Psykologprogrammet

Då blir det Lund till september! Några fler härinne som gör mig sällskap?

Har säkert diskuterats innan men nojjar lite över åldersfördelningen. Är själv 22 och har läst lite innan, kommer man vara gammal i gården eller är de flesta några år över gymnasieålder? Man vill ju inte känna sig som en alien bland alla 19-åringar.

Nu kan ju inte jag svara för Lund, men jag var 24 när jag började plugga och var långt ifrån äldst i klassen (Sthlm). Jag tror inte du behöver vara det minsta orolig - min gissning är att du inte kommer vara bland de 10 äldsta.

Tack, det känns lugnande! Är ju egentligen inget negativt med att vara några år äldre än gymnasiekidsen men vill inte att det blir flummig stämning.. sedan är ju inte fel att hitta några pluggkompisar som inte är upptagna med att kröka på nation ons-lör, utan har det avklarat.

Själv är jag 27 och har siktet nu inställt på att läsa Psykologprogrammet i Uppsala. Jag har inte skrivit det nya HP-provet än men är precis färdig med en kandidatexamen i psykologi (har pluggat och jobbat sedan jag avslutade gymnasiet) och skrev pinsamma 0.8 på gamla provet
Däremot har jag inte en enda krona i (studie)skuld utan har kunnat spara pengar.

Jag är väl medveten om att jag är rätt kass vad gäller den matematiska biten men har (som många beteendevetare) lätt för den "andra biten".

Min tankar runt att vara äldre på ett program är att jag ändå ska ta ett jobb som jag ska jobba med i minst 30 år med. Jag jobbar "extra" på socialtjänsten (100%) är det är flertalet nyexade socionomer är i 40+ åldern.

Så känn ingen skam över att du är 22+. Om inte annat lär jag avdramatisera det åt dig

Starkt att bara köra på det man gillar och inte tveka så mycket, själv får man nojja hit och dit över mindre. Klyschorna haglar säkert i såna här inlägg men vill man göra något väldigt gärna och har tänkt igenom sina möjligheter så är ju målet det bästa alternativet så att säga. Och yngre blir man ju inte heller.. man kommer nog inte komma tillbaks som 45-åring och sätta sig i skolbänken. Bäst chanser att göra det man vill har man ändå när man är ung. Lycka till så mycket och tack för avdramatiseringen

Jag skulle snarare säga att det är till din fördel. En polares mor har i flera år suttit i olika rekryteringsprocesser med psykologer och senast när vi snackade så sa hon att det är på tok för många unga, oerfarna på livet och blåögda nyexade ungdomar som söker tjänsterna. Att intervjun försvunnit vid antagningen ser hon som ett stort minus. Att vara psykolog enligt henne kräver livserfarenhet. Hon jämför det faktiskt med att vara präst.

Det var intressant att höra.
Har faktiskt funderat länge på varför man valt att bortse från den personliga intervjun vid antagning (till bl.a.) psykologprogrammet. I Warszawa, Polen fick man för ca. 3-4 år sedan läsa en, två böcker ur en lista och sedan komma och intervjuas, berörande bl.a. böckerna och hur man reflekterar/tolkar dem men även en större intervju med dig som person och människa.

Detta för rekryterarna skulle avgöra om man ansågs lämplig som psykologstudent eller ej. Intressant approach och helt klart lättare då jag har betydligt lättare att föra min talan än att räkna ut begränsningsareor av rätblock

Intressant, jag har hört liknande av flera bekanta som jobbar med rekrytering. När man ser på fördelar och nackdelar med ålder så kanske man snöar in för mycket på nackdelar för en själv, personligen. T.ex. att ens kompisar köper större bostadsrätter och åker på dyrare resor vid 30 än vad man själv kan göra eftersom man precis blivit klar med studierna då. Man borde tänka mer utifrån vad åldern kan ha för fördel i jobbet för andra.

Jag läser i Lund, det är ett riktigt bra val!

Jag var yngst när jag började, 19 år. De flesta i klassen låg runt 21-26 och dessutom ett litet gäng på 30+. Självklart kommer du möta en och annan som nyss tagit studenten, men de flesta är i din egen ålder

Personligen så tycker jag att åldersspridningen är bland det bästa med programmet. Det blir mycket intressantare diskussioner! Kul att vissa kommer direkt från gymnasiet medan andra har barn och dessutom redan läst en lång utbildning och varit yrkesverksam inom den.

Kul att klassen är lite "diverse" på så sätt! Bra svar.

Vad skiljer programmen åt gällande inriktningar? Är det olika för varje lärosäte? Vilken inriktning är mest modern resp. mest traditionell? Övriga åsikter?

Mest traditionell är nog Uppsala och mest modern torde vara KI då dem är det enda psykologprogrammet som har en naturvetenskaplig grund och lägger stort fokus på neuro.
Det finns ju två inriktningar: PDT och KBT - det senare finns på alla uni medans PDT inte gör det.