.

Jag känner igen mig i mycket av det som skrivits i den här tråden. Prokrastinering har orsakat stora problem för mig i livet. Min lägenhet är en stinkande svinstia 95 % av tiden pga att jag ständigt skjuter upp precis allt. Jag gör en riktig storstädning av hela lägenheten då och då. Sen gör jag absolut ingenting vad gäller städning tills nästa storstädning. Kan gå 2-3 månader mellan städningarna. Tappar jag något på golvet tar jag inte upp det utan låter det ligga där tills nästa storstädning. Då är golvet oftast fullt av papper, kuvert, brödsmulor, spilld mjölk och annat. Matrester kan stå framme i veckor och börja mögla.

Förutom detta så har jag hoppat av två högskoleutbildningar pga att jag sköt upp pluggandet till sista kvällen varje gång. Det höll till slut inte. Ca 100 000 kr i studieskulder utan att ha kommit någonvart.

Jag har dragit på mig mängder med påminnelseavgifter genom åren pga att jag skjutit upp att betala räkningarna. Tre betalningsanmärkningar. Har varit arbetslös sen jag sist hoppade av studierna (ca 1½ år sen). För att få pengar från försäkringskassan måste jag lämna in ett papper ett visst datum varje månad för att få pengar den 25:e. Även detta har jag givetvis skjutit upp ca 90 % av månaderna jag varit arbetslös, vilket resulterat i att pengarna kommit in för sent vilket i sin tur lett till att jag inte kunnat betala räkningar i tid.

Har sen jag var 18 tänkt börja övningsköra och på sikt ta körkort. Är idag 25 och har ännu inte övningskört en enda gång. Kom en gång så långt att jag kom för mig att skicka efter några blanketter från trafikverket. Men att fylla i dem och skicka in blev aldrig av. Det var fyra år sen.

När jag har tider att passa så skjuter jag även upp att gå hemifrån till allra sista minuten jag bör gå för att hinna i tid. Ofta så misslyckas jag dock med det och kommer iväg senare än så. Detta resulterar i att jag så gott som varje gång jag har en tid att passa måste springa hela vägen dit jag ska för att komma i tid. Ibland hinner jag precis. Ibland kommer jag försent. Det är ytterst sällan jag går i lugn och ro dit jag ska om jag har en tid att passa. Värst är det på morgonen där jag snoozar in i det sista. Oftast för länge.

Tänkte skriva om mina problem, men jag tar det en annan gång.

Testa att börja med en dagbok, håll koll på vad du gör varje dag, kanske hjälper dig att inse bättre än att bara ha det någonstans i huvudet.