Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Ju mer trångt det blir på planeten desto mer groll, problem och överbefolkning blir det i tredje världen, och desto fler av dem kommer att spilla över hit. Så visst kommer väst att bygga högre och högre murar för att hålla The Walking Dead utanför, samtidigt som rörligheten ökar innanför. Och förr eller senare kommer resten av väst att rikta blickarna mot Sverige och undra när vi ska täppa till det enda återstående hålet. Finland har haft sin mur rest hela tiden, Danmark har rest sin och Norge börjar resa sin nästa vecka när FrP tar steget in i regeringen. Med Nordenpistolen, EU-pistolen och SD-pistolen riktade mot sjuklöverns tinning blir det svårt att fortsätta kaxa upp sig som trotsiga dagisbarn.

Ja, jag glömde faktiskt bort 90-talet, utan tänkte på 70-talet då borgarna också regerade.

En stor anledning till att M är så stora är just att de gått så otroligt mycket till mitten, ja näst intill mot vänstern, så att de traditionella mittpartierna har tappat röster till just M. Om man har två exakt lika hästar att välja på så väljer man den vinnande hästen, oftast den som leder, vilket förklarar Ms framgång. De traditionella M-väljarna ser nu att M är väldigt mycket vänster, men förstår ändå att det är kravet för att få vara i regeringsposition, men det tapp vi ser har troligen gått till SD.

Exakt samma strategi är det som vi nu ser från SD, där de söker sympatisörer från mitten. Efter valet 2010, där SD fick ~6% av rösterna, så har det varit lätt för media och andra partier att hävda att 94% inte är högerextrema rasister. Lyckas man att bli det 3:e största partiet i nästa val, med mer än 10-12% av rösterna, vilket det ser ut som nu, så blir det inte lika lätt att säga att var 8:e svensk är nynazist, det förstår alla att det är orimligt.

Så var det förr,men nu har tom gråssossarna insett att man inte kan lita på media längre.
Inget vetttigt folk går på sån här skit längre,men kanske journalister och politiker,för dom verkar ju leva på någon annan planet.

Allt under 20% är ett totalt misslyckande!!

När det gäller Bradley-effekten (den omvända) så finns det dessutom antagligen två motsatta tendenser, varav jag misstänker att telefoninstituteten bara tar hänsyn till det första:

Å ena sidan så "normaliseras" ett parti som SD enligt ett europeiskt mönster. Jimmie blir en avdramatiserad del av vardagen liksom Kjaersgaard, Farage och Le Pen i andra länder. Resultat: minskad omvänd Bradley, mindre behov av korrektur 2013 än 2010.

Å andra sidan får man anta att den hälft av sympatisörer som tillkommit sedan 2010 är ännu ängsligare än den hårda kärnan innan det valet. Marginalväljaren är ännu oroligare för åsiktsregistrering, utfrysning, konsekvenser i arbetet, osv. Detta hänger ihop med det unika svenska debattklimatet. I Danmark var mobbingen aldrig så extrem och den minskade med tiden. I Sverige har tonen tvärtom skärpts ytterligare, SD är numera ett "fascistiskt" parti, förutom järnrör och all annan smutskastning.

Etablissemanget i Sverige försökte också ge SD mer skuld för Breivik än Stoltenberg någonsin skulle drömma om att beskylla FrP i Norge, trots att Breivik ju varit ungdomsmedlem där. Hets- och hotnivån är fortsatt mycket hög i Sverige - detta bör göra att den omvända Bradley-effekten är fortsatt hög, kanske högre för dagens marginalväljare än marginalväljaren 2010.

SCB verkar t ex helt bortse från detta när de omviktat SD så att skämsfaktorn nästan är borta, samtidigt som den skattades till nästan 100% 2010. Med oförändrad viktning hade senaste SCB som bekant visat över 12%.

Jag har personligen släppt det där med omvänd Bradley helt. Överskattande institut med självrekryterande webpaneler tar ut underskattande institut med endast telefonintervjuer och Wolodarski-förhållningsorder, och nånstans mitt emellan Sentio/YouGov/UM och Sifo/Ipsos/SCB ligger det realistiska valresultatet, alltså där status.st och Svensk Opinion snittar nu. Mellan 11-15% blir det, det vågar jag sätta hatten på redan nu, med reservation för wildcard-faktorn slutdebatterna i TV som är ett helt oskrivet blad i SD:s historia.

Sant. Men i de debatten/samtal som har varit så är min uppfattning att Jimmie har klarat sig väldigt bra. Tänker på ex hans debatter med Pekgul, Centertanten (haha har redan glömt bort henne! Hon innan Lööf), Sahlin osv...

