Vad har hänt med den svenske mannen?

Nej, man bör hålla i minnet att det härstammar från en syn där män är överordnade kvinnor, ser sig som högre stående osv....

När det är stake i något är det positivt, fitta är nedvärderande och negativt....

Endast för den närsynte är patriarkatet roten till all sexualitet.

Skulle vara kul att läsa artikeln, du får gärna länka. Det låter mest som ett eko från forna dagar. När det gäller sexbutikerna är det många par som går i dem tillsammans har jag hört från säker källa. De verkar vara positiva till varandras sexualitet ...
Men det där med sexualitet och vem som får göra vad är väldigt komplicerat. Du får gärna utveckla hur du tycker att det finns en negativitet när det gäller mäns sexualitet.

Ja, så kan det vara. Som man är det sällan bra att bli jämförd med kvinnliga attribut. Man får däremot inte glömma bort varför det ser ut på det sättet. Kvinnor vill, generellt sett, ha en "manlig" man, vilket gör just den typen av nedsättande ord väldigt effektiva mot en man. En man som "beter sig som en fitta" är alltså en man som är kvinnlig, och alltså lägre i rang när det handlar om att attrahera kvinnor. En man som i kvinnors ögon saknar värde är en värdelös man - där har vi anledningen!


Det håller jag med om att språket ser ut så. Samtidigt är det, enligt våra gemensamma uppfattningar, ingen fördel att vara manlig när man ska hålla många bollar i luften till exempel. Det går alltså åt båda hållen, även om jag håller med om att de sexualiserade uttrycken i huvudsak är såsom du gav exempel på, och det var även vad jag försökte beskriva i första stycket.

Du verkar snarare vara en struts som sticker huvudet i sanden. Tror du verkligen att kollektivavtalen fortfarande ger lägre löner till oss kvinnor och högre sådana till karlar ? Försök att vakna upp föffan, och lär dig vad kvinnomakt betyder.

Nu är jag bara 24 bast, men jag vill ha betydligt mer än bara jämlikhet med karlarna ute i arbetslivet. Den svenske mannen tycker likadant och lägger sig vackert i korgen, annars...

Så du vill inte bara ha jämlikhet, utan du vill ha mer?

Hur går det tycker du?

Vet inte om du är allvarlig eller inte, men intressant är det.

Skillnaden mellan en kvinna som kallas slampa och en man som bara är man, är att en kvinna har någon värdighet kvar att förlora, en man hade den aldrig och kan således aldrig förlora den. En man får ha sex på kvinnans villkor. Så enkelt är det. Huruvida en kvinna fortfarande år 2013 är ekonomiskt förtryckt är en sak (många av de klassiska myterna är nedplockade, men används fortfarande som ignoranta slagträn). Socialt, kulturellt och institutionellt har kvinnan tvärtom fördelar jämtemot mannen. Det är inte tecken på något patriarkat, så hela genusinstitutionen kan lägga ner eller börja om på ny kula.

Hade Sverige varit ett patriarkat, hade inte feminismen lyckats så enkelt med sina reformer, utan stött på total tvärnit, som i många andra länder. I många muslimska länder, där kan man tala om ett patriarkat. Hur man kan jämställa deras kultur med den svenska är ett mysterium.

"Menar ni att det är svårare nu när kvinnor inte behöver gifta sig för att få mat för dagen?"

Klart det blivit mycket mer komplicerat, i en salig röra av moment 22 och paradoxer. Män ska vara manliga när de ska vara manliga och mjuka när de ska vara mjuka, utan riktlinjer för när, hur och varför. En kvinna söker en jämlike, som ska tjäna mer än hon själv för att det är praktiskt, men ändå inte, för då är det förtryck. Tjänar kvinnan mer är det inte på tal om en seriös relation, då får mannen vara KK. Relationen ska vara precis som i en TV-serie, med romantik och överraskningar ständigt och jämt. När hon tröttnar, så drar hon vidare i takt med nästa indoktrinerande skitserie på TV.

Vardagsfeminism är så inrotad i svenska samhället att den knappt behöver diskuteras. Alla är överens om att alla bör ha samma möjligheter och dömas utifrån sina kvalifikationer och vad man faktiskt uträttat. Inte vilket kön man har mellan benen, vilket radikalfeminismen aldrig verkar kunna släppa som huvudfråga för sin "utveckling" (kvinnor ska få egna fördelar).

Men nu när feminismen drivs framåt av de doktrinskapande fanatikerna och leds av ett rabiat, agendasättande mediadrev, så har det gått för långt. En kommun som prioriterar plogordning utifrån trafiksäkerhet och trafiktäthet är helt plötsligt "gubbplogat", för att män kör mer och längre i såväl logistik som i sträckan till sitt arbete, enligt nationella källor från SCB. Som att det i grunden är något jävla kvinnoförtryck att män jobbar som svin för sin snart separerade familjs skull.

Män ska vara heltidsromantiker och samtidigt familjeförsörjare men inte för mycket familjeförsörjare, ge kvinnan gåvor, men ändå inte ge något som kan tolkas som förtryck, vilket allting kan tolkas som om man bara letar tillräckligt noga. Män ska öppna dörren av rätt anledning, som ska tolkas av kvinnan. Män ska vara utomjordingar med superkrafter och telepatiska förmågor. Då kanske de duger till något för den moderna kvinnan.

Vad den marxistiska feminismen kanske försöker angripa, är den lilla klick som oftast är män, som är rika, tillhör en egen societet och sitter på allt kapital och allt samhällsinflytande. I något desillusionerat manér är det tydligen alla mäns fel att vårt samhälle är vansinnigt, när en löjlig majoritet av alla män varken har pengar eller inflytande och definitivt heller inte är nöjda med hur vårt samhälle ser ut.

