Konflikten i Syrien

Det är just vad Assad inte har. Manskap.

Han kan ju inte ens återerövra stadsdelar i Damaskus!

Om du tänker dig siffran på 50 000 döda regeringssoldater sedan upproret började, och om du då tänker dig en 100 000 skadade (en pro-regering skrev för ett år sedan att dem hade 50 000 skadade) och tänk dig då in att många sunni i armén har defekterat eller lagt ner sina vapen.

Du ser varför Assad var tvungen att skapa en ny armé (NDF) kalla på Hezbollah som skickade tusentals soldater till Syrien samt olika Irakiska miliser som strider i Damaskus.

Vad gäller Väst har dem genuint inte velat intervenera. Men jag tror att även om man inte vill intervenera så kan man bara inte blunda för kemiska vapen.

Sen så är inte rebellerna så oense som du får det att låta. Dem enda konflikterna som existerar är mellan vissa grupper och ISIS. Och det är små, lokala konflikter.

Sen existerar "söndra och härska" mentalitet hos Väst, ingen förnekar det. Jag skrev om det tidigare i tråden att dem är som gamar. Alltså väntar på en regering tills den är svag och sen ser dem sin chans.

Däremot tror jag nog att båda kan hålla med om att det inte kommer ske en markinvasion, ingen vill det och Libyen scenario kommer räcka mer än väl (om målet är störtande av regering).

Någonting står inte rätt till i Assads huvud.

Idag talas det om att regeringen utfört 50 stycken bombräd mot en liten stad i Idlib provinsen (Ariha) som rebellerna erövrade igår. En liten stad blev utsatt för 50 stycken flygbombattacker!

Och detta tjänar inget militärt syfte än att kollektivt straffa en stad för denna staden förlorade man i strid.

Det är tydligt att Assad nu inte bryr sig om intervention, det såg vi i kemiska attacken men folk som stödjer massa konspirationsteorier här på forumet bör veta vad för sorts regering vi snackar om och att hot om intervention nu inte stoppar Assad från att ta till allt vad han har. Situationen har ett sådant läge att han helt enkelt måste göra det om han vill vinna kriget och då spelar det ingen roll för honom om det sker intervention på grund av användandet av kemiska vapen.

Från orginalkällan:
http://www.independent.co.uk/news/world/middle-east/syria-air-attacks-loom-as-britain-and-us-pledge-to-use-force-within-two-weeks-8784435.html

Intressant - man har alltså släppt idén om nödvändigheten att få med sig ryssarna och FN. Inspetörernas resultat bryr man sig heller inte om.

Naturligtvis inte vill jag inte se civila dödsoffer, det är ju uppenbart. Men alla AQ som dör och att regimen försvagas är inte en nackdel.

Nu blev det en annan fråga, men jag ska försöka ge min syn på en eventuell fred. Konflikten är mycket komplicerad. Båda FN sändebuden har lämnat sina uppdrag, av förståeliga skäl. Din fråga är svår att besvara, men en politisk lösning är fortfarande möjlig.

Varken Assad eller FSA kan lägga ned sina vapen hur som helst, speciellt inte Assad med tanke på alawiternas situation och hans ställning som representant för regeringen. För FSA går det inte heller, de är etablerade och har ett starkt mål att få bort Assad, död. Det uppstår självklart problem när bägge sidorna hatar varandra så mycket att de inte kan sitta vid samma bord. Hur skall konflikten kunna lösas politiskt?

Idag, när jag såg klippet på hur de tre oskyldiga syriska lastbilschaufförerna, kallblodigt, avrättades p.g.a. deras tro började jag själv fundera. Hur ska denna konflikt få ett slut om man avrättar en oskyldig människa p.g.a dennes tro. Jag vet inte bernad_law.

