Vad har hänt med den svenske mannen?

Det finns väldigt många intressanta inlägg i tråden och jag tycker att vi lyckas skapligt bra med att diskutera även när vi har olika åsikter.

Ett spår är detta med players och slampor. Att män kan brännmärka kvinnor som ligger runt som de själva. Det spelet tror jag mest finns bland yngre och i mindre orter. I stan vet man knappt vad grannen heter och varför skulle man bry sig om vem nån ligger med.

När det gäller män som är arga för att monogamin är satt ur spel och män blir utan tror jag att det är ett problem som funnits länge, före feminismen. Fast då handlade det om sånt som att snygga Eva-Lena kunde gifta upp sig med storbonden och så fick Per i Backen nöja sig med ful-Britta eller ingen alls. Menar ni att det är svårare nu när kvinnor inte behöver gifta sig för att få mat för dagen?

Det är nog få män som har problem med vanlig feminism förstår jag nu. Men det verkar som om radikalfeminism har blivit lika med feminism. Kanske för att vanlig feminism känns så normal att den inte märks. Feminism har under lång tid varit att få rösta och få jobba och ha egen inkomst men nu verkar män mena att radikalfeminism är dumt alltså är allt feminismen fört med sig dumt.

Jag förstår också att det blivit tjatigt att höra om kvinnors rättigheter. Att det förminskar män som tycker att de sliter och gör så gott de kan och aldrig blir det jämställt nog. Det är lite sorgligt att det blivit så faktiskt. Det måste kännas rätt förminskande, som om man inte blir synlig.

Du frågar hur mycket jämställdhet män vill ha. Många anser att det inte kan bli mer jämställt när det redan är jämställt. Du kan inte gå hur långt norr som helst, förr eller senare kommer du börja gå söderut. Vad många här menar är att det redan råder jämställdhet i Sverige sett ur kvinnligt perspektiv.

Det finns inga formella lagar och regler i svensk lagstiftning som diskriminerar kvinnor. Om du är av annan uppfattning får du lägga fram stöd för det. Om du inte kan göra det förstår jag inte hur du kan skuldbelägga män (eller vi som skriver här) för att vara emot jämställdhet.

Sanningen är snarare tvärtom. Det finns en rad bestämmelser som på ett konkret sätt diskriminerar män till fördel för kvinnor. Det gäller alltifrån kvoteringar till t ex Polishögskolan till snedvriden lagstiftning när det gäller vårdnad av barn. Där har vi diskriminering som svart på vitt står i Sveriges rikes lag.


Jag borde redan ha besvarat det. Jag tror väldigt få har något emot att åka med kvinnliga busschaufförer, så länge som de inte fått sina tjänster på bekostnad av män. Det finns ett hat och en avsky mot den människofientliga feministiska ideologin - inte mot att kvinnor har samma rättigheter och skyldigheter som män.

När det gäller prostitution är det tvärtom du som vill ta ifrån kvinnorna deras av naturen givna friheter. Att vrida på det till att det egentligen handlar om mannens hat eller förakt mot kvinnan är bara oärligt. Efter alla inlägg i den andra tråden där du inte någonstans har lyckats komma med ett rationellt hållbart argument borde det framgå klart och tydligt. Det är du som har ett inneboende, subjektivt och känslobaserat hat mot torskar - inte vi andra som gång på gång lägger fram konsekventa idéer som inte är nedlusade med moralpanik.

Det går ju inte att ha jämställdhet mellan könen eftersom könen av naturen inte är jämställda, män är det starkare könet och dominerar därför i så många områden. Det är bara att acceptera detta eller kämpa i motvind helt förgäves.

Man kan välja mellan detta:

1. Man släpper fram kvinnor mer för att de ska få ha sandlåda och känna sig viktiga.

2. Man låter bästa man/kvinna få komma fram, då blir det oftast en man, så är det bara.

Man kan absolut ha jämställdhet mellan könen, och det är något som vi givetvis måste sträva att både uppnå och upprätthålla om vi ska betrakta oss själva och vårt system med gott samvete.

Däremot är det inte kvantitativ jämställdhet som vi ska sträva efter. Detta kommer ofrånkomligen att leda till fråntagandet av enskilda individers friheter. Det är detta som leder till kvotering (som bara är ett annat ord för diskriminering gentemot en annan grupp individer). Det är livsfarligt att betrakta människor som tillhörande kollektiv och att lagstifta med fokus på dessa kollektiv.