Om de andra partierna visar hat eller aggressivitet mot SD kommer det att ge motsatt effekt hos tittarna. Det gäller att avväpna SD genom att använda vita lögner och halvsanningar... (ex. En person som föds i Sverige kostar samhället i snitt 2 miljoner kronorl tills de fyllt 18 år. Tänk vad vi alla tjänar på att en 17-årig, driftig och nyfiken afghansk tjej kommer hit och vetgirigt tar till sig kunskap. Vi tjänar nästan 2 miljoner på det Jimmie! Varför är ni i SD emot att vårt samhälle ska spara pengar? Varför vill ni inte att den afghanska kunskapstörstande blivande ingenjören ska komma hit?)

Jag är övertygad om att vi kommer få se mer än sedvanlig ökning den närmsta framtiden, ketchupeffekten kommer - va så lugn, dels är det supervalår med kyrkoval och EU-val vilket kommer innebära positiv exponering för SD då dom med stor sannolikhet kommer att öka rejält i båda, givetvis blir det också mer exponering i tv-rutan och tidningar i och med att dom numera sitter i riksdagen. Sist men inte minst så har dom helt andra resurser att bedriva valkampanjen nu, räknade just ut att dom kommer att få in två miljoner kr bara i medlemsavgifter: 10.000 x 200 (förmodligen ännu mer kommer det bli)

Jag skulle bli mycket förvånad om SD fick under 15% i valet, i Norge är det snart val och Frp ökade med 4,2% i senaste mätningen - tyder lite på att folk tänker till lite mer när allvaret börjar närma sig. Det kommer garanterat hända här med, det har såtts ett frö i dom flesta svenskar som ligger och gror i bakhuvudet så när allvaret närmar sig även här så kommer minnena om Husby, Mariannelund, kortedala, böneutropet, hijap-uppropet, fri sjukvård till illegala, PUT åt samtliga Syrier osv osv. väckas till liv i den slumrande svenskens medvetande.

Vi Sverigevänner har alla anledningar i världen att se positivt på framtiden och den politiska utvecklingen, såväl i Norden som i Europa går nationalismen framåt som ett ostoppbart ånglok och manglar allt i dess väg, SD kommer knappast vara ett undantag, jag tror snarare att dom kommer bli ännu mer framgångsrika tack vare den unika polariseringen och medieklimatet vi har här - när det väl släpper då kommer det göras med besked

Han har även tryckt till Romson och Reinfeldt med "om jag åker tunnelbana i Tokyo, är jag då japan?" och "det duger inte att spela 'we shall overcome' på fiol när huvudstaden i vårt rike brinner". Reinfeldt kan sätta sig på de flesta men jag har aldrig sett honom tvåla till Åkesson, han försätts i affekt, flackar med blicken och ger dåliga svar som den uppmärksamme ser uppenbara hål i (som att hävda att Åkesson skyller allt på invandrarna när han just skyllt allt på Reinfeldt själv). Invandringsfrågan är kryptonit för Reinfeldt, den strålar bort hans aura av statsmannamässighet och gör honom till en osäker tonåring.
Jag är mer försiktig och sätter 15% som övre gräns i valet, mest för att jag tror att blockstriden kan bli så jämn att den överskuggar andra prioriteringar, samt att andelen väljare som tycker att invandringsfrågan är akut växer väldigt långsamt. Enligt mångfaldsbarometern har 1/3 av svenskarna aldrig haft att göra med utomeuropeiska invandrare i vardagen. Innan deras skyddsbarriärer har eroderats bort så mycket att de upplever frågan som akut har det gått 25 år.

JÅ har många verbala smash på volley, och Nero-liknelsen håller jag som en av absoluta favoriterna. Kanske är det så enkelt att FR vet att JÅ har rätt på alla punkter men han måste debattera och försvara något han själv vet är fel. Det känns nästan så. Hur lätt skulle man själv i längden kunna försvara invandringen (eller vad som helst) om man är övertygad om att det är katastrof för ekonomi och befolkning. Om han får leva så länge att han kan skriva sina memoarer vore det intressant att om 30 år få läsa hur han resonerade idag. Men han har så mycket blod på sina händer och är ansvarig för så mycket tragedi och elände att jag tror någon gör en Palme på honom innan han hinner lämna landet. Synd för jag tycker han ska få sitta l i v s t i d i fängelse för landsförräderi.

