Citat:
Ursprungligen postat av
rosebud
I princip all kritik mot Galileo jag känner till kom från religiöst håll och med huvudargumentet att en heliocentrisk världsbild stod i konflikt med Bibeln. Vilka var dessa vetenskapsmän du talar om och på vilket sätt hade de inflytande över påven? Vad var deras (vetenskapliga) argument mot Galileos forskning?
Jag håller med om att Galileos brist på diplomati var huvudorsaken till att han föll i onåd hos kyrkan, men ska man verkligen behöva vara diplomatisk i vetenskapliga frågor - speciellt när man dessutom har rätt och kan bevisa det?
På vilket sätt menar du att Gregor Mendels religiositet bidrog till hans (stora) vetenskapliga gärning? Jag läste någonstans att han blev munk för att det var hans enda möjlighet till en utbildning. Därmed inte sagt att han inte trodde på Gud eller att det en gång i tiden inte fanns en koppling mellan kyrkan och högre bildning (och därmed vetenskap). Jag vänder mig dock mot bilden att religiositet på något sätt skulle göra forskare bättre eller mer nyfikna. Tvärtom tycks forskningen fungera bättre ju mer vi separerar tro och vetenskap.
I fallet Galileo (och även Darwin, uppenbart) så är det ju tydligt att att religiositet inte hjälper människor att ta till sig ny kunskap. Konservativa falanger inom den katolska kyrkan gillade inte idén om att jorden inte var universums mittpunkt (vilket Bibeln antyder och vilket vore logiskt om människan vore skapelsens "krona"). På samma sätt har många kristna idag svårt att ta till sig evolutionsteorin och tanken på att människan "bara" är ännu en djurart som har gemensamt ursprung med allt annat levande.
Många av de stora upptäckterna gjordes av vetenskapsmän som var varmt troende och kände sig kallade av Gud att försöka förklara hur naturen fungerade och hängde samman.
Även Gallilei, Tycho, Copernicus och Kepler var alla Gudstroende. Och precis som alla högutbildade på den tiden kunde de latin och var väl bevandrade i bibeln. Och de såg tydligen ingen konflikt med sina slutsatser och bibeln.
Den aristoteliska paradigmet som rådde förutsatte en perfekt ordnad värld där alla planeters rörelser var perfekta cirklar med jorden i centrum.
Denna grekiska tanke hade vetenskapsmännen anammat hade sedan teologer sammanfogat med bibeln.
De som grävt i denna historia menar att Gallilei hade konflikten med det vetenskapliga etablisemanget och att han hade mycket lite på fötterna när han från början mycket odiplomatiskt gav sig på vetenskapsmännen.
Diplomati är väl alltid en förutsättning för att få gehör och förståelse för nya tankegångar.
P g a Gallileis brist på diplomati blev konflikten hätsk och vetenskapsmännen tog hjälp av kompisarna i kyrkan som satt på makten.
Senare utvecklade ju Gallilei bättre Teleskop som kunde ge tydligare resultat och värden som kunde bekräfta hans tidiga spekulationer och beräkningar som visade sig vara riktiga.
Tyvärr har man ju helt onyanserat använt denna situation i läromedel för att fortsätta underblåsa myten om fientligheten mellan tro och vetenskap.
Tidigare menade man att det även rådde en konflikt angående att jorden var platt. Men där tror jag nog att man nu insett att detta bara var en myt. Tyvärr fanns denna myt med i läromedel i på 2000-talet.
Jag tror att de forskare som är minst låsta till fasta etablerade tankegångar och istället kan tänka mer fritt och har en stor portion fantasi som kommer göra att vi gör nya upptäckter och får ny kunskap.
Men jag är överens med dig att forskning fungerar bäst om den separeras från att vara låst till en viss religion och verklighetsuppfattning. Men detta gäller givetvis också en ateistisk verklighetsuppfattning. Och fokus bör ligga på att utifrån mätbara metoder försöka ge den bästa materialistiska förklaringen. Fast man bör också vara medveten om att det kan finnas förklaringar som går längre och på djupare plan än vad vetenskapen kan ge svar på.
stebe2