Varför är tyskar och fransmän så vrånga med att snacka engelska?

Läs gärna hela tråden. Vi har redan etablerat att det finns flera världsspråk, och att det finns många platser på jorden där något av de andra är mer gångbart än engelska. Jag vet att det för en svensk kan vara svårt att tro. Särskilt om hans utlandsvistelser begränsar sig till Thailand och New York.

Engelska må vara det mest spridda världsspråket, men inte ens det betyder faktiskt att det är det mest användbara. Det beror helt på vem man är och var man rör sig.


Är det någonting du sett på TV?

Om det nu är yttäckning du är ute efter, så ligger nog ryska rätt bra till.

Ja, för att vi tycker det är viktigt. Engelskan har hög status i Sverige. Många svenskar gillar att stoppa in engelska ord i sitt vardagsspråk, typ Oh my God, nice och så vidare. Det hör jag sällan i andra länder. Svensk reklam och produktinformation har ofta engelska slagord.




Q.E.D.
Dvs, för en anglofon modersmålstalare är det antagligen lika förpliktande att säga ”I love you” som för en svensk att säga ”jag älskar dig”. Det är när man talar ett främmande språk som det är lättare att haspla ur sig lite vad som helst. Väg ”R.I.P” och ”Vila i frid” på din personliga våg och se vilket som är tyngst.


Det beror ju på vilken nivå vår engelska är på. Samt vår passiva förståelse av det främmande språket. Dvs, jag kanske förstår nästan all franska, men kan inte själv formulera den. I det fallet blir diskussionen likväl mycket mer komplex om vi talar franska i stället för engelska.

Jag såg för övrigt den prisbelönta serbiska ungdomsfilmen ”Klip” nyligen. En bra rulle om en förlorad ungdomsgeneration i Belgrad. Såg ut som verkligheten för sådana generationer lite varstans i världen, med billigt knark, fester, försummat skolarbete, tjejer som knulldockor och så vidare. Det som slog mig var att allt i miljöerna var på serbiska, från de senaste hitlåtarna på diskoteken till svordomarna. Så det handlar mest om vad man har för referenser och vad man tycker är coolt. Svenska tonåringar gillar anglosaxiskt och vänder sig till den delen av världen för att söka bekräftelse och identifikation, men begär för Guds skull inte att hela världen ska ha samma förebilder som svenska teens. Det är inskränkt och bonnigt.

Men det allra mest märkliga – och tragiska – är förstås svenskars ovilja att lära sig främmande språk. Vi är ett litet inavlat språkområde och har all anledning i världen att lära oss så många språk som möjligt – för att vidga vyerna och bli av med lite av vår historiska ängslighet över att inte duga och att göra rätt intryck i umgänget med kulturnationerna. För att slappna av helt enkelt.

Därför är det bisarrt när lärarutbildningen i exempelvis franska för högstadiet lockar cirka tre personer i hela riket. För tyskan är det inte mycket bättre, efter vad jag läste på text-tv för en tid sedan.

Jag är en fyrspråkig utlandssvensk sedan över ett decennium som aldrig varit i vare sig Thailand eller New York och vars arbetsspråk är varken svenska eller engelska, dina förutsättningar kan du hålla för dig själv.

Att det finns språk som på vissa platser är mer gångbart är helt sant, men ska du bara lära dig ett språk och resa runt jorden kommer engelskan vara det mest gångbara. Så enkelt är det.

"Det beror på vem man är och var man rör sig"... Ja. Svenska är det mest användbara språket för de allra flesta svenskar t ex. Men nu talar vi rent generellt, inte sant?

Nej, det är någonting jag varit med om ett antal gånger. Någonting du också förmodligen hade varit om du faktiskt varit ute och rest i stället för att sitta hemma och försöka utmåla andra som dåligt beresta och att de tar sin information från TV.

Ryssland är ett stort land, men sett till total yta skulle jag nog tro att de länder där engelska är standardspråket, ett officiellt språk eller ett högstatusspråk inte ligger långt ifrån - kanske till och med högre. Det är definitivt mer utspritt.

Har du ångrat dig nu? Först skrev du att svenskarna var dåliga på engelska, nu håller du med om att vi är duktiga. Hur ska du ha det?

Du missade poängen. Jag är väl medveten om att det är lättare att säga saker på ett nytt språk eftersom att betydelserna inte sitter lika djupt, men det blir lite tokigt att använda just "I love you" vs. "jag älskar dig" som exempel eftersom att det engelska uttrycket har två betydelser - en lättsam, vänskaplig och en djupt känslomässig, medan det svenska bara har det sistnämnda.

