Ställ era random astronomifrågor

Ja, jösses, det blev lite fel i hastigheten. Skyller på trötthet.

Tack pöjkar. Var lite berusad, så jag klarade inte av att tänka klart

Hade varit skithäftigt om månen låg närmare så att man kunde urskilja lite fler detaljer på ytan.

Jag har också en fråga; vad kan man egentligen "se" i universum och med vilka metoder?

Det känns ju som att ena stunden kan de se stjärnor i andra galaxer men ändå går det knappt att se pluto. Man kan ju tycka att när de kan se saker i andra galaxer så borde de kunna räkna sandkorn på pluto.

Vad kan man se och vad är "bara" framräknat/ simulerat?

Det är viktigt att skilja på ljusstyrkan och spatial upplösning. Man kan se avlägsna stjärnor i andra galaxer för att de är ofantligt ljusstarka, men de är inte upplösta. De är bara punkter. Pluto däremot ligger tillräckligt nära för att man ska kunna lösa upp dess yta. Dock inte räkna sandkorn. Hubbleteleskopet har en upplösningsförmåga på ca 0,1 bågsekunder (= 1/36000 grader) så med lite trigonometri kan du räkna ut vad man kan och inte kan lösa upp.

Vi kan aldrig se några stjärnor i andra galaxer.
Det enda vi ser är det sammanlagda ljuset från galaxernas stjärnor.
Möjligtvis ser vi exploderande supernovor i andra galaxer.
Pluto observerades redan 1930 av våra teleskop, som en avvikande ljuspunkt.

Nu blev det nog lite fel. Man ser massor av individuella stjärnor i andra galaxer. Jag antar att frågeställaren syftar på vad man ser med olika teleskop.

Det ställer jag mig tvivlande till, tills någon av våra experter på denna tråden sagt sitt.
Jag kan ju ha helt fel, det erkänner jag helt ödmjukt i sådana fall...
Förvisso kan även du vara en expert, det vet jag ingenting om.
Själv är jag bara en entusiastisk amatör...

Som exempel:

Googla "CMD M31" (Colour-magnitude diagram; M31 = Andromeda) så får du upp massor av exempel på figurer där man plottar färg mot ljusstyrka för individuella stjärnor i Andromedagalaxen. Det går utmärkt att se individuella stjärnor i Andromeda, och inte bara ljusstarka sådana.

I Lund, där en av experterna huserar, gör man både fotometri och spektroskopi på individuella stjärnor i olika dvärggalaxer.

Ok, är inte sämre än att jag kan vika mig.
Du verkade ha en del faktamässigt underlag...
Respekt.
Men ändå går det inte att "observera" dessa stjärnor optiskt, det var kanske det jag menade.

Google to the rescue

Vet inte riktigt vad jag syftade på. Jag vet bara att jag nån gång hört att jorden succesivt närmar sig solen, men centrifugalkraften gör alltså att det inte blir så, utan tvärt om?
Men vad innebär i så fall "Orbital decay" (som jag för övrigt aldrig hört talas om) och att anståndet till masscentrum minskar?

//en inte så påläst människa

Newtons sätt att se på gravitationen som en kraft, gör att en omloppsbana förblir den samma, så vida inte någon annan kraft påverkar. Einstein gör senare ett tillägg för gravitationens extremer, dvs svarta hål, neutronstjärnor. När exempelvis två neutronstjärnor kretsar kring varandra, kommer det bli en energiförlust för systemet som försvinner genom gravitationsvågor. Detta i sin tur gör att de två komponenterna accelererar in mot varandra.

I vårt solsystem är denna effekt helt försumbar, pga solen inte kröker rumtiden speciellt mycket.

Detta är en helt annan sak än det som händer mellan Månen och Jorden. För att kompensera energiförlusten i tidvatteneffekten, ökar avståndet och Jordens rotation saktar in.