Folk som säger "ng" i stället för "n"?

Som In-Fredel nämner har det ett helt annat ursprung och dessutom en helt annan distribution bland talarna.

Nej, egeNGtligen. Precis som intressangt, engtré osv.


Ptja, då kan vi väl utesluta att det är på grund av franska låneord i alla fall?

Om du länkar till ett klipp där någon naturligt uttalar egentligen med ett ng-ljud följt av ett [t] ska jag överväga att tro dig.

Just det.

Se, alltså var det inte obegripligt!

Bänk är bänk, intressant (entré osv.) är ett annat ord. Vad som gäller för det ena gäller inte nödvändigtvis för det andra.

Varför kan du inte bara lära dig vad som är riktigt då?

Känns inte som det lättaste att googla fram direkt, och det är inte som att jag har några sådana liggandes på lager så dessvärre får jag nog avstå.

Samma här.

Och det skulle du lära ut? Tillåt mig hånle.

Jag stör mig mest på folk som säger "avangcerat".

Men det är ytterst sällan jag hör denna förändring till -ng i tex intressaNGt.

Däremot hör man mycket annat "nytt".
Att folk säger stog istället för stod har jag nämnt. En del "förkortningar" vid snabbt talad svenska som -na istället för henne (nämndes på familjeliv) är en annan.
En del av dessa känns mer naturligare än andra. Språket förändras ju sakta och går i regel mot en förenkling. En del av dessa oskrivna uttal gör man själv ibland.
Ett exempel dock som jag inte förstår varför en del använder är just ordet använda som en del uttalar som ANDvända. Okej om det kommer ur en dialekt med liknande konsonanttvångsmässighet, men det känns bara konstigt.

Låt oss se här. Om jag "lär mig" vad du tycker är riktigt så slutar du kränka mig? Är det riktigt uppfattat?

Förresten, är inte lans ett franskt lånord? Kommer det inte från ordet lance, som betyder spjut på franska? Hur kommer det sig då att man inte ng-ar ordet lans? Kan du svara på det? Alla förutsättningar är där. Det finns ett n man gan ng:a, n:et följs av ett s och ordet är som sagt franskt.

Inget av detta är nyheter. Formen stog har funnits sedan femtonhundratalet, minst. Kortformen -na har funnits minst lika länge, förmodligen ännu längre.

Det är en sk. hyperkorrektion.

Nej, alla förutsättningar finns inte där eftersom det är inlånat via tyskan. Hade det inte varit det hade det kunnat vara ett exempel på det jag nämnde förut, nämligen att vissa ord har stabiliserats i högre grad än andra (vilket i sin tur kan bero bland annat på när ordet lånades in, hur vanligt det varit i talspråk respektive skriftspråk och i vilka kretsar det använts).