Citat:
Ursprungligen postat av
bokfodral
Det jag empiriskt kan säga, är att barn som upplevt nåt som för dem är traumatiskt, är att saker som påminner dem om det läskiga utlöser oro, tårar och vilja att krypa upp i famnen på nån.
Ett barn åkte en karusell som var läskigare än det trott men kunde inte komma ur den förrän den stannat och efter detta behövde man t ex bara nämna ordet tivoli så kom reaktionen från barnet som då förknippade ordet tivoli med karusell och det var ju den som var så himla läskig.
Jag har fler exempel men jag tror poängen går fram, hur jag menar.
Så här säger BRIS
http://www.barnperspektivet.se/teman/kropp-sjal/om-sorg-kris
För de yngsta barnen (0-3 år)
handlar döden hos en förälder om separation från den som har stått för barnets trygghet och överlevnad. Riktigt små barn kan inte klä sina känslor i ord, men de känner förlusten, tomrummet som uppstår. Även den efterlevande förälderns känslor av sorg uppfattas av barnet.
Klängighet, svår att trösta är reaktioner som det lilla barnet kan visa upp. Likaså en ovilja att skiljas från den överlevande föräldern. Om ingen annan person uppfyller barnets behov av trygghet, närhet och omsorg kan det riktigt lilla barnet i allvarliga fall utveckla en depression.