Allt om Calcio!

Tipsextra från Holland/Belgien

Vi leker med tanken att sändningarna från England aldrig hade kommit igång 1969 & att man efter VM 1970 ville spinna vidare på fotbollsfebern med matcher från Holland & Belgien. Tanken är inte helt orimlig. Visserligen fanns traditionen med Stryktipset vilket såklart var mycket avgörande för varifrån man skulle sända. Dock så har ju svenskintresset också en tung roll.

I VM-laget 1970 fanns Thomas Nordahl (Anderlecht), Kurt Axelsson (Club Brügge), Tom Turesson (Club Brügge) & Ove Kindvall (Feyenoord). De flesta av utlandsproffsen fanns alltså här. Det måste ha legat i luften att Holland/Belgien var på gång för efter VM så gick fler VM-spelare dit, Inge Ejderstedt (Anderlecht), Björn Nordqvist (PSV Eindhoven) & Tommy Svensson (Standard Liége). Vi har alltså halva startelvan i regionen.

1969 hade Ajax förlorat CL-finalen mot Milan. 1970 vann Feyenoord CL då Ove Kindvall avgjorde finalen. 1970 förlorade Anderlecht UEFA-cupfinalen mot Arsenal.

Incitamenten för TV-sändningar härifrån är alltså solklara. Det är inga skitligor. Klart att det fanns material för en toppmatch i veckan. Valet skulle heller inte ha visat sig vara helt tokigt. Åren 1970-88 fanns Holland/Belgien i semifinal i VM/EM vid sju tillfällen mot Englands noll. Engelska klubbar dominerade men tillsammans så når klubbarna från Holland/Belgien finaler i Europa 21 gånger mot Englands 24 (1970-88 alltså) så skillnaden blir liten.

Diskussionsämnet jag vill åt är naturligtvis hur medelsvenskens syn på italiensk fotboll varit om vi varit insnöade på flamländsk skitfotboll. Indoktrinerade som fan. Varenda jävel håller på Ajax, Feyenoord eller Anderlecht.

Det jag ville påvisa med mitt inlägg på sidan 1372 är att det hade kanske inte varit så väldigt annorlunda. Fördomarna handlar inte enbart om fotboll utan härrör längre tillbaka i historien & sitter djupare.

Holländarna hade väldigt länge ett gott rykte om sig att spela juste. Man stod verkligen för Fair Play. Det går inte att relatera till Bert Van Marwijks senaste holländska landslag om man söker efter identiteten i holländsk fotboll. De representerade inte alls den holländska stilen.

Kanske hade det därför anspelats ännu mera på italienarnas maffia-& fuskarmentalitet. Man hade nog inte snackat om tuff fotboll, det som det gärna hänvisas till med England, utan om offensiv fotboll. Italienarnas defensiva gnetande skulle säkert lyfts fram extremt mycket (vilket anglofilerna gör mer sällan då de själva är ganska inkompetenta offensivt). De tuffa italienska försvararna skulle säkert ha målats upp som ärkeskurkar där Claudio Gentile säkert skulle fått stämpel som fotbollens fiende nr 1.

Det var inte bara italienarna som hade dåligt rykte. Även tyskarna hade riktigt dåligt rykte. Kolla VM-finalen 1974 när de fuskar sig till VM-guldet. Ja, jag säger fuskar för tyskarna är inte ens i närheten av den Fair Play som Holland stod för. Värst rykte hade kanske Argentina. Samma visa igen 1978. Holland förlorar en VM-final där motståndarna myglar. England missade VM-gulden för att de var för dåliga. Holland missade VM-gulden för att de mötte riktiga as.

Den indoktrinerade svensken som i vår parallella verklighet växt upp med TV-fotboll från Holland/Belgien sitter alltså & kokar där hemma. Jag kan säga att italienare kommer inte att gå hem i TV-sofforna. Den saken är säker.

eller svenskens syn på Italiensk fotboll om L-G Björklund fått visa Serie A som han var inne på från början men Italienarna sa nej..

Det där känner jag inte till. Det jag vet är att Lars-Gunnar Björklund 1965 satt på White Hart Lane & kollade Tottenham. Han kom då till att undra över hur det gick för hans kära Djurgården där hemma, men kom på att de inte spelade på lördagar. Då kom han på att man borde sända från England.

