Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Naturligtvis kan man hamna på Säter för ett bankrån (även om det är ovanligt). Detta "bankrån" var heller inte av det vanligare slaget . . . omss . . .

Vårdtider följer heller inte brottets grad, utan patientens hälsoläge. Det finns exempel från Karsudden där en patient satt reell livstid (vilket blev över 40 år) innan han avled. Och det för ett ganska banalt brott. (Skadegörelse, om jag inte minns helt galet.)

EDIT: Sedan är det inte alltid som det är positivt att vissa brottslingar döms till fängelse (vilket man ibland kan läsa här på fleshback), då de ofta lider av allvarliga personlighetsstörningar. Dessa personlighetsstörningar klassa inte som '"allvarlig psykisk störning" i lagens mening. De släpps därför ut från fängelset i, om möjligt, ännu sämre skick, efter ett tidbestömt straff och kommer att begå brott igen.

Skulle LRV änndras så att dessa diagnoser omfattades av sådan tvångsvård, skulle det vara en bra sak för många potentiella brottsoffer anser jag, eftersom vårdpersonalen kan ge förvaltningsrätterna bättre underlag för om de ska släppas fria eller inte. Från fängelset släpps de ut, hur illa det än är ställt med deras psykiska hälsa.

Den infallsvinkeln ser man sällan när brott och straff diskuteras här på flashback.

Nix, det är du som litar blint på myndighetsutövare. Troligen har du absolut noll i civilkurage tolkar jag det som.

Själva idén med att hamna i rättspsykiatrisk tvångsvård är att man ska få vård. Att dessa senare friskförklaras och släpps fria är därmed helt i sin ordning. Du liksom några flera andra verkar ha svårt att förstå detta samband.

Varken du eller jag har någon möjlighet att bedöma hand psykiska tillstånd, och inte heller ifall han är någon sexualsadist eller inte. Inte heller vet vi om han är så jävla bra på att ljuga eller övertyga folk, eller ifall hans terapisvammel enbart passade Stråhles och van der Kwasts våtdrömmar om den perfekt seriemördaren.

Vi vet att det inte skulle vara svårt att beslå Bergwall med lögn. Ändå sket van der Kwast i att göra det, trots att det är bland det mest grundläggande i utredningsarbetet. Stråhle blev uppenbarligen så till sig att hon kunde bli berömd att hon fullständigt struntade i hur orimligt det hela var. Och det är bara två av personerna.

Vi väntar fortfarande på att Socialstyrelsen, Säter och vilka flera som sitter på prestige att förlora, ska få tummen ur arslet, och se till att det blir någon diagnos på honom.

Nu har det varit lite si och så med den vården Bergwall erhållit på Säter. För att uttrycka sig milt. Så det är inte osannoligt att han blir kvar i tvångsvården inom överskådlig tid, även om det blir på någoin annan anstalt.

Absolut! Ett aktuellt exempel är Kapten Klänning som bedöms som farlig, och att risken för att han begår nya brott är stor. Hade han dömts till tvångsvård skulle han inte släppas ut. Ett annat exempel är Juha Valjakkala som är gravt psykopatisk. Men lyckligtvis verkar så totalt misslyckad i sin existens att han numera nästan omedelbart hamnar på kåken igen, så fort han gjort något inbrott eller stulit någon bil.

Som jag sa:


Dock kan man väl säga att om man har normal empati och inser att man skadat de anhöriga, så kan man väl också säga att det är en börda (insikten om att man skadat de anhöriga), som man får bära resten av livet. Vilket är just precis vad SB sade.

Inget konstigt med det.

Av din text framgår att du tycker SB är spritt språngande galen. Att han är en människa helt i avsaknad av bra egenskaper och lite extra tokig och farlig om man gör random jämförelser, med diverse övrigt slödder.

Men vad har det med saken att göra?

Är din förmåga att se vad saken handlar om helt fördunklad i ostrukturerad hjärnmos?

