Varför acceptera homosexualitet men inte mord, stöld och misshandel?

När jag kommer till himlen skall jag knulla småpojkar, och det kommer jag dessutom ha rätt till eftersom jag avhållit mig från det under hela mitt jordeliv.
Dock tänker jag inte knulla muslimska småpojkar då omskurna penisar är något av det fulaste jag känner till. Jag skall ha blonda, blåögda 9-åringar

Hmm, jag undrar om gud godkänner att du har sådana tankar, men visst, när du väl kommit in i himmelen så är det nog bara att "köra på"!

Tja, du accepterar ju enligt samma devis också mord och misshandel.


Källa på dessa herrar att de haft "en stark" tro på evolutionsteorin och dödat i dess namn.

Det skulle jag inte säga. Som mest kanske ett avvikande beteende eller avvikelse i ett sociologiskt sammanhang. Cape Coast Castle är på nåt sjukt sett fortfarande Sveriges främsta attraktionskraft i Västafrika.

Jag tycker mest synd om dig som slösar bort 80 år av ditt enda liv på komplett nonsens samt vanligen tvingar andra att leva samma skitliv.

Dö ska vi alla, frågan är mer hur man levt.

Allt pekar mot att detta liv vi lever nu är det enda livet vi kommer att få. Varför då slänga bort det, och inte gör det till det bästa livet vi någonsin kommer leva?

Det finns inte ett enda vetenskapligt bevis varken för eller emot liv efter döden. Det är något som är utanför vetenskapen.

Det du skrev om att " allt pekar mot att detta liv..." är ett helt inkorrekt påstående.

Sorry, du kommer inte till himlen, dels är du ateist och dels är du homogay. Din plats är i helvetet med alla andra homosexuella

Allt pekar på att det inte finns något liv efter detta, då det inte bevisats. Russel´s teapot-argumentet förklarar det förnuftiga i att inte tro på ett liv efter detta.

Varför skulle vi tänka över detta och varför bemödar du dig med att tycka synd om några du så innerligt ogillar? Denna plötsliga omvändelse passar dig inte och känns väldigt falsk. Tror inte att någon är intresserad av din omtanke.

Vi lever iaf våra liv och försöker göra så mycket vi kan med dem medan vi har dem till skillnad från dig som krymper din värld i hopp om att få ett bättre efter döden. För min egen del försvann den typen av önsketänkande redan i unga år. Vi har det vi har och att inte göra så mycket av det som möjligt är rejält korkat. Det lär du uppleva vid livets slutskede. Rikedom, åtminstone materiell sådan, lockar mig inte alls. Däremot rikedom i vänskap, kärlek, sex, glädje och humor är trevligt och välkommet. Det finns mycket att njuta av här i livet om man bara vågar...

Hur kommer det sig att du då är så övertygad om paradiset? Förutom att du läst det i din lilla bok...

Du har rätt, det är helt och hållet fria fantasier att tro på ett liv efter döden.