Jag vet inte. Alternativen är få, osäkra och mycket svåra att genomföra. Jag förespråkar dock likt Regulus någon slags fredsplan, där första kriteriumet är vapenstillestånd mellan de reguljära styrkorna och FSA. Detta vapenstillestånd kan vara lokalt, gata för gata eller stad för stad. Den behöver inte gälla alla brigader, i hela Syrien. Det går inte att få med alla, med tanke på hur splittrad oppositionen är, för att inte tala om al-Qaida. Det är här jag ser det största problemet. Hur ska fredsplanen formas därefter? Den väpnade oppositionen har ingen representant, utan enbart ett enskilt mål, bort med Assad, därefter har de alla egna intressen. Regeringen kan inte offra Assad, för det hade i teorin inneburit en förlust. Det är här världssamfundet kommer in. Det är nu världsmakterna måste strypa det militära och ekonomiska stödet till regeringen och rebellerna, för att sedan tvinga de till en politisk lösning, där kompromisser med parlament och regering kan ske, fram till ett presidentval. Lokalt kan även brigadledare och befälhavare träffas i "neutrala" zoner, för att upprätthålla freden under tiden då förhandlingar sker.

Då rebellerna inte är en enhet, utan flera kan ovanstående bli svårt att genomföra, men det finns fortfarande en chans att regeringen och delar av oppositionen kommer överens om något, vilket kan få andra att haka på. Jag vet att många inte hade varit nöjda med min s.k. kompromiss, då regeringen är legitim och inte ska behöva göra en sådan kompromiss, men problemet är att detta elände gått för långt. Det krävs uppoffringar för att få slut på eländet, en militär seger kan inte ske för någon sida. Jag är beredd att stödja en plan där regeringen kan tänkas förlora en del av sin politiska legitimitet, för Syrien.

Planen är svår att genomföra, men om omvärlden lägger ned sina politiska, religiösa, sekteristiska och ekonomiska intressen i Syrien kan denna konflikt gå att lösa politiskt. Det är därför jag blir less på alla stater som ständigt ska splittra syrierna, vilja förlänga konflikten och se fler syrier döda. Nej, det är bäst om dessa stater koncist ställer sig på samma sida och stödjer en fredsplan, utan att tänka på vad de har att förlora.

Varje syrisk mor som förlorat en son i detta krig har förlorat mer än dessa stater någonsin skulle förlora på en fred som inte varit i deras intressen.

Nej, det tror jag inte. Det är allstå samma 40 minuters samtal med Obama som The Guardian redan rapporterat om, och det faktum att Cameron sedan snackat med Hollande under söndagen ändrar inte på någonting. Det är Obama som bestämmer, och vad Cameron och Hollande tycker saknar helt betydelse.

Detta fann jag dock intressant:

They added that any attack would not be intended to sway the military balance between Assad forces and they Syrian opposition. “This is not about trying to shape the outcome of the Syrian conflict by military means.“

Man frågar sig vad det är som (eventuellt) planeras i så fall? En rent symbolisk bombning av några enstaka mål som inte påverkar krigets förlopp?

Vad har du emot Syriens regering?

Nu blev det en annan fråga, men jag ska försöka ge min syn på en eventuell fred. Konflikten är mycket komplicerad. Båda FN sändebuden har lämnat sina uppdrag, av förståeliga skäl. Din fråga är svår att besvara, men en politisk lösning är fortfarande möjlig.

Varken Assad eller FSA kan lägga ned sina vapen hur som helst, speciellt inte Assad med tanke på alawiternas situation och hans ställning som representant för regeringen. För FSA går det inte heller, de är etablerade och har ett starkt mål att få bort Assad, död. Det uppstår självklart problem när bägge sidorna hatar varandra så mycket att de inte kan sitta vid samma bord. Hur skall konflikten kunna lösas politiskt?

Idag, när jag såg klippet på hur de tre oskyldiga syriska lastbilschaufförerna, kallblodigt, avrättades p.g.a. deras tro började jag själv fundera. Hur ska denna konflikt få ett slut om man avrättar en oskyldig människa p.g.a dennes tro. Jag vet inte bernad_law.