Nu är det så här det funkar i det som är rättsordningen, som alla borde ha följt:

Det är läkare inom psykiatrin som ansvarar för patienten på slutna anstalter, och kriminalvården för fångarna, juristerna för rättsväsendet. Det är så enkelt. Svårare är det inte.

Med din syn på saken är det dårar och kriminella som har det yttersta ansvaret. Inte undra på att det går åt helvete ibland.

Nu diskuterar man ju om SB ska släppas ut eller inte. Då spelar det väl roll om knäppskallen verkligen är en knäppskalle eller inte? Är han bara en missförstådd bankrånare så ska han givetvis anses ha avtjänat sitt straff, men jag försöker ju hävda att han sitter där han sitter p.g.a. betydligt mer än att han skulle råka vara missförstådd. Det är väl klart att det har med saken att göra, eller?

Återigen denne Lambertz.

Han skriver i AB idag:



http://www.aftonbladet.se/debatt/article17344303.ab


Men, i DN 6 februari i år skriver han:


http://www.dn.se/debatt/lat-en-kommission-utreda-fragetecknen-i-quick-fallet/



Han verkar nu försöka skifta fokus, från SBs eventuella skuld, till att de inblandade inte har begått några allvarligare fel.


Ohederligare (alternativt, flummigare), resonemang har jag sällan sett.

Det har med saken att göra i den del av diskussionen som pågår i denna tråd, men har inget att göra med själva sakfrågan om det som drabbar SB nu när man sopar igen spåren, där denna sak pågår i realtid.

Du kan väl inte mena att det finns en rätt att låta all normal hantering av patienter, bli ett undantag för att läkare och jurister blivit tagna på bar gärning med fingrarna i syltburken?

Det handlar om folk som skulle ha hållit huvudet kallt i sitt arbete och de har lagar och praxis som talar om hur arbetet ska skötas. Med utbildningar som inte ger dem rätt att experimentera med patienter i syfte att få fram falska erkännanden. Allt som drabbat SB har varit "vård" till patientens nackdel. Ingen som hade ansvar för honom skötte sitt jobb, enligt den innebörd deras yrkesutövning eller arbete har.

Och det pågår än med att de som är högst uppsatta visar vilka ynklingar de är när kollegor ska ställas till ansvar. Det allvarligaste är att nu får vi alla svart på vitt att vanliga medborgare är chanslösa när de som är skyddade av makten går över gränsen, och begår handlingar som är brottsliga. Det är det som är sakfrågan, min och mångas anledning till närvaron i tråden.

Och en förklaring till att vi om och om igen orkar bemöta alla idiotier om SB, som är en del i en sak som avslöjar så mycket som pågår dagligen i mindre skala. Qvickfallet har all den pedagogik, med överdrifter som behövs för att det ska bli en kommission. För det är inte en isolerad händelse att övergrepp sker mot oskyldiga, av de som skyddas av varandra.

Han vevar de gamla argumenten om sågblad, att han visste saker bara mördaren visste, och vete fan ifall han inte tar upp bommen igen. Men som du noterar börjar han glida iväg nu mote att det inte skulle vara några allvarliga fel begångna. Man skulle nöja sig med att konstatera att i inget av av de dömda morden ansåg åklagarna att det fanns någon möjlighet att få en fällande dom.

Eller det kan räcka med det förresten. Lambertz har gjort bort sig, och ingen kommer att ta honom på allvar i fortsättningen. Gott så.

Det är en ritual som pågår där allt går ut på att ingen har gjort fel, och att det till varje pris inte får medges.

En av landets högst uppsatta jurister visar sitt fula tryne med jämna mellanrum. Det visar på den rekrytering av jurister detta land har haft där kamratgäng dunkat varandra i ryggen och delat ut ämbeten. Det började i sänghalmen på Bomersvik, och i andra politiska broilerfabriker, märkvärdigare än så är det inte.