Alla människor i Sverige, kvinnor som män, ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Det är inget motsägelsefullt i det. Bara för att kvinnor och män generellt sett är olika innebär inte det att vi behöver ha en lagstiftning som ser olika ut för kvinnor och män.

Jag tycker också att vi har kommit tillräckligt långt. Det är tillräckligt bra. Det blir bara förvirrande när män i andra trådar sågar feminismen utan att skilja på vanlig feminism och radikalfeminism. När det gäller busschaufförer tycker jag att en kvinna ska få jobbet om hon är mer kvalificerad än en man, även om han vill ha det.

Det finns vissa saker jag kan tycka är konstiga. Som att man använder ordet fitta när en man ska nervärderas som svag. Det är ju så uppenbart att en fitta har en enorm styrka jämfört med en kuk. Fast det är ingenting som jag känner hat över. Man får välja sina strider.

Jag tror att feminismen nu kör på av gammal vana och för att synas måste man vara mer radikal än de tidigare. Till en viss del handlar det om att profilera sig som skribent.

När det gäller jämlikhet mellan könen har mycket förvånande hänt. För några årtionden sen var en del kvinnor enormt upprörda över porr. Det var demonstrationer vid sexbutiker, rutor slogs in osv. Nu är kvinnorna inne i butikerna och handlar. För många kvinnor är porr en uppiggande del av erotiken. Så vem vet var vi hamnar när det gäller prostitution vad tiden lider. Det viktiga för många kvinnor är nog att småtjejer typ såna i Lilja4Ever inte kommer till skada.

Men man får välja mellan mina två alternativ, fortfarande. Är det jämställt?

Vissa kvinnor är inne i butikerna och handlar medans andra kvinnor står utanför och krossar fönsterrutorna.

Senast igår läste jag en debattartikel av en feminist som tog avstånd från porr, nakenhet och sex. Dylika feminister är så vanliga att folk inte ens lägger märke till deras sex-negativism, det är så vanligt att det blivit en ny norm som konstigt nog samexisterar med sex-positiva attityder. Hur går det ihop? Enkelt: feminister är sex-positiva till kvinnors sexualitet och sex-negativa till mäns sexualitet. Så en kvinnlig feminist kan så att säga äta kakan och ha den kvar. Älska allt som förknippas med kvinnor och slå män med knölpåk när andan faller på ...

Att använda sexualiserade ord för att uttrycka saker kommer vi nog aldrig att komma ifrån. Vad man inte får glömma är att vi är sexuella varelser. Vi tänder på det motsatta könet och det kommer alltid ligga en partiskhet där. Manlighet och kvinnlighet kommer alltid att finnas, och en man kommer aldrig i samtliga situationer titta på en annan man med samma ögon som han kollar på en kvinna. Detsamma gäller omvänt.

Majoriteten av alla män kommer sträva efter någon form av manlighet. Majoriteten av alla kvinnor kommer sträva efter någon form av kvinnlighet. Det kommer vi aldrig ifrån, och jag ser heller inte problemet med det. Tvärtom.

Att det sen i vissa fall tar osmakliga utlopp med nedvärderande ord och handlingar är beklagligt. Det kan man fördöma, men man får inte glömma bort vari det härstammar och att det i grunden inte är något fel med olikheter mellan könen.

Klokt skrivet.

Ja, dina två alternativ visar på två olika metoder för att uppnå någon form av "jämställdhet". Den första utgår ifrån kvantitativ jämställdhet, där man vill uppnå 50/50 mellan könen och där merit och kvalifikationer kommer i andra hand. Denna form av jämställdhet är väldigt pervers och kan inte fördömas tillräckligt mycket. Tyvärr är det denna form av jämställdhet som är kärnan i dagens statsfeministiska ideologi.

Det andra alternativet du nämner är jämställdhet i bemärkelsen att alla har samma möjligheter. I stället för att räkna siffror tittar man på lagar och gör dessa könsneutrala. Vem som helst oavsett kön får söka på samma villkor, och den med bäst meriter är den som kvalificerar. Denna form av jämställdhet utgår ifrån individen och säger att du inte ska ha några som helst för- eller nackdelar enbart på grund av din könstillhörighet. Detta är en sund jämställdhet då den utgår ifrån alla människors lika värde.