Skvaller om Berny Pålsson?

Tror tyvärr inte heller det kommer hålla. Om inte annat för deras eget bästa, för snart kommer de vara beroende OCH medberoende. Ingen hit.

Har kikat runt på Emmas blogg. Hon ser SÅ mycket bättre ut när hon inte har så mycket smink på sig! Jag skulle vilja ta tag i båda två, tvätta av dem och sätta dem i händerna på en riktigt bra MUA.

Du får nog hitta en som gör hembesök isåfall. De orkar nämligen bara lämna lägenheten för antingen limousinåkning eller fantastiska sagoäventyr som att ta tåget till Kävlinge.

Håller med. Och Berny är ju egentligen inte så ful, jag tycker hon är rätt söt. Men hon GÖR sig ful med sin slappa blekfet-het, sitt kladdiga gegg-smink, sina horkläder och äckliga sugkäfts-miner och generande usla porrposerande. Hon förstör sig själv totalt.
Förutom läpparna så är ju Emma fin i grunden också under luder-kostymen.

Ja, det är lustigt det där. Att de får maten hemlevererad men orkar ge sig ut på festivaler och annat, men det är väl skillnad. Handla dasspapper och hundfoder är "tråkigt" och "ångestfyllt" men supa och festa är kul... Men jag har ett förslag Berny: ta limousinen nästa gång du ska handla! Då blir det roligare! Och stanna vid Systembolaget på vägen så kan du köpa "champagne" så kan du supa på vägen. Då dödar du ju ångesten på köpet.

Samma här. Jag har en gedigen bakgrund inom psykiatrin som till stor del påminner om Bernys, jag blev utdömd som "hospitaliserad" i sena tonåren och utkastad från behandlingshem då de inte klarade av att hantera mig. Vi var även rätt lika rent fysiskt när hon fortfarande såg relativt bra ut (i 20-årsåldern) och jag blev ofta misstagen för att vara hon av hennes, då rätt stora skara, fans.

Skillnaden mellan mig och Berny börjar där hennes första bok slutar - där hon hävdar att hon har kommit till insikt och ska kämpa för att bli frisk. Jag bestämde mig själv i ungefär samma ålder (det skiljer några år mellan oss) för att ta tag i mitt liv, utan hjälp från vare sig soc eller någon annan än min familj, att sluta svälta och skära mig, att börja plugga igen.

Sedan dess har jag jobbat röven av mig för att få mitt liv tillbaka, att läsa in sista åren på grundskolan och gymnasiet och att få en egen lägenhet. Jag har flera katter som jag tar väl hand om och idag har jag i stort sett kommit ikapp andra i min ålder, trots att jag spenderade hela min tonårstid (från 13-19 år) inom slutenvården, år som bestod av självskadande, ätstörningar, "självmedicinering" och psykoser.

Det finns säkert många med berättelser som påminner om min, säkert flera bara här i tråden. Jag är på inget sätt något unikt fall och det är inte Berny heller (möjligen bortsett från hur många chanser hon fått) även om hon gärna vill få det att framstå som det.

Att man är psykiskt sjuk är aldrig en ursäkt att inte reda upp och ta vara på sitt liv. Jag är fortfarande psykiskt sjuk (och kommer alltid att vara då min sjukdom är kronisk) men jag tänker aldrig mer låta det hindra mig från att leva det liv jag vill leva. Psykisk sjukdom och missbruk är däremot en väldigt enkel sköld att gömma sig bakom och det är precis det som Berny blivit expert på.

Att vara expert på att "överleva" är inte detsamma som att veta något om hur man verkligen lever. Jag hoppas att även hon nås av den insikten en dag.

Jag håller helt med dig. När Berny var yngre var hon ju faktiskt söt, bortsett från lite smink-klet (men det var faktiskt också bättre då än nu och då hade hon ju dessutom sin "egen" stil och apade inte efter varje person hon mötte). Utan smink såg hon helt normal ut och när hon bara sminkade sig sparsamt så var hon riktigt söt.

Jag syftar nu på tiden precis innan det blev lite väl mycket überkorta lackkjolar och flashande av nättrosor, när hon mest klädde sig i rosa och svart men ändå någorlunda anständigt. Hon hade ju alla förutsättningar i världen då men nu är det mest tragiskt att se henne.

Det hade varit intressant och se vad som hände om Berny tvingades jobba lite. För det klarar hon, så som hon håller igång... Kanske inte heltid men nåt tror jag faktiskt hon orkar med.

Så får hon prova på det riktiga livet lite, inte bara hennes gulligullvärld.

Berny är alldeles för välfungerande för att vara så sjuk som hon påstår att hon är. Det hon säger/skriver och det hon gör går inte ihop.

Emma en lång bakgrund med både alkohol och drogmissbruk så det förvånar mig inte.
Saker började gå åt rätt håll sen hon skaffade Chanel, nu har de börjat gå utför igen.

Precis vad hennes tidigare kille inbillar sig han är, Snarare är frågan om de är någon som kommer
vilja ta emot henne så som hon behandlat sina vänner som verkligen försöker bryr sig.

Jag blir så trött. Alla som Berny har ett förhållande med är tydligen trasiga och/eller nån form av missbrukare eller före detta missbrukare, såväl kvinnorna som männen.
Ok, det är inget konstigt att missbrukare dras till likasinnade, men ändå....

Det behöver du inte oroa dig för, det finns alltid en famn för mer eller mindre snygga fruntimmer under 30. Berny däremot närmar sig snabbt punkten där det inte längre är romantiskt att vara en stackars sargad själ.