Citat:
Ursprungligen postat av
RagataChristie
Det kan finnas många orsaker till att relationer inte fungerar för alla. Det innebär inte att man är en sämre förälder.
Precis det innebär det. Den kvinna som inte kan etablera en fungerande relation med en man, som blir far till hennes barn, är så pass relationsoförmögen att hon i de allra flesta fall är olämplig som mor. Du bör minnas att en ensam kvinna som skaffar barn inseminationsvägen, förvägrar sitt barn vetskapen om vem som är barnets far. Barnet bli i viktiga avseenden faderslös, vilket självklart blir ett trauma för barnet.
Citat:
Varför likställa fungerande familj med kärnfamilj?
Därför att vi vet från både erfarenheter och statistik att kärnfamiljen är den bäst, och mest trygghetsskapande familjebildningen för barn. Det är också den familjebildningsform som är den i särklass populäraste bland svenskarna.
Citat:
Om barnet har kontakt med donatorn ser jag inte problemet.
Barn behöver sin pappa hos sig med ungefär samma regelbundenhet som man behöver sin mamma. Pappan skall inte vara något udda som dyker upp då och då. Därtill kan man ifrågasätta om det blir så att donatorerna kommer att vara offentliga. Sannolikt är det ett villkor även i framtiden med anonymitet, t ex pga underhållslagstiftningen.
Överhuvudtaget är det en märklig syn på papparollen, att mäns uppgift är att tillhandahålla spermier och sedan via skattsedeln betala för de relationsoförmögna kvinnornas uppehälle.
Citat:
Ska inte människor med fysiska sjukdomar och åkommor heller få skaffa barn? Var går gränsen?
Gränsen går vid om man kan upparbeta en fungerande relation med en person av det motsatt könet, så att det blir barn av. Staten skall inte "hjälpa till", ty det är ingen rättighet att få bli gravid. Det är däremot en rättighet för barnet att ha en far, helst en som är närvarande och ingår i familjen.