Förutsatt att det handlar om en diskussion där ni båda ska bidra så blir diskussionen mer komplex för dig, för henne förvandlas det till gäster med gester där hon ska försöka gissa vad du menar med dina korta meningar med bara enstaviga ord

Jag har ett annat språk än svenska och engelska som arbetsspråk sedan flera år tillbaka, jag lovar dig att för den omedelbara diskussionen så är ett gemensamt språk att föredra framför den enes modersmål som den andre parten förstår men inte kan göra sig lika väl förstådd på som motparten förstår engelska. Men, som sagt, jag förespråkar att tala ett språk med en modersmålstalare för att underlätta för framtida diskussioner. Det är ett vanligt misstag att falla tillbaka på engelskan när man "inte behöver", har jag märkt.

Tycker du att jag gjort det?

Fast det är inte alls det vi diskuterar i den här tråden. Som sagt, läs den.


Poängen är att det är omöjligt och därför ointressant att tala rent "generellt" i den frågan. Skall du berätta för berbernomader i Marocko att de skall lära sig engelska istället för franska så att de kan resa runt jorden? Tokfan.


Att jag aldrig fått höra lätt berusade, amerikanska, främmande män säga att de älskar mig kan även ha andra orsaker. Vilket klientel man föredrager att umgås med, exempelvis.

Malm ur en närliggande åder bryter i dag Pehr Gahrton, när han undrar över svenskarnas avståndstagande till sitt eget språk och barnsliga hyllande av engelskan, något som saknar motstycke i världen.

http://www.sydsvenskan.se/kultur--no...da-pa-english/

Läs mitt inlägg i sitt sammanhang.

Skulle jag träffa berbernomader som saknade preferenser för vilka platser de skulle vilja besöka och var på väg ut på en jorden runt-resa och ville lära sig ett enda språk - det mest användbara världen över - då skulle jag sagt engelska. Som argument skulle jag kunna citera dig och berätta för dem att engelskan är världens mest spridda språk.

Oj då! Det var värst vad nyanserad du kunde bli nu helt plötsligt. Fantastiskt, med tanke på hur himla svartvit världen var när du försökte beskriva mig. Tänk om du hade försökt använda skallen och tänkt till lite innan du började häva ur dig svaren till mig...

Jag kan utläsa tre ganska starka antaganden du gör här, som en ytterst liten -- för att inte säga obefintlig -- del av världens befolkning uppfyller. Så gick det alltså med försöket att diskutera "rent generellt".

Faktum är, att skall vi göra antaganden som passar in på en stor del av jordinvånarna -- medräknat berbernomader --, så vore det att de föredrager att besöka platser i sitt närområde och uteslutande eller främst företager resor i sin omedelbara geografiska omgivning, i den mån de reser överhuvud. Dessa borde rimligen satsa på det (världs-)språk som gäller i den delen av världen.

Det är intressant att samtidigt som fler visar sitt missnöje mot främmande kulturers "invandring", visar ännu fler sin vördnad inför engelskan. Sverige och svenskarna har identitetsproblem.

Du förstår uppenbarligen inte vad det är jag säger, vilket är lustigt eftersom att du själv sagt att jag har rätt.

Du har fortfarande inte lyckats läsa mitt inlägg i sitt sammanhang. Det var en person som fick frågan varför han talade om engelska som att det vore världsspråket par excellence. Jag gav förslaget att det kanske var för att engelska är det språk som är mest spritt av de mest talade språken, och vill man ha bäst chans att kunna kommunicera om man blir nedsläppt på en slumpmässig plats i världen så är det engelska som gäller.

Du vill gå ner på individnivå och diskutera vilket det mest användbara språket är för en enskild person. Där finns det lika många svar som det finns språk och själva begreppet "världsspråk" blir därför fullständigt irrelevant.

Intressant debatteknik.


Wikipedia har en artikel om världsspråk som du skulle kunna taga och läsa. Begreppet är alls inte så otydligt som du tycks tro. Ett världsspråk är ett språk som nått betydelse för kommunikation mellan olika folkgrupper långt utanför dess ursprungliga språkområde. Det finns varken ett enda världsspråk eller hur många som helst. Vilket som är allra störst är heller i sig inte särskilt intressant -- den människa finns inte som måste förbereda sig på att bli nedsläppt på en slumpmässig plats i världen. Och funnes hon, skulle hon sannolikt inte säga mycket mer än blubb, blubb.