Citat:
Ursprungligen postat av
Xelious
Generalen är ju kritisk mot att gå in i syrien eftersom man först måste fundera på hur landet ska styras efter USA går in och störtar Assad. Som generalen frågar typ (snabbt och fritt översatt) "har vi inte erfarenhet av hur det brukar se ut i länder i den här regionen efter USA hjälp till" och han tänker väl på Irak, libyen etc där det fortfarande är kaos. Alexander Dugin tjänar pengar på att ha konstiga åsikter och väldigt många tycker att han har helt fel. Angående "ögonvittnen" om "utländska" krypskyttar så lär man vara väldigt konspiratorisk för att tro på det, det är helt befängt.
Jo men generalen säger också att det finns färdiga planer för "kinetic strikes" = militärt våld i Syrian av USA. Vilket innebär att man överväger militärt våld. Kanske inte en bombastisk invasion ala Iraq men likväl militärt våld.
Du får tro vad du vill. Detta handlar inte om att vara konspiratorisk enligt mig. En världsmakt som USA skulle aldrig låta en sådan sak som Syrienkonflikten få fortgå såhär långt utan inblandning. De har planlagt destabiliseringen av Syrien från dag 1, men tyvärr för USA's del så har den syriska försvarsmakten varit för stark. Alexander Dugin får inte betalt för att säga konstiga saker på måfå. Han har ju varit med och utformat utrikespolitik i Eurasien för Rysslands sittande regering. Jag tror inte att Rysska Federationen skulle låte en Rysk version av Alex Jones få forma någon som helst plan för rysk politik i ett såhär kritiskt läge för Ryssland i historien. Jag har iaf sett nog med intervjuer med folk som varit där för att vara övertygad om att yrkesmilitärer från väst är på plats för utvalda attacker samt att detta är ett proxy-krig mellan USA och Ryssland och jag tror inte att så många människor skulle ljuga om det. Va fan, den förre franske utrikesministern sa ju själv att han blev tillfrågad av en högt uppsatt i den brittiska regeringen om Frankrike ville vara med och "göra något" i Syrien och fick berättat för sig att UK hade planerat ett krig i Syrien. UK är ju USA's globale löjtnant det vet ju alla. USA, Frankrike och UK har ju soldater vid syriska gränsen i Jordanien. Till och med Svenska SÄPO sägs finna på plats (???)
Citat:
Supermakten på nedgång, USA, kan inte tåla att Putins Ryssland gör comeback i stormaktspolitiken genom att sätta krokben i FN:s säkerhetsråd för ett ensidigt fördömande av Assadregimen och hot om militär intervention för att åstadkomma regimskifte i Syrien. Detta trots att Ryssland motiverar sitt FN-veto med samma hänvisning till FN-stadgan som USA ofta använt för att motivera sina veton.
Den nyligen omvalde president Putin vägrar för sin del att ge upp Syrien som sin enda kvarvarande strategiska utpost i Mellanöstern (flottbasen i Tartus är Rysslands enda marina fotfäste utanför det egna territoriet). Kanske än mer fruktar Moskva att ett islamistlett maktövertagande i Damaskus skulle sporra till uppror även i muslimskt dominerade ryska gränsområden och grannrepubliker - en variant av de "färgrevolutioner" i Rysslands grannskap som man minns att USA tidigare ställt sig entusiastiskt bakom.
Fast ytterst kretsar denna rysk-amerikanska - eller öst-västliga - konfrontation kring Syrien om ett annat och långt mäktigare land: Iran.
Enligt Washington (och Israel) handlar det framför allt om att stoppa Syriens skyddsmakt Iran från att bli världens tionde kärnvapenmakt. Men efter Bush-Obamas strategiska bakslag i Irak, Afghanistan och "arabvårens" Egypten är USA:s allt överskuggande intresse att inte låta Iran fortsätta utvecklas till den helt dominerande stormakten vid Persiska viken. Om Assadregimen går under vore det ett allvarligt strategiskt bakslag för Teheran, dels genom att förbindelselänken till Hizbollah skulle gå förlorad, dels för att Syrien då sannolikt skulle foga sig till den saudiledda fronten mot Iran.
Exakt samma analys som Washington gör kommer också från Moskva, som under decennier varit Irans närmaste bundsförvant vad gäller vapenleveranser och kärnteknik. Vilket förklarar Rysslands trogna stöd till Iran, liksom till Syrien, i FN:s säkerhetsråd. Att axeln Iran-Irak-Syrien-Hizbollah/Libanon består (och kanske snart utökas med Afghanistan) passar Putins expansiva ambitioner perfekt.
Så vart går då Syrien efter halvtannat års blodig revolt? Svaret ska nog inte främst sökas i de strider mellan rebellerna och Assadregimen som tills vidare tycks ha hamnat i ett brutalt dödläge. Det ska snarare sökas i hur mycket stormakterna i Syriens nära och fjärran omgivning är beredda att satsa på att vinna sina kraftmätningar i regionen.
Text: Per Jönsson, associerad redaktör vid Utrikespolitiska institutet.