Filmer som är försämrade versioner av boken?

Vilka filmer blev ni verkligen besvikna på efter att ha läst boken?

Jag måste nog drämma till med "Drömfångare" av Stephen King. Boken är hur bra som helst, det var verkligen svårt att sluta läsa. Men filmen var verkligen hemsk! Alla duellscener har blivit försämrade, och vissa bra scener finns inte ens med!

Vilka är era svar?

Om än Anthony Hopkins insats i filmen "När lammen tystnar" är en klass i sig så blev jag måttligt besviken efter att jag läst boken. Tyvärr.

I princip varenda jävla film är sämre än boken. Har lärt mig den hårda vägen och om jag numera vet att en bok ska filmas eller är filmad så ser jag alltid filmen innan jag läser boken. Annars sitter jag bara och retar mig under hela filmvisningen...

Att jämföra böcker med sina filmatiseringar är som att jämföra en och samma låt framförd av AC/DC och Jokkmokks-Jocke. Eller äpplen och päron.

Det går inte.

Arn-filmerna var riktigt dåliga efter att man hade läst böckerna.

Får väl lägga till att jag älskar Stephen Kings böcker, men bara de som inte har nåt övernaturligt i sig blir bra på film. Resten blir helt löjliga tycker jag, även när de faktiskt följer boken. Det blir så lätt karikatyrer av bipersoner tex. Ta tex The Mist eller vad den hette, dimman över mataffären? I skrift var den hysteriska religiösa tanten rätt läskig, i filmen blev det ju hur platt som helst med hennes rants.

Det mesta av Stephen King och Clive Barker på film är vel ganska substandard.

Jeg synes generelt at filmatisering av bøker - spesielt såkalte klassikere eller kritikernes favoritter - vanskelig lar seg adoptere til filmduken med et vellykket resultat. Men så ser jeg på film som et autonomt kunstnerisk uttrykk som vanskelig lar seg overføre fra litteratur; ikke engang fra tekster som er skrevet for å fremføres på teater.

Åndenes hus (vet ikke om den heter det samme på svensk) skrevet av Isabella Allende, regi Bille August, er noe av det kjedeligste og mest intetsigende jeg har sett av filmatisering av kjent litteratur. Tror jeg holdt på å sovne! Filmatiseringen av La peste (1992), forfattet av Albert Camus, er heller ingen höydare i min bok. Og ikke å forglemme - hvordan kunne jeg - den helt forferdelige filmatiseringen av Gaston Leroux's The Phantom of the Opera. En lidelse for meg å se på da en av mine helter innenfor horror genren Dario Argento, klarte å nå nye avgrunner i sin stadig nedadgående formkurve som filmskaper.

De fleste av mine favorittfilmer er enten bygget på originalmanus, spenningslitteratur; eller den litterære teksten kun brukes som utgangspunkt for filmmanuset.

Hindrar en inte från att bli besviken på filmatiseringen vilket är vad tråden handlar om.

Det kan jag hålla med om till 100% (Andarnas hus) på svenska.

Vad jag menade är att det är två helt olika media som har två helt olika förutsättningar och möjligheter och att det beror på vilket av dessa media som individen föredrar och har lättast att relatera till.

Lät pretentiöst, eller hur?

Poängen är att en bok och en film är två helt olika upplevelser som kräver/erbjuder två helt olika sinnesrörelser.

En jämförelse mellan en bok och dess filmatisering är därför dödfödd från början. Och meningslös.

Men, för sjutton, jag vill inte stå i vägen. Vill folk jämföra så ska dom naturligtvis göra det.

Grottbjörnens folk

Filmen var en katastrof!