Citat:
Ursprungligen postat av
Enoch.Thulin
I Australien vann just dom konservativa, på vallöften om att minska biståndet, satsa på försvaret och skärpa reglerna för asylsökande. Kanske är det en global vind som blåser.
Jag postade idag några inlägg om utvecklingen i Norge, Danmark och Finland i den allmänna opinionstråden. Utifrån senaste valresultaten och nyligen publicerade opinonsundersökningar drog jag slutsatsen att borgerliga partierna verkar stärka sin position i Danmark och inte minst i Finland, samt även Höyre i Norge, förutsatt att de nu inte är som de svenska moderaterna, d.v.s. icke-borgerligt, socialliberalt parti som stödjer kulturmarxistisk propaganda. Förvisso har Samlingspartiet gått lite bakåt i Finland, men samtidigt har finska Centern gått kraftig framåt. Samtidigt backar sossarna en aning i Norge och förefaller vara i mer eller mindre i fritt fall i Danmark och inte minst Finland.
Ovanpå detta kommer de partier som har i sin nuvarande form ifrågasatt politisk konsensus, men i övrigt kan skilja sig åt rätt mycket, d.v.s. de våldsamt växande Sverigedemokraterna, Fremskrittspartiet, Dansk Folkeparti och Sannfinländarna. Förvisso går det inte bli klok på SD:s opinionssiffror då de av någon anledning skiljer sig beroende på vem som utför mätningen, samt Fremskrittspartiet har förvisso växt starkt, men å andra sidan endast i förhållande till senaste valresultatet, för de har legat på samma populäritetssiffror tidigare. I vilket fall har Fremskrittspartiet varit en betydande politisk aktör i Norge och är landets tredje största parti. Dansk Folkeparti har ökat kraftigt i opinionsundersökningarna och är idag Danmarks näst största parti, med klart högre stöd i opinionsundersökningen än sossarna, samt i senaste partibarometern från Finland delade Sannfinländarna andra platsen med borgerliga Samlingspartiet, med Centern på första plats och sossarna först på fjärde plats.
En annan sak som stack ut, förutom sossarnas generella förluster, var att klassiska vänsterpartier verkar vara på tillbakagång, medan kulturmarxistiska partier ā la svenska MP verkar vara på frammarch (undantaget för detta är t.ex. de märkliga svenska allianspartierna och de sossepartier som har anammat den postmarxistiska agendan fullt ut). En annan sak som stack ut var att kristdemokratiska partier antingen har försvunnit (Danmark) eller ligger strax över eller under 4%. Trenden förefaller vara negativ.
Om Sveriges politiska utveckling har något som helst samband med de nordiska grannländernas, så ser det kanske inte så ljust ut för de svenska sossarna trots allt, samtidigt som rent kulturmarxistiska partier som MP (och även V?) verkar gå framåt? Kristdemokraterna förefaller hålla på att försvinna, samtidigt som de partier som ifrågasätter politisk konsensus och ett uppfattat tystande av medborgardebatt i viktiga frågor ser ut att fortsätta framåt efter att ha bokstavlingen exploderat från ett liv i skymundan till att bli bland de största partierna. Dessutom ses det inte som kontroversiellt att samarbeta med Sannfinländarna i Finland och de hade kunnat vara med redan i nuvarande samlingsregeringen om de hade kompromissat på ett par punkter. Förvisso är det hela 2 år kvar till valen i Danmark, men enligt opinionsundersökningarna skulle åtminstone nu en högerregering med Dansk Folkeparti få solklar majoritet och frågan är om det verkligen vore så kontroversiellt i Danmark? Även den norska regeringen ledd av sossarna har backat i opinionsmätningarna och är kanske inte längre i majoritet.
Dock är det svårt att veta vad man skall läsa in av det i Sverige, då vårt land samtidigt är minst lika befriat från riktiga vänster- och högerpartier som Norge, samtidigt som inget av de andra länderna visar upp lika totalitära drag som vårt land. Sverige är nästan lite som en enpartistat där partiets fraktioner utgör hela regeringen, huvudsakliga delen av oppositionen, samt allt annat i landet är underställt dessa. Förvisso finns det ett litet oppositionsparti, men de utsätts för allt från politiskt våld som har illa dold stöd från enpartistaten till att hela offentligheten är fylld med propaganda som legitimerar enpartistatens existens och förföljandet av det lilla oppositionspartiet och alla dess tänkbara sympatisörer. Om inget annat, så hoppas jag i alla fall på att få hit internationella valobservatörer till valet 2014.