Ungefär två månader utan pmo nu. Har tidigare klarat mig såhär länge en gång men det sket sig mot sluttampen eftersom jag inte var lika behård att det är slut på skiten för gott. Det är ganska intressant att båda gångerna följt typ exakt samma avvänjningsmönster. Efter en och en halv vecka började kroppen sätta igång en helvetisk depression. När jag väl kravlat mig ur denna följde en flatline absolutum typ fram typ dag 50 där även blue balls blev en icke så trevlig följdeffekt. Morgonkuken har nu efter två månader börjat vakna. Just nu känner jag mig tyvärr jävligt nere och tror att jag behöver skriva av mig lite. Det är som om kroppen försöker göra ett ytterligare försök till att tvinga till sig dopaminerna. Eller så är det helt mentalt,vad vet jag. Ett knep som jag lärde mig på youtube av en kille som klarat 250 dagar var att han slog ihop med händerna framför bröstet, eftersom det få en att liksom "vakna upp" och inte låta någon lust eller någon känsla ta överhanden.
Jag tänker dock inte låta några nedstämdhetskänslor få mig tillbaka i träsket igen. En "nackdel" med att avstå från pmo är att man liksom känner allt mycket starkare eftersom man inte har pmo att "droga sig" med. Men, det är bara att välja antar jag. Halvlycklig zombie som tack vare pmo åtminstone inte behöver känna av de värsta känslorna lika mycket, eller en pmo-fri person som är mer klar i huvudet, men som känner känslor (även de negativa) mycket mer starkt.
Ibland tycker jag att det kan bli lite väl religiöst över det här på yourbrainonporn osv. Visst håller jag med om att ett pmo-fritt liv är att föredra. Pmo är ju inte bara beroendeframkallande, utan det får ju också för många hemska effekter om man sedan ska ha ett normalt sexliv. Hur som helst ska man dock vara mycket medveten när man ger sig in i det här helhjärtat att det är fruktansvärt jobbigt ibland och jag har svårt att tro att man ska vara en ny person osv. efter de där 90 dagarna. Jag kanske är väldigt glad överlag då om avvänjningsprocessen har planat ut mer, vi får väll se. Man måste ändå enligt min uppfattning förstå att det här enbart skall ses som EN del i en slags förbättringsprocess och det tycker jag ibland borde belysas tydligare på hemsidorna som propagerar för det här. Om man inte är beredd att verkligen gå in helhjärtat för att förbättra sitt liv till max då ska man troligtvis fundera kring hur man verkligen ska klara av det här.
Du blir fasiken tvingad till att ha en livsstil där du får utlopp för all energi, frustration osv. och du måste verkligen ha sätt för att klara av att bli bombarderad av känslor som aldrig förr. Är det något i ditt liv du är missnöjd med kommer du således på ett helt nytt sätt bli tvingad till att ta tag i problemen. Det har varit en riktig liten process kan jag säga med att förstå omfattningen av det här. Alla har självklart inte samma problem som mig, utan de kan t.ex. gå tillbaka till att sätta på flickvännen efter några veckors uppehåll. Har man dock som jag använt pmo som ett sätt att fly problem och den grå vardagen då har man definitivt det mer kämpigt. Kom ihåg att reflektera kring omfattningen av ditt pmo-missbruk och se det i ett långt perspektiv om du ska försöka bli kvitt det antar jag att mitt budskap blir. Hoppas någon fick ut något av det här, men om inte ha en trevlig kväll ändå
Jag tänker dock inte låta några nedstämdhetskänslor få mig tillbaka i träsket igen. En "nackdel" med att avstå från pmo är att man liksom känner allt mycket starkare eftersom man inte har pmo att "droga sig" med. Men, det är bara att välja antar jag. Halvlycklig zombie som tack vare pmo åtminstone inte behöver känna av de värsta känslorna lika mycket, eller en pmo-fri person som är mer klar i huvudet, men som känner känslor (även de negativa) mycket mer starkt.
Ibland tycker jag att det kan bli lite väl religiöst över det här på yourbrainonporn osv. Visst håller jag med om att ett pmo-fritt liv är att föredra. Pmo är ju inte bara beroendeframkallande, utan det får ju också för många hemska effekter om man sedan ska ha ett normalt sexliv. Hur som helst ska man dock vara mycket medveten när man ger sig in i det här helhjärtat att det är fruktansvärt jobbigt ibland och jag har svårt att tro att man ska vara en ny person osv. efter de där 90 dagarna. Jag kanske är väldigt glad överlag då om avvänjningsprocessen har planat ut mer, vi får väll se. Man måste ändå enligt min uppfattning förstå att det här enbart skall ses som EN del i en slags förbättringsprocess och det tycker jag ibland borde belysas tydligare på hemsidorna som propagerar för det här. Om man inte är beredd att verkligen gå in helhjärtat för att förbättra sitt liv till max då ska man troligtvis fundera kring hur man verkligen ska klara av det här.
Du blir fasiken tvingad till att ha en livsstil där du får utlopp för all energi, frustration osv. och du måste verkligen ha sätt för att klara av att bli bombarderad av känslor som aldrig förr. Är det något i ditt liv du är missnöjd med kommer du således på ett helt nytt sätt bli tvingad till att ta tag i problemen. Det har varit en riktig liten process kan jag säga med att förstå omfattningen av det här. Alla har självklart inte samma problem som mig, utan de kan t.ex. gå tillbaka till att sätta på flickvännen efter några veckors uppehåll. Har man dock som jag använt pmo som ett sätt att fly problem och den grå vardagen då har man definitivt det mer kämpigt. Kom ihåg att reflektera kring omfattningen av ditt pmo-missbruk och se det i ett långt perspektiv om du ska försöka bli kvitt det antar jag att mitt budskap blir. Hoppas någon fick ut något av det här, men om inte ha en trevlig kväll ändå
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera