Har funderat mycket på den kompakta mörkläggningen från statsapparatens sida efter MOP. Hur kan det komma sig att Rättsvårdande myndigheter, Militären, de hemliga tjänsterna, facket, näringslivet och samtliga partier visat upp en sånt ointresse för att MOP ska lösas. Detta gäller inte minst det socialdemokratiska partiet vars företrädare ,med några få undantag, halsstarrigt hållit fast vid Christer Pettersson.
När jag ser på samtliga svenska maktcentras ovilja att se på MOP utan skygglappar undrar jag om så hade varit fallet om Olof Palmes välgörare och vad man närmast kan kalla skapare,Tage Erlander, inte avlidit 1985.
Tage var en i alla läger oerhört respekterad statsminister. Aldrig hört talas om något Erlander-hat trots att skatterna under hans tid ökades mer än under hans efterträdares. Omtyckt var han tidigt och efter sin succé som skrönikör i Hylands hörna 1962 blev han folkkär.
Men man ska inte låta sig luras av mysgubbefasaden .Bakom den fanns en kompetent och oerhört beslutsam politiker , vare sig det gällde välfärdsstatens uppbyggande eller att skydda Riket från att hamna i den utlämnande och förtvivlade position som skett under andra världskriget.
Det är lätt att glömma bort att Tage var den som redan 1938 hade ansvaret för uppbyggnaden av SÄPO då han var Gustav Möllers statssekreterare i Socialdepartementet. Fram till han blev minister 1944 låg frågor om hemliga polisen direkt på hans bord.
Tage stöttade sin gamle vän från studietiden, Thede Palm, när han 1946 blev chef för den svenska U-tjänsten, T-byrån.
Den av Stor-Sven Andersson iscenatta uppbyggnaden av SAPO som senare blev IB skedde direkt under Tages överinseende.
De av sonen utgivna dagböckerna visar hur Tage är fullt informerad om Alvar Lindencrona och Anders Grafströms uppbyggnad av Stay Behind. En verksamhet som aldrig tappade hans stöd.
Detsamma gäller FRA, eller Radioanstalten som den omnämns i dagböckerna.
Kort sagt var Tage Erlander en som innehade full respekt inom de hemliga tjänsterna och med tanke på hans omvittnade omsorg om OP kan man anta att han inte lämnat någon sten ovänd för att hitta mördaren. Gamla gentjänster hade krävts in och lojaliteten till vad jag kallar den främste riksväktaren hade fått utredningskvarnarna att mala.
Ibland undrar jag om hans död var en förutsättning för MOP. Med Tage borta fanns inte skyddet för OP som lojaliteten mot hans föregångare innebar. Hösten 1985 briserar marinofficersrevolten, landsförräderitankarna sägs rakt ut, May Thunholm åker runt och ber rika svenskar om 50 000kronor pp för att få bort OP.
Hösten 1985 är också tidpunkt för det första Norrköpingsmötet som S-partikansliets Leif Carlsson får tips.
Kommer tillbaka till dokumentären Mannen,Mordet,Mysteriet där Sten Andersson berättar om namngivna SÄPO-män som konspirerat mot OP. Ingen i rättsappareten tar notis om detta och inte heller inom hans eget parti. Såväl de gamla väktarna som Torsten Nilsson, Stor-Sven Andersson eller Lill-Sven Aspling eller de nya som Ingvar Carlsson, Thage G Peterson och Kjell-Olof Feldt stöttar SA. Kan inte tänka mig samma passivitet inom partiet om sveriges längste statminister fortfarande varit i livet.
När jag ser på samtliga svenska maktcentras ovilja att se på MOP utan skygglappar undrar jag om så hade varit fallet om Olof Palmes välgörare och vad man närmast kan kalla skapare,Tage Erlander, inte avlidit 1985.
Tage var en i alla läger oerhört respekterad statsminister. Aldrig hört talas om något Erlander-hat trots att skatterna under hans tid ökades mer än under hans efterträdares. Omtyckt var han tidigt och efter sin succé som skrönikör i Hylands hörna 1962 blev han folkkär.
Men man ska inte låta sig luras av mysgubbefasaden .Bakom den fanns en kompetent och oerhört beslutsam politiker , vare sig det gällde välfärdsstatens uppbyggande eller att skydda Riket från att hamna i den utlämnande och förtvivlade position som skett under andra världskriget.
Det är lätt att glömma bort att Tage var den som redan 1938 hade ansvaret för uppbyggnaden av SÄPO då han var Gustav Möllers statssekreterare i Socialdepartementet. Fram till han blev minister 1944 låg frågor om hemliga polisen direkt på hans bord.
Tage stöttade sin gamle vän från studietiden, Thede Palm, när han 1946 blev chef för den svenska U-tjänsten, T-byrån.
Den av Stor-Sven Andersson iscenatta uppbyggnaden av SAPO som senare blev IB skedde direkt under Tages överinseende.
De av sonen utgivna dagböckerna visar hur Tage är fullt informerad om Alvar Lindencrona och Anders Grafströms uppbyggnad av Stay Behind. En verksamhet som aldrig tappade hans stöd.
Detsamma gäller FRA, eller Radioanstalten som den omnämns i dagböckerna.
Kort sagt var Tage Erlander en som innehade full respekt inom de hemliga tjänsterna och med tanke på hans omvittnade omsorg om OP kan man anta att han inte lämnat någon sten ovänd för att hitta mördaren. Gamla gentjänster hade krävts in och lojaliteten till vad jag kallar den främste riksväktaren hade fått utredningskvarnarna att mala.
Ibland undrar jag om hans död var en förutsättning för MOP. Med Tage borta fanns inte skyddet för OP som lojaliteten mot hans föregångare innebar. Hösten 1985 briserar marinofficersrevolten, landsförräderitankarna sägs rakt ut, May Thunholm åker runt och ber rika svenskar om 50 000kronor pp för att få bort OP.
Hösten 1985 är också tidpunkt för det första Norrköpingsmötet som S-partikansliets Leif Carlsson får tips.
Kommer tillbaka till dokumentären Mannen,Mordet,Mysteriet där Sten Andersson berättar om namngivna SÄPO-män som konspirerat mot OP. Ingen i rättsappareten tar notis om detta och inte heller inom hans eget parti. Såväl de gamla väktarna som Torsten Nilsson, Stor-Sven Andersson eller Lill-Sven Aspling eller de nya som Ingvar Carlsson, Thage G Peterson och Kjell-Olof Feldt stöttar SA. Kan inte tänka mig samma passivitet inom partiet om sveriges längste statminister fortfarande varit i livet.