Jag nämnde ju att "Don Tommaso", Thomas Nordahl spelade för Anderlecht. Han hade ju egentligen kontrakt med Juventus. Italienarna slog dock knut på sig själva då man plötsligt förbjöd värvningar av ytterligare utländska spelare. En inskränkt mentalitet som man på något sätt trodde skulle stärka landslaget.

Givetvis är internationell prägel en oerhört stark orsak till att en liga lockar intresse till sig från utlandet. Här klantade man sig totalt i Italien & när vi sitter här i tråden & pratar fotbollshistoria så blir ju 70-talet nästan som en vit fläck. Helt enkelt därför att det inte finns lika många internationella profiler då att minnas & snacka om.

Stryktipset gjorde att England blev ett undantag trots att där bara fanns brittiska spelare. Intresset var stort då var & varannan gubbe & kärring tippade. Det var inte bara fotbollsintresserade grabbar som kände till lagen utan mormor visste mycket väl vilka Sunderland, Arsenal & Aston Villa var.

Det ska tilläggas att det inte bara var italienare som var inskränkta när det gällde utländska spelare. L-G Björklund själv minns jag skrev någon krönika i Sporten Idag för kanske 25 år sedan, där han ojade sig över att det fanns mycket utländska spelare i Allsvenskan & att detta kunde påverka landslaget negativt. Jag fattar inte hur man kan vara så trög. Det var ju inte så att hela lag bara var utlänningar. Det fanns några stycken. Om nivån höjs på ligan blir alla bättre & de sämsta spelarna får spela i andraligan istället. Så blir den också bättre osv...

Givetvis måste förlusten mot Nordkorea i VM 1966 ha varit ett stort nationellt trauma för Italien. Men vafan, löser man det bäst genom att förbjuda Thomas Nordahl från att delta i ligan?

Precis. Visst var det så att Serie A var hela tanken från början, men av någon anledningen (ekonomiska skäl?) blev det inget med det, och lite av en slump blev det engelsk fotboll tillslut. Stivali beskriver orsaken till att det blev just brittisk fotboll. Här har ni ett klipp där Björklund berättar.

http://www.svt.se/sport/arkiv-lars-gunnar-bjorklund-mannen-bakom-tipsextra-2009

Fråga till folket som kan allt; känner någon till den gamle spelaren Michele Gelsi?

Han driver numera en strandbar i Pescara som jag av en händelse råkade köra igenom för några veckor sedan.

Jäkligt trevlig typ. Inte varje dag man pratar med en gammal Serie A-spelare!

http://it.wikipedia.org/wiki/Michele_Gelsi

Suveränt att du hade det här klippet på lager. Där fick vi klarhet i en del saker. Min info hittade jag i boken "Drömelvan" där L-G Björklund skriver förordet & snackar om just det här. Han nämner bla att cigarettmärket Players Navy Cut hade idolbilder med engelska spelare på paketet. Synd att vi inte fick se målet som Hugh Curran gör för Wolverhampton.

Det blev mycket Wolves i TV så det är förklaringen till varför så många medelålders män i Sverige håller på just dem. Billy Wright var en idol för L-G Björklund. Den förste engelske landslagsspelaren han fick autografen av när England mötte Sverige 1949. Gunnar Gren lär dock ha haft lekstuga på mittfältet med Billy. Björklund skriver att Billy beskrev mötet med Gren som att åka på en baksmälla på fotbollsplanen. Billy Wright spelade i just Wolverhampton & hamnade efter karriären som kommentator på det lokala TV-bolaget i Midlands, ATV, som var de som sålde rättigheter till Sverige. Därför hade Björklund mycket kontakt med Wright & svenskarna fick sig en rejäl dos av Wolverhampton där Kenny Hibbitt, som jag nämnde tidigare med rena minkar till polisonger, var kultlirare.

Idag har väl Wolverhampton-anglofilerna försvunnit & det rör sig i många fall snarare om ett...hmm...ska jag våga dra till med "plastigt" kriterie som följer diverse köpelag där järnkoll på transfermarknaden verkar vara nästan viktigare än att kunna njuta av själva spelet.

Ja, här vräker vi ur oss generaliseringar friskt.

Klart att Italien säkert låg nära till hands med tanke på det arv som Gunnar Gren mfl lämnade efter sig. Jag ska även tillägga att Björklund skriver att Stockholmsklubbarna faktiskt satte sig rejält på tvären mot att utländsk ligafotboll skulle sändas i Sverige. Inskränkt som fan alltså.