Jag vet inte. Alternativen är få, osäkra och mycket svåra att genomföra. Jag förespråkar dock likt Regulus någon slags fredsplan, där första kriteriumet är vapenstillestånd mellan de reguljära styrkorna och FSA. Detta vapenstillestånd kan vara lokalt, gata för gata eller stad för stad. Den behöver inte gälla alla brigader, i hela Syrien. Det går inte att få med alla, med tanke på hur splittrad oppositionen är, för att inte tala om al-Qaida. Det är här jag ser det största problemet. Hur ska fredsplanen formas därefter? Den väpnade oppositionen har ingen representant, utan enbart ett enskilt mål, bort med Assad, därefter har de alla egna intressen. Regeringen kan inte offra Assad, för det hade i teorin inneburit en förlust. Det är här världssamfundet kommer in. Det är nu världsmakterna måste strypa det militära och ekonomiska stödet till regeringen och rebellerna, för att sedan tvinga de till en politisk lösning, där kompromisser med parlament och regering kan ske, fram till ett presidentval. Lokalt kan även brigadledare och befälhavare träffas i "neutrala" zoner, för att upprätthålla freden under tiden då förhandlingar sker.

Då rebellerna inte är en enhet, utan flera kan ovanstående bli svårt att genomföra, men det finns fortfarande en chans att regeringen och delar av oppositionen kommer överens om något, vilket kan få andra att haka på. Jag vet att många inte hade varit nöjda med min s.k. kompromiss, då regeringen är legitim och inte ska behöva göra en sådan kompromiss, men problemet är att detta elände gått för långt. Det krävs uppoffringar för att få slut på eländet, en militär seger kan inte ske för någon sida. Jag är beredd att stödja en plan där regeringen kan tänkas förlora en del av sin politiska legitimitet, för Syrien. En lösning på konflikten kan enbart ske då bägge parterna går ut från rummet, lika missnöjda.

Planen är svår att genomföra, men om omvärlden lägger ned sina politiska, religiösa, sekteristiska och ekonomiska intressen i Syrien kan denna konflikt gå att lösa politiskt. Det är därför jag blir less på alla stater och individer som ständigt ska splittra syrierna, vilja förlänga konflikten och se fler syrier döda. Nej, det är bäst om dessa stater koncist ställer sig på samma sida och stödjer en fredsplan, utan att tänka på vad de har att förlora.

Varje syrisk mor som förlorat en son i detta krig har förlorat mer än dessa stater någonsin skulle förlora på en fred som inte varit i deras intressen.

De ska väl visa vem som bestämmer. Flyganfall av några mål - en markering. Det är tydligen viktigt att visa att man inte ostraffat mot Syriens vänners önskemål använder kemiska vapen. Att civila dog en fruktansvärd till följd av vapnen verkar mindre viktigt.

Edit:
Om de lyckas få med sig större delen av världssamfundet för att genomföra detta kan de sedan gå längre. De går väl så långt de kan utan att riskera full konfrontation med Ryssland eller Iran - eller tills krigströtta amerikaner säger nej.

Man har haft en offensiv ända sedan i Maj månad i Damaskus området.

Men sedan kemattacken så har man gått in med inställning allt eller inget. Det vill säga man går in med exakt allt man har utan fruktan för intervention (anledning till varför man vågade sig på en kemattack.

Tuff kille den där Assad....ja jisses det är lätt för dig att vara sarkastisk i din trygga tillvaro.

Men vi i väst har ju lyckats med det så
någon gång skall väl MÖ också lyckas kan man tycka.

Japp han är tuff , flera av världens mäktigaste länder vill se han död , idioter från 80 länder åker till Syrien för att kriga och ändå är han hur lugn som helst , han sagt att han är redo att dö i Syrien om det behövs så alla som skriver at han är rädd kan dra åt helvete.