Citat:
Ursprungligen postat av
bernad_law
Naturligtvis förstår jag det. Men till vilket pris är du beredd på fred?
Vill du att Assad lägger ner vapnen helt ovillkorligt om det blev fred?
Nu blev det en annan fråga, men jag ska försöka ge min syn på en eventuell fred. Konflikten är mycket komplicerad. Båda FN sändebuden har lämnat sina uppdrag, av förståeliga skäl. Din fråga är svår att besvara, men en politisk lösning är fortfarande möjlig.
Varken Assad eller FSA kan lägga ned sina vapen hur som helst, speciellt inte Assad med tanke på alawiternas situation och hans ställning som representant för regeringen. För FSA går det inte heller, de är etablerade och har ett starkt mål att få bort Assad, död. Det uppstår självklart problem när bägge sidorna hatar varandra så mycket att de inte kan sitta vid samma bord. Hur skall konflikten kunna lösas politiskt?
Idag, när jag såg klippet på hur de tre oskyldiga syriska lastbilschaufförerna, kallblodigt, avrättades p.g.a. deras tro började jag själv fundera. Hur ska denna konflikt få ett slut om man avrättar en oskyldig människa p.g.a dennes tro. Jag vet inte bernad_law.
Jag vet inte. Alternativen är få, osäkra och mycket svåra att genomföra. Jag förespråkar dock likt
Regulus någon slags fredsplan, där första kriteriumet är vapenstillestånd mellan de reguljära styrkorna och FSA. Detta vapenstillestånd kan vara lokalt, gata för gata eller stad för stad. Den behöver inte gälla alla brigader, i hela Syrien. Det går inte att få med alla, med tanke på hur splittrad oppositionen är, för att inte tala om al-Qaida. Det är här jag ser det största problemet. Hur ska fredsplanen formas därefter? Den väpnade oppositionen har ingen representant, utan enbart ett enskilt mål, bort med Assad, därefter har de alla egna intressen. Regeringen kan inte offra Assad, för det hade i teorin inneburit en förlust. Det är här världssamfundet kommer in. Det är nu världsmakterna måste strypa det militära och ekonomiska stödet till regeringen och rebellerna, för att sedan tvinga de till en politisk lösning, där kompromisser med parlament och regering kan ske, fram till ett presidentval. Lokalt kan även brigadledare och befälhavare träffas i "neutrala" zoner, för att upprätthålla freden under tiden då förhandlingar sker.
Då rebellerna inte är en enhet, utan flera kan ovanstående bli svårt att genomföra, men det finns fortfarande en chans att regeringen och delar av oppositionen kommer överens om något, vilket kan få andra att haka på. Jag vet att många inte hade varit nöjda med min s.k. kompromiss, då regeringen är legitim och inte ska behöva göra en sådan kompromiss, men problemet är att detta elände gått för långt. Det krävs uppoffringar för att få slut på eländet, en militär seger kan inte ske för någon sida. Jag är beredd att stödja en plan där regeringen kan tänkas förlora en del av sin politiska legitimitet, för Syrien. En lösning på konflikten kan enbart ske då bägge parterna går ut från rummet, lika missnöjda.
Planen är svår att genomföra, men om omvärlden lägger ned sina politiska, religiösa, sekteristiska och ekonomiska intressen i Syrien kan denna konflikt gå att lösa politiskt. Det är därför jag blir less på alla stater och individer som ständigt ska splittra syrierna, vilja förlänga konflikten och se fler syrier döda. Nej, det är bäst om dessa stater koncist ställer sig på samma sida och stödjer en fredsplan, utan att tänka på vad de har att förlora.
Varje syrisk mor som förlorat en son i detta krig har förlorat mer än dessa stater någonsin skulle förlora på en fred som inte varit i deras intressen.