Det ringer tyvärr ingen klocka för mig. Jag skrev nyss i Bundesliga-tråden att jag fan inte kunde minnas Martin Wagner heller, trots att denne ersatte Stefan Effenberg för Tyskland i VM 1994. I Gelsis fall snackar vi ju om en imponerande karriär hos Pescara. Tråkigt nog hittar jag inte honom i deras Serie A-lag från 91/92. Serie B-spelare från 90-talet är ju lite svårt att sitta här & snacka om. Han verkar ha spelat i andra lag just då. Annars hade det varit kul om du frågat honom hur Allegri & Dunga var. Var dom kuksugare eller helt okej?

Forskade vidare på ämnet och lyckades hitta ett sex år gammalt Euro Talk-avsnitt med just L-G Björklund som gäst, där de i allra högsta grad berör ämnet vi diskuterar. Avsnittet äger rum inte så många månader efter att Calciopoli uppdagats, och när de diskuterar just Italien säger Björklund: "Vi har ju blivit så jädra besvikna på Italien så många gånger, och just nu litar jag inte på någonting. Jag tänkte sluta käka spaghetti."

http://www.youtube.com/watch?v=sEqrcfTh0mo#at=478

Om vi istället bollar med tanken att Tips-Extra startat 20 år tidigare, som Björklund själv är inne på, dvs då Gunnar Nordahl, Gunnar Gren och Nisse Liedholm går till AC Milan. Tänk om den svenska pöbeln sett dessa tre herrar tokdominera i Italien, vinna skytteligor och ett plural Scudetto. Visst hade det gett avtryck? 1949 är dock televisionen ett relativt nytt fenomen, och inte särskilt utbrett ännu i Sverige, men ändå.

Kul grejer du hittar. Synd att de inte visade Hugh Currans mål här heller. Hade varit kul eftersom det blir någon sorts milstolpe i vår fotbollshistoria. Fan att man inte fick se drömlaget han skulle ta ut. Lite nyfiken på om Billy Wright kommer med & om han då drar anekdoten om hur Gunnar Gren spelade brallorna av Billy.

I boken "Drömelvan" berättar han också att just den nämnda trion Åke Lindegarth (GAIS), Erik Persson (Malmö FF) & Stig Svensson (Öster) kämpade hårt för att driva igenom utländsk fotboll i TV-rutan medan huvudstadens lag stretade mot detta. Björklund har säkert fått dra den här historien tusen gånger för även i boken nämner han det här med att man som grabb lärde känna England genom Stryktipset. Jag känner själv igen det där faktiskt, hur man försökte uttala Bournemouth & Middlesbrough. Klart att England på det sättet låg mycket nära till hands för SVT.

Drömelvan börjar med orden: "Billy Wright är död & det är djupt smärtsamt. Billy spelade 105 landskamper för England & ledde sitt Wolverhampton till bragder ingen kunde tro bonnklubben från Midlands om".

Det är förordet av Björklund. Författaren Petter Karlsson inleder med: "Eftersom jag brukade skolka från söndagsskolan levde jag länge i tron att himlen låg i London. Det var förstås Charlie Georges fel."

Jag gillar engelsk fotboll pga hela den här biten med klubbarnas traditioner. Inte för att skryta men jag tror jag kan mer om engelsk fotbollshistoria än de flesta "anglofilerna". Problemet kommer just när dom korkade attityderna poppar upp. Klart att Barcelona skulle varit ett mittenlag i PL. Februarivädret i Midlands är ju inget att leka med. Världsmästare & Europamästare skulle såklart blivit manglade mot Sheffield United & Stoke City. Enda chansen att komma undan med hedersamt resultat blir ju då att filma till sig några straffar.

Entusiasmen för engelsk fotboll rinner rätt lätt iväg då för min del när man stöter på den typen av fantasivärld. Egentligen är det rätt obehagligt med folk som bygger upp en fantasivärld de tror stenhårt på.

Palermo har ju den bästa truppen, inget snack om den saken. Men Gattuso som tränare? Visst, han kan säkert vråla och mana på sina spelare så att det blir en slags energi och "aldrig-ge-upp" fotboll som spelas på Renzo Barbera men tror inte det håller, finns risk för att det blir en flopp och en annan tränare tas in under säsongen. Men med truppen som han har till sitt förfogande så bör han lyckas ta upp sitt lag. Även roligt att Avellino är uppe i Serie B, trevligt lag.


Jag såg inte heller matchen men enligt Mazzarri så fanns det vissa positiva saker att ta med sig från matchen, laget börjar sakta men säkert ta efter Mazzarris spelidé även fast det såklart finns mycket att förbättra på. Gustavo till mittfältet skulle vara en dröm, men du vet väl att det inte kommer hända så länge Branca sitter på tronen. Lyckas han landa den affären så får han stora applåder av mig. Inters bästa nyförvärv hittills är utan tvekan Hugo Campagnaro, en back som kommer att bli otroligt nyttig för Inter under den kommande säsongen.

Jag skrev ett inlägg i La Liga-tråden där jag förklarade vad Catenaccio är för något då någon undrade över det. Slänger in det här också då det naturligtvis är ytterst viktigt för italiensk fotbollshistoria:

https://www.flashback.org/sp44065028

Som ni förstår så ligger det laget som kallades "Grande Inter" egentligen till grund för vad som är den moderna fotbollen. Med "moderna fotbollen" syftar jag då inte på 2000-talets kommersiella bit utan på all toppfotboll efter Gunnar Gren & grabbarna. Inters segrar i CL 1964 & 1965 fick stor betydelse då det var tydligt att man hade en taktik som gjorde laget svårt att möta.

När ett lag spelar defensivt så drar man ibland till med att de spelar "Catenaccio". Sanningen är ju dock att alla lag idag spelar någon form av vidareutveckling ur Catenaccio. Alla lag är Catenaccio-lag på det sättet. För att förstår vad jag menar så länkade jag till lagens uppställning i VM-finalen 1958 mellan Brasilien-Sverige där vi tydligt ser att den gamla fotbollen var ganska annorlunda. Det där med att hela tiden ha folk som täcker upp bakom var inget man fäste större vikt vid.

Holland kom som bekant starkt på 70-talet med sin friska offensiva "Totalfotboll" där spelare kommer flygande från alla håll & kanter & byter position med varandra. Det måste dock betraktas som en vidareutveckling av Catenaccio. Hela skiten bygger ju på att man täcker upp för varandra när ytterbacken kommer på offensiv räd. Jag tror det hade varit omöjligt att gå direkt från 50-talsfotboll där halva laget är anfallare till Totalfotboll.

CL-finaler 1969-73:

1969 Milan-Ajax 4-1
1970 Feyenoord-Celtic 2-1
1971 Ajax-Panathinaikos 2-0
1972 Ajax-Inter 2-0
1973 Ajax-Juventus 1-0

Inter hade alltså chansen 1972 att ta tillbaka titeln, även om Helenio Herrera inte längre tränade laget. Det slutade dock med att tidningarna utropade att den offensiva fotbollen segrat & att defensivfotbollen var död. Eller ja, tidningar i Holland i alla fall. Man har väl sett ett & annat defensivt fotbollslag sedan dess...

Det är viktigt att ha lite hum om historia & känna till lite av olika länders identitet. Generaliseringar är ofta helt felaktiga så det är viktigt att känna till vad som ligger till grund för dem. Holländarna fick ett mycket gott rykte för sin fina fotboll & Fair Play-inställning. Numera hyllas ofta den tyska fotbollen. Man bör dock känna till att tyskarna är lite av "Bad guys" inom fotbollen. De har fan aldrig stått för varken juste spel eller njutbar fotboll så de (kanske yngre) som snackar om att Tyskland "står för den vackra fotbollen" skrapar egentligen bara på ytan. Jürgen Klinsmann är väl den som ligger bakom mycket av scenförändringen i Tyskland.

Anglofilerna jiddrar kanske om engelsk fotboll som "hårt men juste". Hårt kanske, ja. Juste? Njaäää....knappast va? Visst fan måste väl engelsmännen räknas in i samma kriterie av as som tyskarna & italienarna? Värst rykte hade nog ändå Argentina. Något som jag tycker att man har tvättat bort rejält under 2000-talet då man stått för en ytterst flärdfull fotboll & en tvättäkta "Good guy", Lionel Messi, har otroligt nog blivit symbolen för landet. Den förre ikonen lämnade väl en viss bitter eftersmak i vissa avseenden.