Folk som säger "ng" i stället för "n"?

Nej, det bör man inte göra.

Man kan även jämföra med dem som har en gummisnodd runt byxbenet när de cyklar. Det bidrar ungefär lika lite till att belysa frågan.

Jag tror att det enbart är barn i Norrland (Sthlm och norr därom) som säger stog. Det används inte i Skåne. Hur som helst mycket motbjudande - precis som eran och våran.

Vad gäller uttalet av ordet hund i Skåne så är det ganska vanligt framför allt på landsbygden att man säger honn/honnen. Jag har emellertid hört människor från området kring Svedala säga hong/hongen.

Att folk uttalar ord med franskt ursprung på ett franskinfluerat sätt tycker jag är ganska logiskt - även om jag inte gör det själv.

Ett annat uttalsfenomen från Norrland är arkitekt och orkidé som man uttalar med sch alltså arschitekt och orschidé. Det är lite enligt samma princip som anställda på SVT brukar prata; alla s som kommer efter ett r ger man sch-uttal. Väldigt grötigt och svårt att förstå. Ö blir då ofta å och det slutar i allmänhet med helt obegripliga ord, exempel ordet hörsel som blir håschel. Heeemskt! Kan i absolut värsta fall övergå i en ren vissling - vilket gör att man inte vågar ha ljudet högt eftersom det när som helst kan komma en skarp vissling och man blir panikslagen.

Du har fel.

Nej, det är inte det det beror på. Man använder ju ett mjukt uttal av k, som i kemi, Kina, känsel mm. (dvs. framför en främre vokal).

Det uttal du beskriver är för övrigt inte något som har med SVT att göra.

Jag säger också /angtré/ och krumeluren över sista e:et kallar jag för en /aksang/. Jag antar att TS, Matthew_Hopkins m.fl. skulle rekomendera uttalet /aksent/ även för själva tecknet?

OK? Inte ens i skämtsamma överdrifter typ: Ah du, torra daj om mungen, va!?

Men jag är inte förvånad. Det finns ju folk i tråden som kan ta gift på att de aldrig någonsin hört uttal som /angtre/, /aksang/ eller /changs/ och att det därför måste handla om talfel.

Varför inte? Topics kan man aldrig få för många av i en tråd. Vad har vi just nu?

1. Uttal av nasalvokal i franska lånord.
2. Uttal av ord som bänk, bank, pannkaka etc.
3. Skånska uttal som mung och hung.
4. Stod vs. stog.
5. Annie Lööfs sätt att tala.
6. Lite allmän diskussion om sje-ljud.
7. Uttalet av egentligen.
8. Fenomenet till exempelt.
9. Tre kommatecken i stället för förväntad punkt.

Handlar helt enkelt om vart man kommer ifrån.

Mycket av det är nog ett historiskt arv från Gustav III.
Men ett ord som jag tycker är vederstyggligt är när egentligen uttalas egengkligen. Vanligt i Göteborg.

Nähä? Är det verkligen folk som säger så?

Jag har hört ganska många som uttalar intressant "intressangt". Kanske de har uttalat orden så sedan de var små och inte tänker på att det är fel uttal?

Har en "släkting" i 70-årsåldern av finare börd som säger "changs", "intressangt", och som även säger ett hårt k:et i "kilometer". Min gissning (eller changsning, höhö) är att det är överklasstockholmska. Detta gäller dock inte för till exempelt och liknande avarter.