Självklart blir det fruktansvärt tröttsamt att ständigt höra vilket arvsskuldbelagt svin man är, bara för att man är man, när verkligheten verkligen inte är så enkel och så polariserad. Det är sorgligt att se hur fruktansvärt enkelt det var för manipulerande propagandister att bibehålla makthavarnas positioner och utöka dem. Härska genom att söndra. Det var bara att se till att kvinnorna också forslades in i ekorrhjulet och dessutom började att bråka med sina män, eftersom männen tydligen som homogen grupp är deras förtryckare och att det ligger någon sorts kulturell elakhet bakom detta närmast konspiratoriskt kollektiva beslutet.
Så enkelt kommer det inte att bli. Visst kan du hitta någon hunsad toffel till man som gått på allt larv som du kan linda runt lillfingret, shoppa upp hans lön och spara din egen, där du får alla rättigheter och han alla skyldigheter. Ja, ända tills du tröttnar på toffeln och hittar en ny, medan du vänsterprasslar med någon alfahanne. Men samhälleligt? Fortsätter radikalfeminismen att inte lära sig vad de säger är fullständigt nonsens och irrationellt hyckleri, så kommer reaktionen komma. Ja, förutom att vi svenskar håller på att dö ut då.

Fler och fler män har börjat avsvära sig samhällskontraktet, så det kommer bli färre och färre att välja på. Förnuftiga män håller sig borta från storstäderna och köttmarknaden, så ni unga kvinnor får slåss om det minskande fåtal som ännu inte blivit förvridna. Om man så stannar singel hela sitt liv, så är det ett billigt pris att betala för sin frihet.

Den svenska feminismen har skapat en svensk idealman som kvinnan inte vill ha. Och tydligen är det fortfarande mannens fel. Så fantastiskt.

Det beror på vilket land vi talar om. Här i Sverige går det alldeles utmärkt att få högre lön än karlarna, men i andra länder är det nog svårare.

Ämnet handlar ju om den svenske mannen och han är precis lagom kuvad och knäckt för att kvinnomakten skall öka i landet. Problemen uppstår först när patriarkala utlänningar kommer in på våra arbetsplatser.

Vi har en utlänning på mitt jobb som går ner på en bönematta varje rast. Han låter som en stucken gris nä han ylar om Allah på sitt egna språk.

Du beskriver dels den politiska sfären med radikalfeminister och dels den privata sfären - umgänget mellan man och kvinna till vardags. Jag tycker att det väldigt stor skillnad i hur det funkar i de olika sfärerna. Träffar du verkligen kvinnor som är sådär som du beskriver? Vad jag ser är en stor majoritet som är ganska tradionella i sin relation till mannen. De donar och gör fint hemma och försöker samsas med sin karl. Vad är det egentligen för kvinnor av kött och blod som du pratar med i din vardag?

Vilka kvinnor jag pratat med i min vardag? Såvitt jag funnit finns det tre - väldigt - generella kategorier:

1. Konfliktfyllda, ängsliga, arga kvinnor som blivit intalade att de ska söka kamp och söka konflikt, därför att det är vad de blivit lärda att göra. Och att de lever i ett patriarkat och är förtryckta av patriarkatet. Om man nu glömmer det, får man snart höra det igen.

2. Konfliktfyllda, ängsliga, ångestfyllda kvinnor som identifierar sig med sina konsumtionsvanor, retuscherade modeller, överspenderar på materiella ting som de tror ska få dem att må bättre, får frispel för minsta lilla I-landsproblem i deras värld, kvinnor med överdrivet kontrollbehov och att få positiv feedback från sin omgivning. Kvinnor som tror de vet vad de vill, när de i själva verket inte har en aning.

3. Sunda, jordnära, förnuftiga kvinnor, som dessvärre alltid är upptagna (eller inte tänker bli upptagna, av ungefär samma anledningar), just för att de är sunda, förnuftiga och kan tänka själva. De växer nämligen inte på träd. Oftast är de något äldre. Tyvärr blir de oftast lurade till att bli karriärister i brist på lämpligare ledstjärnor.

Säkert tycker kvinnor ungefär detsamma om män. Den övervägande majoriteten av bägge könen är trafikskadat gods, efter att ha blivit mindfuckade bortom all rim och reson i ett vansinnigt samhälle. Ekvationen är ohållbar. Det här är inte längre ett politiskt problem, det är ett omfattande samhällsproblem.

Medborgarna mår skit och ingen tänker diskutera varför, profiterande psykofarmaka till såväl husse/ matte som deras husdjur får duga.

Men ändå klagas det om att kvinnornas lön är så mycket lägre i Sverige? Det jag menar är att kvinnorna har all möjlighet att förhandla sig till högre lön jämlikt mannen, men antagligen är de för fega och väljer istället att skylla på patriarkatet. Något kollektivavtal står det definitivt inte något om att mannen ska ha högre lön än kvinnan.

Jag måste också hålla med dig om den kuvade och knäckta svenske mannen som knäfaller för både dagens starka självständige kvinna samt den patriarkala och varmblodiga utlänningen. Men dock ser jag dig som en motpol till de feminister som nu pratar om detta patriarkat, som enligt dig då inte finns, eftersom det endast är utlänningarna som utgör detta patriarkat och enligt rasisterna befinner de sig inte bland toppositionerna i Sverige.

Det är alltså invandrarnas fel igen då.

Radikalfeminist och rasist Bullfetta? Snygg kombination

Jag tycker själv att jag tillhör kategori 3. Men därför drar jag till mig män av kategori 3 också. Jag träffar inga ur kategori 1 och 2 till vardags, varken kvinnor eller män. Har därför en rätt positiv syn på tillvaron. Delvis beror det på att jag tagit itu med egna problem när de dykt upp.