Jag postade idag några inlägg om utvecklingen i Norge, Danmark och Finland i den allmänna opinionstråden. Utifrån senaste valresultaten och nyligen publicerade opinonsundersökningar drog jag slutsatsen att borgerliga partierna verkar stärka sin position i Danmark och inte minst i Finland, samt även Höyre i Norge, förutsatt att de nu inte är som de svenska moderaterna, d.v.s. icke-borgerligt, socialliberalt parti som stödjer kulturmarxistisk propaganda. Förvisso har Samlingspartiet gått lite bakåt i Finland, men samtidigt har finska Centern gått kraftig framåt. Samtidigt backar sossarna en aning i Norge och förefaller vara i mer eller mindre i fritt fall i Danmark och inte minst Finland.

Ovanpå detta kommer de partier som har i sin nuvarande form ifrågasatt politisk konsensus, men i övrigt kan skilja sig åt rätt mycket, d.v.s. de våldsamt växande Sverigedemokraterna, Fremskrittspartiet, Dansk Folkeparti och Sannfinländarna. Förvisso går det inte bli klok på SD:s opinionssiffror då de av någon anledning skiljer sig beroende på vem som utför mätningen, samt Fremskrittspartiet har förvisso växt starkt, men å andra sidan endast i förhållande till senaste valresultatet, för de har legat på samma populäritetssiffror tidigare. I vilket fall har Fremskrittspartiet varit en betydande politisk aktör i Norge och är landets tredje största parti. Dansk Folkeparti har ökat kraftigt i opinionsundersökningarna och är idag Danmarks näst största parti, med klart högre stöd i opinionsundersökningen än sossarna, samt i senaste partibarometern från Finland delade Sannfinländarna andra platsen med borgerliga Samlingspartiet, med Centern på första plats och sossarna först på fjärde plats.

En annan sak som stack ut, förutom sossarnas generella förluster, var att klassiska vänsterpartier verkar vara på tillbakagång, medan kulturmarxistiska partier à la svenska MP verkar vara på frammarch (undantaget för detta är t.ex. de märkliga svenska allianspartierna och de sossepartier som har anammat den postmarxistiska agendan fullt ut). En annan sak som stack ut var att kristdemokratiska partier antingen har försvunnit (Danmark) eller ligger strax över eller under 4%. Trenden förefaller vara negativ.

Om Sveriges politiska utveckling har något som helst samband med de nordiska grannländernas, så ser det kanske inte så ljust ut för de svenska sossarna trots allt, samtidigt som rent kulturmarxistiska partier som MP (och även V?) verkar gå framåt? Kristdemokraterna förefaller hålla på att försvinna, samtidigt som de partier som ifrågasätter politisk konsensus och ett uppfattat tystande av medborgardebatt i viktiga frågor ser ut att fortsätta framåt efter att ha bokstavlingen exploderat från ett liv i skymundan till att bli bland de största partierna. Dessutom ses det inte som kontroversiellt att samarbeta med Sannfinländarna i Finland och de hade kunnat vara med redan i nuvarande samlingsregeringen om de hade kompromissat på ett par punkter. Förvisso är det hela 2 år kvar till valen i Danmark, men enligt opinionsundersökningarna skulle åtminstone nu en högerregering med Dansk Folkeparti få solklar majoritet och frågan är om det verkligen vore så kontroversiellt i Danmark? Även den norska regeringen ledd av sossarna har backat i opinionsmätningarna och är kanske inte längre i majoritet.

Dock är det svårt att veta vad man skall läsa in av det i Sverige, då vårt land samtidigt är minst lika befriat från riktiga vänster- och högerpartier som Norge, samtidigt som inget av de andra länderna visar upp lika totalitära drag som vårt land. Sverige är nästan lite som en enpartistat där partiets fraktioner utgör hela regeringen, huvudsakliga delen av oppositionen, samt allt annat i landet är underställt dessa. Förvisso finns det ett litet oppositionsparti, men de utsätts för allt från politiskt våld som har illa dold stöd från enpartistaten till att hela offentligheten är fylld med propaganda som legitimerar enpartistatens existens och förföljandet av det lilla oppositionspartiet och alla dess tänkbara sympatisörer. Om inget annat, så hoppas jag i alla fall på att få hit internationella valobservatörer till valet 2014.

I förbigående vore det inte minst i alla SD-anhängares intresse att starta en namninsamling på nätet om att kräva internationella valobservatörer som sedan kan ges till t.ex. OSSE. Dock bör det givetvis inte ske i SD:s namn (det finns stöd för valobservatörer även hos politiska anhängare av partier utanför riksdagen).